tag:blogger.com,1999:blog-9433556054585849882024-03-13T01:44:16.610+01:00DövBlind & GladDelar här med mig av mina tankar och kåserier, främst ur mitt liv som s.k. DövBlind. Med ironi, humor och glimten i ögat vill jag visa att livet kan vara alldeles, alldeles underbart eller, på ren svenska, skitkul, trots (ibland tack-vare) att jag har två, f'låt ett handikapp ;-)Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.comBlogger289125tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-29821514280416103752018-09-26T22:20:00.001+02:002018-09-27T22:49:48.343+02:00Hälsa och friskvård<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Många som lever med dövblindhet har av naturliga skäl svårt att komma utanför sin egen dörr och att aktivera sig blir ibland väldigt svårt, ja faktiskt till och med en omöjlighet. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">För att råda viss bot på detta anordnas det aktivitetskurser för folk med dövblindhet, såväl utomhus som inomhus. Det kan vara skapande - att måla eller tillverka något i silversmide, det kan vara IT-kurser eller kurser i olika former av kommunikation, tex teckenspråk och taktilt teckenspråk. Det kan också vara en kurs på temat "hälsa och friskvård".</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det senare fick jag förmånen att själv delta på under en vecka i augusti. "Men vad då, du hittar väl på massor av saker!" tänker du då. Jo, förvisso har jag nära till gymmet där jag tränar några gånger i veckan. Visst brukar jag och pojkvännen gå ut på vandringar, det är sant. Visst har jag och pojkvännen paddlat någon gång och visst har vi cyklat på en tandemcykel nån gång. Visst hände det tills för några år sen att jag gav mig iväg ut på dans. Vad som troligen ingen har märkt mer än jag själv, är att mycket av detta inte alls sker så ofta som förr. Mycket av detta sker definitivt inte om jag inte har något sällskap. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Kursen hölls på Mullsjö, en liten mysig ort några mil utanför Jönköping med mycket sport- och friluftsliv kring. Dit måste man åka tåg och som tur är hade jag sällskap av min goda vän M, som är en van tågresenär och som har full koll på hur man följer vilket spår man ska ta sig till, vilken perrong tåget stannar vid och om det är tågbyten, eventuella tågförseningar eller annat via olika appar i mobiltelefonen. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Den här resan hade vi tur som slapp oväntade incidenter och hamnade i Mullsjö på utsatt tid. Där möttes vi av några ur kursledningen som skjutsade oss och bagaget till Mullsjö folkhögskola. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Då vi kom fram tilldelades vi varsin egen tolk/ledsagare som skulle hjälpa oss under veckan och därefter fick vi våra rum. Snabbt dumpade vi väskorna och begav oss ner till första samlingsmötet. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi var åtta deltagare med olika grader av dövblindhet från spridda delar av landet. Två personer hade ledarhundar med sig. Slingor till hörapparater, teckenspråkstolkar och vad som var och en kunde behöva fanns också på plats. Programmet för veckan var högst varierande: Vi cyklade tandemcykel, vi kastade varpa, vi var ute på riktig långvandring i skog och mark där några passade på att plocka svamp medan jag tryckte i mig tonvis med lingon, det var frågesporter av olika slag, några paddlade storkanot (Jäklar vad roligt det var - tänk er själva: En sitter längst bak med rodret och försöker styra medan de övriga tolv frenetiskt paddlar åt varsitt håll!), några red på islandshäst, vi tränade vattengympa och vi dansade bugg! </span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6hQnfLk32sCp9PLG0GeMIGG0vmpYwsABpbMCEp41B9AxDuROg0Q0YiMykSxGD_XsWSQORkxN1jPIIm5xjJMTxVg2N3i2xvmmVaV65CCgT4P9Ju8h0lAh9CXSsTQS0k7k_9NbgVax1c48/s1600/Mul%25C3%25B6lsj%25C3%25B62Lingon.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="540" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6hQnfLk32sCp9PLG0GeMIGG0vmpYwsABpbMCEp41B9AxDuROg0Q0YiMykSxGD_XsWSQORkxN1jPIIm5xjJMTxVg2N3i2xvmmVaV65CCgT4P9Ju8h0lAh9CXSsTQS0k7k_9NbgVax1c48/s320/Mul%25C3%25B6lsj%25C3%25B62Lingon.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Röda lingon i det gröna</span></td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUq7L_1xzet2v_idVwd2RapBjoaM7Xjbezy3jW5vji8DSmDzSkH62H0oAu14etjRlv6pI6NAsMUZh5N68y64D4ri6xVs1N3iW_6BLJCsles1pZBRh3jCLE8gtZ0-zbc6xo4v_NXvb3Wrc/s1600/Mullsj%25C3%25B61Brygga.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="960" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUq7L_1xzet2v_idVwd2RapBjoaM7Xjbezy3jW5vji8DSmDzSkH62H0oAu14etjRlv6pI6NAsMUZh5N68y64D4ri6xVs1N3iW_6BLJCsles1pZBRh3jCLE8gtZ0-zbc6xo4v_NXvb3Wrc/s320/Mullsj%25C3%25B61Brygga.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">En träbrygga i Mullsjö-sjön under gråblå moln</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1cOGNw2lnkDO7IbIAqVCIkEOanKjrYRS8JQT_cZO_jPEorCCRUZ59DvOJ4Qm4u3ii86HWzk5PS0aYN4RPjXGweZwmVqcEE3i9jpAchrA2QrX4myzEuqstBTkbLJnPRZxk7bOT5_xX7BQ/s1600/Mullsj%25C3%25B63R%25C3%25B6tthus.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="960" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1cOGNw2lnkDO7IbIAqVCIkEOanKjrYRS8JQT_cZO_jPEorCCRUZ59DvOJ4Qm4u3ii86HWzk5PS0aYN4RPjXGweZwmVqcEE3i9jpAchrA2QrX4myzEuqstBTkbLJnPRZxk7bOT5_xX7BQ/s320/Mullsj%25C3%25B63R%25C3%25B6tthus.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">En röd och vit trästuga speglas i vattnet</span></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVPhuaSLU_Q9XKebyvFLMUys82Q4SvunygmLnUcusB-HfRdDxiM6-B0nLcITmm6ea_lKzP9b11mioz5DCA7_EMvLvS41Rz9ToOvq925hp6hShHBloKv6SVZCoj_PY7I0KEZPpZ64-Ro_Y/s1600/Mullsj%25C3%25B64Storkanot.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="960" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVPhuaSLU_Q9XKebyvFLMUys82Q4SvunygmLnUcusB-HfRdDxiM6-B0nLcITmm6ea_lKzP9b11mioz5DCA7_EMvLvS41Rz9ToOvq925hp6hShHBloKv6SVZCoj_PY7I0KEZPpZ64-Ro_Y/s320/Mullsj%25C3%25B64Storkanot.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Tretton personer försöker paddla samma kanot</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nu har jag inte räknat upp mer än en bråkdel av allt vi hittade på, men OJ så SKOJ! En annan<i> väl så viktig sak </i>med veckan var att vi med hjälp av några tolkar satt i samlingsrummet på kvällarna och diskuterade olika ämnen. Eftersom några av oss är helt döva och teckenspråkiga samt synskadade, några är mycket gravt hörselskadade men också synskadade, några är blinda men även gravt hörselskadade osv, så kommunicerar vi alla på olika sätt. De flesta talar med rösten, medan några endast använder teckenspråk. Några har tillräckligt fungerande hörsel med sina hörapparater eller cochlea implantat (jag) att de kan föra ett normalt talat samtal i optimal miljö, men här var vi alla så väldigt olika. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Dock möttes vi här som <i>jämbördiga individer </i>eftersom vi alla fick den hjälp från tolkarna som behövdes för att kunna delta i konversationen. Något som var väldigt viktigt var också att vi kunde diskutera våra olika livssituationer med <i>andra personer som visste precis </i>vad vi pratade om. Det var skratt och nickanden, det var pepp och det var aha-upplevelser. Vi utbytte erfarenheter och vi tog till oss av råd och idéer från varandra. Sådant som ingen av våra närmaste, familj, vänner eller arbetskamrater där hemma som inte lever med dövblindhet kan förstå. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det här var första gången någonsin som jag hade en egen tolk/ledsagare och jag ska vara ärlig: Utan tolken hade jag inte haft lika mycket behållning av veckan. Man ÄR beroende av att få veta mer om sin omgivning, både visuellt, men också att få veta vad som sägs, för att kunna vara fullt delaktig. Det vet jag förstås sedan tidigare, men jag har alltid varit en envis person med mycket "kan själv" i mig så jag har hängt med så länge jag kunnat och sedan "stängt av", dragit mig undan eller helt avstått när det inte längre har fungerat. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag fick verkligen tillfälle att öva upp mina teckenspråkskunskaper, och min tolk/ledsagare var jätteduktig på att låta mig prova på det där med att ha ledsagarhjälp i min egen takt. Vi provade taktilt teckenspråk, som är svårt, men i kombination med läppavläsning och haptiska signaler*** får man väldigt mycket information utan att varken höra eller se... För mig som är ny på detta var det emellanåt ALLDELES för mycket information. Tolken meddelade det hon såg och hörde och jag som inte vare sig ser eller hör ens en tiondel av vad en normalhörande ser och hör var helt överväldigad över hur mycket information jag missar bara vid ett enkelt middagsbord.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">*** Haptiska signaler är ganska enkla tecken som utförs taktilt på arm, ben eller rygg. Det kan tex vara en rumsbeskrivning eller det som sker "vid sidan om talet" tex att den man talar med nickar "ja" </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"nej"</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"> </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"ok, jag nickar och har uppfattat vad du sagt</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">" "den du talar med gäspar stort" eller också ersätter det smidigt något man snabbt vill säga utan att störa, tex</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"> "vill du ha kaffe" "X reser sig och går iväg nu". JA! Det där sista: Det är jätteviktigt att berätta när någon kommer men även när någon går iväg! Eftersom den dövblinde inte kan uppfatta det, så är det inte snällt att låta denne</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"> fortsätta att tala med ingen alls.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I normala fall består min värld av ett tunnelseende på cirka fem grader, dvs som om en normalseende skulle kika genom några sugrör. Hörseln beror på situationen, men <i>en </i>person kan jag nästan obehindrat tala med i optimal ljudmiljö. Är det flera personer som pratar missar jag hela samtalet, likadant om det tex är musik eller trafikljud i bakgrunden. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Går jag ut och äter buffé blir jag först jättestressad över hur jag ska lyckas ta mig fram till buffén utan att krocka med alla människor som springer kors och tvärs, sedan går det åt massor av energi och tid åt att försöka få en uppfattning om vad som finns på buffén och bara en sån sak som att få reda på vad maten innehåller, eftersom jag har några allergier känns som en omöjlighet. Ibland finns det små skyltar som det står skrivet på vad det är men texten brukar vara pytteliten och svårläst. (När jag väl lyckats få mat på tallriken brukar jag få syn på något annat någon annan stans som hade varit godare och som jag hellre velat ha...) Därefter kommer nästa bekymmer - balansera en tallrik med mat på och kanske även ett glas dricka tillbaka till bordet utan att krocka eller spilla maten på golvet. Och sen gärna hitta tillbaka till min egen plats.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Här i Mullsjö fick jag stöd av tolken som började med att berätta vilka som satt vid bordet och var de satt, hur bordet var dukat och hur rummet såg ut runt omkring oss. Sedan fick jag haka fast i tolkens arm för att på smidigaste sätt ta mig till buffébordet. Tolken gav mig en snabb överblick över vad det fanns för mat att välja på och jag kunde fokusera enbart på det som lät gott. Därefter hakade jag åter fast i tolkens arm och vi kom snabbt tillbaka till bordet. Medan vi sedan åt återgav tolken att A och B som satt mittemot mig pratade om svamparna de funnit under dagens utflykt och att C som satt två steg bort berättade för D om sin fruktskörd i kolonin samtidigt som hon upplyste mig om att E, F och G på min andra sida pratade om träningskläder och att H och J satt och kände på äpplena och löven som ingick i bordsdekorationerna. Jag blev HELT MATT! Är det såhär mycket en normalhörande och normalseende uppfattar vid ett middagsbord?! <i>Samtidigt?!</i> Dessutom kan en normalhörande/-seende uppfatta allt detta utan att spilla maten i knäet eller stöta till vattenglaset så att det välter ut över bordet?! </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<i><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Snälla låt mig fokusera på att hitta kycklingfilén på tallriken med gaffeln och på att undvika att välta dricksglaset. Min hjärna har banne mig inte plats för allt det här andra också samtidigt..." </span></i><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Men JODÅ, visst KUNDE jag också hänga med så som alla ni andra gör tack vare tolken. Naturligtvis följer ingen av er hörande och seende alla de där fyra pågående samtalen runt middagsbordet SAMTIDIGT. Ni väljer ut ett av dem, det som ni finner intressant, och deltar i det. Det gjorde även jag efter ett tag när tolken gett mig "menyn" över de olika pågående samtalen. Att kunna titta ner i tallriken samtidigt som man lyssnar, det kan man förvisso göra om man hör normalt. Här tog vi alla lite fler pauser i ätandet, så att vi kunde lyfta blicken och avläsa teckenspråket eller lägga ner gaffeln en stund för att teckna taktilt. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En annan sak som jag blev varse, var hur smidigt det kan vara med ledsagning om personen som ledsagar vet hur man ska göra. Små, små försiktiga signaler och jag förstår genast hur jag ska gå, om det är en trappa eller om jag ska ta ett steg åt sidan för att undvika något. Inte ett ord behöver sägas för att jag snabbt ska förstå och inga konstiga stopp eller snubblingar förekommer. Tänk om det kunde anordnas en enkel liten ledsagarkurs för våra närmaste en kväll? DET hade säkert uppskattats vida omkring. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Summa summarum har det varit det en väldigt givande vecka på många plan, där hälsa och friskvård inneburit mycket, mycket mer än det rent fysiska. Ett stort TACK riktar jag nu till alla som såg till att jag fick uppleva den här veckan! Tack P, tack M, tack J och alla de andra tolkarna, tack till kursledningen och alla deltagarna! Jag citerar "Terminator": <i>"I'll be back!"</i> </span>Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-1134157345101127672018-05-31T15:02:00.001+02:002018-05-31T22:51:17.338+02:00Planera! Eller acceptera att saker blir som de blir... <span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Idag är det den sista dagen i maj 2018, den soligaste maj månad jag kan minnas. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Tror faktiskt inte det regnat mer än tjugo minuter under hela månaden. Dessa tjugo minuters ihållande ösregn inträffade tio minuter in i grillningen i lördags kväll. F stod nere vid grillen och hade precis placerat havskatten på fiskhalstret. De flesta grönsakerna var grillade och nypotatisen kokt. Det var alltså bara tio minuter till fisken som fattades. DÅ öppnade sig himlen och det ÖSTE NER! F blev dyngsur inom några sekunder medan jag rusade upp på balkongen och skrattande tittade ner på spektaklet som utspelades på innergården. Till min förtret missade jag fotografera eländet. =D När fisken var färdig, F bytt om till torra kläder och vi satt oss vid balkongbordet för att äta slutade regnet tvärt.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Haha, som det kan bli när saker och ting inte blir som man planerat.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På tal om planerat så ska jag nu berätta om hur det kan bli när saker blir precis som man planerat: </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Min vän <a href="https://rpblogg.wordpress.com/">Tobbe</a> </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">har nu genomfört "Deafblind Challenge", paddlingen över Öresund som han planerat i ett års tid. Det projektet måste han vara otroligt nöjd med; i mitt tycke lyckades det över förväntan! I fredags eftermiddag var jag och trehundra andra personer nere i Helsingborgs småbåtshamn för att stötta projektet och möta upp honom. Syftet med projektet "Deafblind Challenge" var att visa att vi med dövblindhet faktiskt finns och att vi är precis som alla andra. Med rätt stöd och hjälp kan man som dövblind göra precis allt det som alla andra kan. Tobbe är frånskild med två små barn och har svårt att få umgås med sina barn så mycket som han önskar eftersom han behöver ha med sig ett par välfungerande ögon och öron när han är med barnen. Åtminstone så länge barnen är såpass små som de är nu. Genom att genomföra projektet med Öresundspaddlingen hoppas han få beslutsfattarna att tänka igenom ärendet en gång till innan de återigen avslår en dövblind persons ansökan om stöd. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEismLXxqtcPRNL1d_jAd1UNPEXimkABxJUy0vjctUWOeoQyd0frinvQWiBOk95wk4K8g9JAKDAUY74mR0R-ULztPcEL4M6CdKYPnE3zQbhpfqKF92Xtz-ATWX8AMAvx0vRm-rVQYWgmV1E/s1600/Tobbe+paddlar1.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="639" data-original-width="960" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEismLXxqtcPRNL1d_jAd1UNPEXimkABxJUy0vjctUWOeoQyd0frinvQWiBOk95wk4K8g9JAKDAUY74mR0R-ULztPcEL4M6CdKYPnE3zQbhpfqKF92Xtz-ATWX8AMAvx0vRm-rVQYWgmV1E/s320/Tobbe+paddlar1.jpg" width="320" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Här paddlar Tobbe utanför Helsingör.</span><br /><span style="font-size: small;">I bakgrunden syns Kronborgs slott. </span><br /><span style="font-size: x-small;">(Fotograf: Marie Walther)</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Paddlingen skedde med havskajak och eftersom Öresund är såpass trafikerat som det är hade han två följebåtar. En kajak fungerade som LOTS och en kajak paddlades av en dövblindtolk som fungerade som Tobbes ÖGON och ÖRON. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Själva paddlingen är kanske inte det jag mest imponerades av, det är faktiskt bara drygt fyra kilometer mellan Helsingör och Helsingborg, även om både trafikfartyg, vind och strömmar kan ställa till det. (Tiden: En timme, två minuter och 36 sekunder var fyra minuter och 38 sekunder längre än den tid jag själv satsat mina pengar på, så jag är lite sur på dig, Tobbe ;-) ) Nej, det som gjort starkast intryck på mig är att Tobbe ensam dragit hela detta projekt i land! För det VAR ett jätteprojekt! </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaShyphenhyphenTgr9gNFxzAzTVv8gJicsCNcTbSYjZauy_7mPmIgMpiZY1BqR1vT0_VkdAXVgATF-CsFWeT6WHf-2ZzvDRjnWorulEKUkaV7Etkrl2y-cioPDFwRfwPmJtLDnlN6XLnKd9faXqe2c/s320/Tobbe+paddlar+2.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="213" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Tre kanotister fotograferade <br />bakifrån. </span><span style="font-size: small;">Framför dem syns <br />Kärnan, </span><span style="font-size: small;">Helsingborgs tydligaste <br />riktmärke. </span><span style="font-size: x-small;">(Fotograf: Marie Walther) </span></span></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaShyphenhyphenTgr9gNFxzAzTVv8gJicsCNcTbSYjZauy_7mPmIgMpiZY1BqR1vT0_VkdAXVgATF-CsFWeT6WHf-2ZzvDRjnWorulEKUkaV7Etkrl2y-cioPDFwRfwPmJtLDnlN6XLnKd9faXqe2c/s1600/Tobbe+paddlar+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Först det svåraste: Att skaffa sponsorer till allt runtomkring, sedan att få uppmärksamhet och bli intervjuad av radio, tidningar och TV. Därtill var det massor av folk runtomkring som hade sin lilla roll i det stora pusslet och allt klaffade! Hela paddlingen filmades, det bjöds på korv, dricka, godis mm av sponsrande företag. Syn- och hörselhjälpmedel visades upp av olika företag, det fanns underhållning med musik på plats. Förbundet Sveriges Dövblinda hade tagit med sig fingerad optik för att besökarna skulle kunna prova på hur det är att orientera sig med begränsad syn och hörsel med hjälp av bland annat personer från Nkcdb (Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor). Helsingborgs kanotister var där och fixade och donade. På den danska sidan av sundet samlades Föreningen Danske Dövblinde och bjöd på champagne och kransekager (dansk delikatess) innan avfärd. Ja, nu har jag inte ens nämnt häften av allt kringarrangemang, men stort och välarrangerat var det. Dessutom lyckades Tobbe pricka in en av Helsingborgs allra soligaste dagar!</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1063" data-original-width="1600" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjmdDjWbJ1O8ed64MmxpNgFsNtRkOECPRAiE62S8KLdCGm40dIuQJYgUdaWiFOc8i3WcdUsd98NSBMDiTHpIx1g6HC-xLFEVo8e__Z_GLew6BpBY3YK035sE8Nys9QJLpOAsRlGFec5ZY/s320/IMGP2947.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Tobbe sitter i sin kanot och sträcker <br />glädjestrålande upp armar och paddel i luften <br />efter genomfört lopp. </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: x-small;">(Fotograf: Totalt misslyckad, Tina)</span></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjmdDjWbJ1O8ed64MmxpNgFsNtRkOECPRAiE62S8KLdCGm40dIuQJYgUdaWiFOc8i3WcdUsd98NSBMDiTHpIx1g6HC-xLFEVo8e__Z_GLew6BpBY3YK035sE8Nys9QJLpOAsRlGFec5ZY/s1600/IMGP2947.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vad gäller min egen planering inför "Deafblind Challenge" var den inte så lyckad... Jag trodde jag tagit många fina bilder med min systemkamera. När jag kom hem kopplade jag minneskortet till min dator med stor skärm för att se de fantastiska bilderna på Tobbe i sin röda torrdräkt sittandes i en illgrön kajak på blått glittrigt hav med blå himmel i bakgrunden. Trodde jag... För någonstans på vägen hade jag tydligen lyckats komma åt inställningarna på kameran och i stort sett varenda bild var extremt överexponerad och totalt misslyckad. Nuförtiden styrs ju alla inställningar på kameror via en LCD-skärm som är omöjligt för mig att se, särskilt i vackert solljus.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Hädanefter får jag planera fotograferingen bättre, hur det nu ska gå till. Någon som har ett vettigt förslag?</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-54889359626750660952018-04-29T22:19:00.001+02:002018-04-30T16:52:54.727+02:00Bollsport och synskada - går det ihop?<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /><br /><span style="font-size: large;">Lilla F, som också är syn- och hörselskadad, frågade för en månad sen på Facebook hur vi andra med dövblindhet upplevde fotboll och sport som barn.</span></span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> Jag svarade som det var: Att jag spelade volleyboll i skollaget. Vi spelade i Skånes distriktsmästerskap. Min styrka var servarna; Jag var riktigt duktig på att serva och en del poäng vanns på att jag fintade motståndarlaget. Annars gick min speltaktik ut på att följa bollen med blicken hela tiden och inte släppa den ur sikte en sekund, för då försvann den för mig. I sådant fall tog det tid att få syn på den igen. Ibland sköt någon bollen väldigt högt i taket. Med blicken vänd uppåt mot taklamporna blev jag helt bländad och såg absolut ingenting. Alla skrek mitt namn för att det var min boll, men jag kunde inte få in bollen i mitt synfält, så det slutade nästan alltid med total förvirring och att jag fick bollen i huvudet istället. Sådant är extremt pinsamt för en tonåring. </span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> Jag har faktiskt spelat massor av volleyboll upp i vuxen ålder, men när det blev allt mer tydligt att min syn ställde till det la jag ner spelandet. </span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> I brännboll var jag klassens bästa tjej på att slå iväg bollen. Jag tog alltid det runda racket och slog iväg bollen jättelångt. Att fånga lyror var jag också bra på, men det gällde som sagt att aldrig förlora bollen ur sikte en sekund, för då var den putz weg. </span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> Minigolf/bangolf kan fungera. Då är jag ensam på banan och har en boll/klot och ett mål att sikta mot. Antingen får jag hole-in-one, eller också får jag maximalt antal slag... Samma sak med bowling. Antingen får jag ner alla tio käglorna eller också åker klotet ut i rännan. </span><br /><span style="font-size: large;"> </span></span></div>
<div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikoPEZXGVCTAtQkvjOq4H-pE283W3-raU4Djuz0ZAcHsI4pRvZBoaqES48p2ckFX139jzTzJJDcKUUbB5OiT-Fr9TCL2de0Jq148wZhIjlAa_0k8wQKG1vJYA_XHyx42_tUgrX_n7ZYjo/s1600/strutfotboll.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="528" data-original-width="704" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikoPEZXGVCTAtQkvjOq4H-pE283W3-raU4Djuz0ZAcHsI4pRvZBoaqES48p2ckFX139jzTzJJDcKUUbB5OiT-Fr9TCL2de0Jq148wZhIjlAa_0k8wQKG1vJYA_XHyx42_tUgrX_n7ZYjo/s320/strutfotboll.jpg" style="cursor: move;" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Syntolkning: Ungdomar med pappersstrutar </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">framför ansiktet som gör att de bara ser </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">genom ett litet hål. Bild lånad från Internet.</span> </td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Någon annan bollsport har jag absolut inte sysslat med. Fotboll och basket är sådant som jag alltid har undvikit. Där ska man inte bara försöka hålla koll på en boll, utan även kampera i närkontakt med de andra och det avskyr jag. Då går det ju inte att samtidigt hålla ögonen på bollen varje sekund. Tänk er "strutfotboll" - det är väl en sak om ALLA i lagen spelar utefter samma förutsättningar, men när det endast är en som har den där "struten" framför ansiktet och vederbörande inte ens är medveten om att de andra inte har en sådan, då kan ni ju gissa resultatet. </span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"></span><br /><span style="font-size: large;">Usch, nu fick jag upp ett hemskt boll-minne, som jag ska försöka berätta lite mer om...</span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> När jag var barn var Björn Borg en stor stjärna. Alla barn ville spela tennis. Jag skaffade mig också ett tennisracket och en tennistrainer. En tennistrainer var en gul tung klump som ställdes på marken framför fötterna. I denna var en tennisboll fäst i ett långt gummiband. Med en tennistrainer kan man spela tennis med sig själv som motståndare. Där stod jag på gatan utanför huset och spelade timme efter timme. Bollen släppte jag inte ur sikte en sekund och på så sätt lyckades jag också träffa bollen gång på gång. </span></span><br /><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"></span></span></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1p28QOgcX_lmZc4l3bKyhVF4WLzIgDtRMJGw8izTQBLSAx9QgGVrknIZgiLRb07NoVtCk992hUwm5Qb7RtP8j5XS6HLTUvhv-BVBYaTOf3rGCjvbzgMBc9ZfAUkyXUu_u-M86Ccc2IhM/s1600/Tennistrainer.jpg" style="font-size: x-large; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="272" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1p28QOgcX_lmZc4l3bKyhVF4WLzIgDtRMJGw8izTQBLSAx9QgGVrknIZgiLRb07NoVtCk992hUwm5Qb7RtP8j5XS6HLTUvhv-BVBYaTOf3rGCjvbzgMBc9ZfAUkyXUu_u-M86Ccc2IhM/s400/Tennistrainer.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;"><span style="font-size: small; text-align: start;">Syntolkning: En gul plastklump i vilken det är fäst </span><span style="font-size: small; text-align: start;">en gul tennisboll från Tretorn i ett smalt gummiband.</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Någon gång spelade jag tillsammans med G, min bästa kompis. Vi hade varsitt rack och slog vartannat slag. </span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"></span></span><br /><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"></span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">En vacker dag hände "<i>det</i>" - något av det värsta jag varit med om, faktiskt. G och jag stod bredvid varandra, bytte snabbt plats och slog vartannat slag. Jag slog, bollen for iväg, svingades tillbaka när gummibandet drogs ut, studsade och sedan slog G ett slag, bollen for iväg, svingades tillbaka när gummibandet drogs ut, studsade och hamnade av någon anledning för långt åt höger. Jag sträckte mig åt höger, bollen studsade och var nu långt till höger. "G, akta dig!" skrek jag, som inte visste exakt var hon befann sig, men jag slog likväl efter bollen, jag slog hårt på bollen men det ljud som lät när bollen träffades var inte ett mjukt "tjoff" utan mer ett hårt "klonk"...!!!</span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> NEJ NEJ NEJ! Jag tittade på min kompis som höll händerna för ansiktet. Blodet rann, läppen var sprucken och... Och - det saknades en framtand! Den skräcken kan jag känna än idag. Det dåliga samvetet sliter i mig än idag.</span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> Vi sprang genast hem till min mamma, båda storgråtandes. Hon grät förstås för att det gjorde så ont medan jag grät för att jag skadat min bästa vän så illa. Grannen, farbror L som såg oss på håll ropade till min mamma på bredaste nordvästskånska: "O! Di har slaeds, tösårna!" (Oj! De har slagits, töserna!) </span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Det slutade med bilfärd till akuten. Tanden var inte av, den hade slagits upp i tandköttet, men var likväl såpass skadad att hon sedan dess har en stifttand där. En evig påminnelse om att bollsport och synskada är en urusel kombination.</span></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /> FY FARAO! Även om jag på den tiden inte hade en aning om att jag var synskadad och att andra kunde se betydligt mer än vad jag kunde, så var det ändå något som gjorde att jag undvek bollsporter redan som barn. </span></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Idag händer det någon gång om året att jag spelar minigolf eller möjligen bowling - och jag är lika usel på båda sporterna. Idag är det enda runda jag sysslar med i sportväg, hjulen på spinningcykeln. Den står på sin plats och det är inga racketar eller okontrollerade rörelser inblandade. </span></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ni undrar kanske, men tro det eller ej; G och jag är fortfarande de bästa vänner. Vi har varit det sedan vi var fem år gamla och sådana vänner växer inte på träd. </span></span></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs6QzJNSMtglcGbxexWS5joeAmfxTlIazmSnp1zE5KfyuaN374Bd7EpC2OuL0H7CfNJh24wYI3-2YP27w3vjWg1BRVZ_KWaUlLUXW5E8EnKKE88A3T_IVGjOo8HcHd4pQ5NeghcFiXlU4/s1600/hj%25C3%25A4rta.jpg" style="clear: right; font-size: x-large; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs6QzJNSMtglcGbxexWS5joeAmfxTlIazmSnp1zE5KfyuaN374Bd7EpC2OuL0H7CfNJh24wYI3-2YP27w3vjWg1BRVZ_KWaUlLUXW5E8EnKKE88A3T_IVGjOo8HcHd4pQ5NeghcFiXlU4/s320/hj%25C3%25A4rta.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Syntolkning: Ritade hjärtan <br style="text-align: start;" /><span style="text-align: start;">mot röd bakgrundsbelysning. </span></span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;"> </span></span><br /><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"> </span> </div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-20625250746033817752018-03-30T23:04:00.000+02:002018-03-31T09:55:12.772+02:00Se till att vara pedagogisk när du informerar...<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Men åh! Varför kunde jag inte hålla mig till min plan A? Nu blev det liksom inte alls som jag hade planerat...</span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nu undrar du säkert vad jag svamlar om? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jo, det här med att man som syn- och hörselskadad alltid ska behöva upplysa sin omgivning om de allra mest banala och självklara ting; som att ledstråk för synskadade är just avsett som ledstråk för synskadade och inget annat. Det är INTE någon slags dekoration. Det är INTE en markering för cyklister även om sådana skulle behövas. Det är inte en markering för där bänkar och blomkrukor skall placeras eller där gatumusiker ska sitta. Det är inte en markering för placering av betongsuggor (Jag har ramlat över en sån och det gör nåt så fruktansvärt ont!) och DET ÄR HELLER INTE EN MARKERING för var man ska ställa såna där förhatliga gatupratare! Vad hjälper det att kommunen märker ut ledstråk när folk i gemen inte ens vet vad det är eller vad de är till för?</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Min arbetsplats ligger vägg i vägg med en butik vid ett torg i staden. Butiken intill måste passeras för att jag ska komma fram till mitt kontor. Förra året behövde jag inte passera nämnda butik eftersom vårt kontor då låg på andra sidan torget. Nu i höst och vinter har jag i mörkret förlitat mig till det där ledstråket eftersom det faktiskt finns ett sådant. I stort sett VARJE morgon har butiken intill hunnit sätta ut sin gatupratare MITT PÅ LEDSTRÅKET. Eller en decimeter till höger om det. Eller en decimeter till vänster om det. Man vet aldrig så noga. Varje morgon har jag lyft bort skylten och ställt den intill husväggen och tänkt att en morgon när jag är i god tid ska jag gå in och prata med dem och informera på ett pedagogiskt sätt så att de slutar ställa skylten där. (Det var detta som var min plan A.) I ett halvårs tid har detta pågått men inte en enda gång har jag varit så tidig till jobb att jag ansett mig hinna inom och ta det där pedagogiska informationssamtalet med dem. Jag inbillade mig dock i min enfald att det var ganska tydligt ändå i och med att deras skylt var flyttad intill husväggen varje dag och fick stå kvar där orörd till kvällen såvitt jag förstått.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Men så kom det sig att någon annan synskadad la ut en bild på en betongsugga som var alldeles urbota dumt placerad mitt på ett ledstråk på en station någonstans i landet och kommentarerna haglade på Facebook. Någon lyckades då kontakta stationen och redan dagen efter var betongsuggan flyttad. (Se bild före och efter flytt.) </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><br />
<img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfQkJGe0ZCY5enkLjrh8zBvniNMwcBx7_halA-hi9XbI1IoCEgpek8ikO3dP2jbdRMfXMQC_6NJJupp5jZRojFRsYXh52fLbaQxtpma2LXStR74pf07Bt4Lz0_34Xj3nTA8eV134x5BPE/s400/Ledstr%25C3%25A5k1.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Vänster bild visar en betongsugga placerad mitt på <br />ledstråket för synskadade. I höger bild har man flyttat <br />den en meter, intill baksidan av en soptunna istället. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfQkJGe0ZCY5enkLjrh8zBvniNMwcBx7_halA-hi9XbI1IoCEgpek8ikO3dP2jbdRMfXMQC_6NJJupp5jZRojFRsYXh52fLbaQxtpma2LXStR74pf07Bt4Lz0_34Xj3nTA8eV134x5BPE/s1600/Ledstr%25C3%25A5k1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a></div>
</div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="533" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf3QEr9oWclNjjrknrTcKvQ3pcmOWd_R-LJj9fby1GAf2Az2-RXIwHpC2PPzONqjU9XCYVJY6mPJVgQaAYCG2w8BeXwFB94H52Au5WcZMaX-xGkhHjWOKWWG70PTuF0rQTKaVwjmnlQgA/s400/ledstr%25C3%25A5k3.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="221" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;">En gatupratare intill butikens vägg <br />efter att jag förpassat den dit. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf3QEr9oWclNjjrknrTcKvQ3pcmOWd_R-LJj9fby1GAf2Az2-RXIwHpC2PPzONqjU9XCYVJY6mPJVgQaAYCG2w8BeXwFB94H52Au5WcZMaX-xGkhHjWOKWWG70PTuF0rQTKaVwjmnlQgA/s1600/ledstr%25C3%25A5k3.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nästa dag var jag ganska tidig till jobb och som vanligt stod skylten mitt på ledstråket. Jag lyfte bort skylten och vände näsan in mot butiken med käppen i högsta hugg. Så tidigt att inga kunder ens fanns i butiken. Ingen i kassan heller. Jag gick runt och letade en stund. Fanns det verkligen ingen där? Då hörde jag en röst någonstans som frågade mig om hon kunde hjälpa till. Vid det laget hade mina goda föresatser aka min pedagogiska plan A, förvandlats till en obehärskad och ganska stressig plan B (eller nej, vi kan kalla den plan Q, för det visade sig att det var ingen logik alls i den). </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"> </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag vände mig mot den rörliga gestalten som rösten måste kommit från: </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Den där skylten ni har där ute..."</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja...? Eller vilken menar du?"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Den som står på ledstråket varje dag. Ni fattar väl att ni inte kan sätta den mitt på ledstråket!"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ledstråket?"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja. Ledstråket! Ledstråket för synskadade. Ni kan ju inte sätta skylten där! Jag flyttar den varje morgon men likväl ställer ni den där nästa dag i alla fall!"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Men, du behöver väl inte bli så arg? Du kunde ju kommit in och talat om det för oss, så hade vi flyttat den." </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja, det är ju det jag gör nu. Och vadå arg? Försök sätta dig in i min och andra synskadades situation istället. Och du behöver inte gå ut och flytta den nu, för det jag har redan gjort. Enligt information på kommunens hemsida får man sätta varor och skyltar max 75cm från husväggen." (Detta hade jag kollat upp noga innan.)</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"???"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Har ni tillstånd för skylten egentligen?"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja det är klart att vi har tillstånd!"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Jaha, kan du visa mig det då?"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Nej, chefen är inte är nu."</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Nähä, men max 75 cm från husväggen får den stå."</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Sen vände jag om och gick in till min egen arbetsplats för att inte bli försenad.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Måste kolla med kommunen (eller om det är polisen som utfärdar tillstånd) om de verkligen har något tillstånd för den där skylten och vad det står om den exakta placeringen för den i det deras tillstånd. Kanske är det så illa att den som skrivit tillståndet (om det nu finns ett sådant) missat att förtydliga reglerna för skyltens placering? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiy_MQiiaUsIZbg-TDlZVoa5iYUVKyV1ShXOJDNH5KQC4YygN61tkMjcHr__f535XgicSpQDQ4MJ0Rz2fnFsiQiFsMLuytvYaaUCp-AT6WpSj7rKOCC5OjCXNN7-zH2EBnR74Iu96sDU8/s1600/ledstr%25C3%25A5k2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="533" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiy_MQiiaUsIZbg-TDlZVoa5iYUVKyV1ShXOJDNH5KQC4YygN61tkMjcHr__f535XgicSpQDQ4MJ0Rz2fnFsiQiFsMLuytvYaaUCp-AT6WpSj7rKOCC5OjCXNN7-zH2EBnR74Iu96sDU8/s400/ledstr%25C3%25A5k2.jpg" width="221" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Nästa dag stod skylten hela tjugo<br />centimeter till vänster om ledstråket. <br />Oftast står den en centimeter höger om </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">och ibland någon helt annan stans...</span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Polletten trillade antagligen ner, för sedan dess har </span><span style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: large;">skylten i varje fall inte stått exakt mitt på ledstråket. Oftast står den någon centimeter till höger om. Eller någon centimeter till vänster om. Man kan aldrig så noga veta. Men snälla ni! En synskadad person kan behöva lite mer än 25 centimeter av trottoaren för att kunna svepa med käppen...</span><span style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: large;"> Visst inser jag att min taktik blev HELT fel även om jag åtminstone tyckte att jag lät mer sårad än arg. Min plan A med den pedagogiska och informativa metoden skulle ha gått fram på ett HELT annat sätt. Nu kommer det att fortsätta så här bara för att jag inte förklarade tillräckligt tydligt. Och det drabbar ju inte bara mig utan även alla andra synskadade. </span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vad lärde jag mig nu av detta, då? Jo, att ALDRIG agera oförberedd eller i affekt. Plan A på ett lugnt och pedagogiskt sätt hade troligen givit önskat resultat. Nästa gång: Andas. Avvakta. Använd Plan A. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-91607084963168253742018-02-28T22:08:00.002+01:002018-03-01T09:28:11.592+01:00Annat ljud i skällan <div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En kväll för två veckor sen när jag satt i min soffa började plötsligt ljudvolymen på min tinnitus öka från "fruktansvärt jobbigt, men den här ljudnivån kan jag väl leva med" till en volym i nivå med att "stå med örat tätt tryckt intill en dammsugare av äldre modell utan ljuddämpning, alternativt intill en lastbil som drar på gasreglaget". Jag fick nästan panik för värre har det nog aldrig varit och jag sms:ade genast pojkvännen F: <br />"Du, jag fick nyss en fruktansvärd tinnitus som inte ger med sig. Jag hoppas jag inte har fått hjärtinfarkt eller stroke eller nåt. Tänk om jag har en propp på gång?" För nu hade jag googlat orden "stroke + tinnitus" och fått flera träffar. Troligen blev F också bekymrad, för han började också googla på både det ena och det andra medan jag samtidigt själv satt med min Ipad och googlade. </span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Muskel... tensor... tympani... kan orsaka ljud. Muskel i innerörat. Kan orsaka klickande eller pulserande ljud. Kan vara hörselnerven som kläms åt av blodkärl..." skriver F. Allt medan vi skriver till varandra känner jag mig i alla fall lite lugnare. Bara det att han svarar mig och finns till när något sådant här händer gör det hela lite avdramatiserat.</span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi avslutar och jag säger att jag ska försöka sova. Det går sådär... Sovandet blir någon slags halvdvala en halvtimme i taget. Nästa dag är tinnitusen kvar i oförminskad styrka. Idag, två veckor senare kan jag konstatera att den så sakteliga minskat lite i styrka även om den inte ännu inte är tillbaka på "fruktansvärt jobbig, men kanske uthärdlig" nivå. Sovandet har fått stryka på foten. Det blir någon halvtimme eller en timme, sedan vaknar jag. I snitt får jag kanske fyra timmars sömn per natt och jag inser förstås att det inte håller över tid. </span><span style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: large;">Med mitt CI påslaget kan jag höra andra ljud som kamouflerar tinnitusen lite, men när den låter så högt som nu är det svårt att överrösta den. </span><span style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: large;">Under tiden har jag utvecklat en överlevnadsstrategi - jag försöker låtsas som att det är ljud som hör till; att det står en stor grävmaskin utanför huset dygnet runt och att det är den jag hör... </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det senaste halvåret har jag haft flera sådana här tinnitusanfall av värre sort än tidigare även om det nog var värst, då för två veckor sen. Jag vet inte vad som triggar igång det alltid, men att utsättas för höga ljud gör det definitivt. Och migrän. Och stress, förstås. Bettskena har jag redan och den används flitigt varje natt. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På sistone har jag dessutom börjat höra mycket sämre med mitt CI. Det är mycket mer "Vad sa du?" igen. Nyligen började jag höra ett eko i mitt CI-öra, ungefär som om jag satt inne i en plåtburk och pratade. Jag skrev till Audiologen i Lund och förklarade problemet och fick en tid till besök idag.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Kvart i sju hade vi tolv minusgrader, så när jag klev på bussen immade mina glasögon igen. Min vita käpp var verkligen rätt attribut, för just då var jag helt blind. Jag la direkt handen på första sätet till vänster (handikapplatsen) för att känna om det var ledigt. Det var det inte, däremot kände jag ett par mjuka lår. Okej, då vände jag mig om och la handen på det högra sätet (också handikapplats) och kände efter. Nope, ett annat mjukt lår där. "Ojdå, det är visst upptaget här också", sa jag högt. På sätet bakom var det likadant - ännu ett lår, och först DÅ var det en person som sa. "Du kan sitta här", och lämnade en plats åt mig på det fjärde sätet. Vad är det för fel på folk, egentligen? Om det kommer en person med vit käpp och trevar efter ett säte, så ska det väl inte behöva ta två minuter och fyra säten innan någon reagerar? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Tjugo minuter försenat rullade tåget in på Lunds Central. I Lund var allt vitt till skillnad från i Helsingborg, som inte hade en snöflinga. Det var inte bara vitt på marken utan även vitt uppe i luften som snöstorm. I Skåne är det nämligen så, att det på grund av den eviga blåsten alltid snöar sidledes, på snedden. "Snestorm" kallas det i Danmark, det är lite samma sak som sne'storm på skånska. ;-) Två steg fram och ett bakåt dansade jag mig så småningom fram till lasarettet. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Audionomen konstaterade snabbt att ljudet på mitt CI var riktigt dåligt. Det var något fel på processorn (själva datordelen av Cochlea Implantatet), så den skickas på reparation. Den har klarat drygt sju år utan service, så det var väl dags. Batteridelen var också trasig, så jag får en ny sådan. Den här gången valde jag en vit, som matchar min vita hörapparat. Dessutom byttes samtliga andra smådelar ut. Så snart jag fick låneprocessorn på mig hörde jag skillnad. Nu hör jag mycket bättre igen! VÅRstädning av CI kan helt klart rekommenderas. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br />Att jag hörde bättre fick jag ytterligare bevis på så fort jag kom ut därifrån. Jag var tvungen att ta upp mobilkameran för att föreviga snön i parken och plötsligt stod en man bredvid mig med en systemkamera och gjorde precis samma sak. Vi skrattade gott åt varandra och fick oss en liten pratstund om väder och vind. Inga problem att höra honom, inte. Lite senare när jag stod på perrongen och väntade på tåget var det en tjej som noterade min vita käpp och som undrade om jag behövde hjälp. "Tack, jag uppskattar verkligen att du frågade, men nej, det behöver jag inte. Det är helt okej." sa jag och log tacksamt. Henne hörde jag också utan problem. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det är mycket det här med synen och hörseln. Hela tiden är det något nytt. Är det inte en försämring (min diagnos är ju progredierande) så är det något annat som ställer till det. Tekniken och omvärlden är ett par andra saker som måste tas itu med. Jag känner att jag alltid måste vara på "hugget", får liksom aldrig slappna av ordentligt. Jag måste vara påläst och ha skinn på näsan. Ibland är jag kanske överdrivet hispig och en annan gång missar jag något viktigt. Det är faktiskt inte alldeles lätt att leva med dövblindhet. Ofta känns det som ett obetalt heltidsjobb som skall utföras ovanpå allt det andra. Hittills har jag dock hittat lösningar på det mesta och det positiva i livet överväger helt klart.</span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBwTvxTMfYx07cbtewW62vZl0sfd7ueAkM3A-8dUG4C8rHi_V70aLd1ongWJjvjr5OsS84WnsfmfVD9C0L6dThOdXPep1JvaD4SeHOJOpLJgL8XSqBHEk5ozXWOHiGNZSDgm8ghzXfO4E/s1600/Boje.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="528" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBwTvxTMfYx07cbtewW62vZl0sfd7ueAkM3A-8dUG4C8rHi_V70aLd1ongWJjvjr5OsS84WnsfmfVD9C0L6dThOdXPep1JvaD4SeHOJOpLJgL8XSqBHEk5ozXWOHiGNZSDgm8ghzXfO4E/s400/Boje.jpg" width="220" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">I förgrunden syns en mås, bakom<br />den ett blått hav med fler måsar<br />och</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"> längst bak en pir med en fyr.</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Okej, nu lovar jag att det är slut på gnällandet för den här gången. Nu HÖR jag bättre igen och SOLEN har visat sig från bästa sidan hemma i Helsingborg. Kanske är VÅREN på gång trots allt? :-) </span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
</div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-67301399188866108802018-01-31T20:54:00.001+01:002018-01-31T21:56:29.818+01:00Livet är det som pågår medan du väntar... <br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Den senaste tiden har varit turbulent och enormt stressig. En tung bit har varit att någon i min närhet blivit sjuk. Vi inom familjen har försökt ta hand om detta på ett så bra sätt som möjligt där var och en tagit ansvar för det som den är bäst på. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nu är det så att jag är den som kan vara ganska bestämd när det krävs. Jag har ju (tack vare dövblindheten) viss vana vid att behöva fightas med myndigheter, så den biten tog jag självmant på mig. Jag må både höra och se taskigt, men hjärnan och truten har jag med mig. Och behövs det, så kan jag nog att få ner det på pränt också.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Den anhörige har varit sjuk ett tag, men i julas insåg jag att situationen började bli svår, så jag kontaktade berörd myndighet på kommunen, som bokade möte en månad senare. En månad kändes som en väldigt lång tid. Vilket det också visade sig vara. Diverse incidenter inträffade under tiden och andra personer i familjen tog tag i det så gott det gick. Tyvärr råkade personen som vi kan kalla för X ut för en olycka i hemmet och hamnade på sjukhus. Nu sa vi till på skarpen att kommunen måste lösa situationen. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Så X fick bli kvar på sjukhuset trots att det egentligen var fel plats för X. En i familjen satt som förste telefonsvarare eftersom jag är döv och hade sedan kontakt med personen Y via telefon och med mig via sms, en annan tog hand om marktjänsten, jag lovade vara med på möten med kommunens biståndshandläggare tillsammans med Y som inte kan vårda X. Eller rättare sagt, jag SKULLE varit med på mötena, men TVÅ gånger blev inte mötena av eftersom representanterna från kommunen helt enkelt inte dök upp. Varje gång mötena blev inställda byggdes stressen och oron upp hos oss alla, främst hos Y, men även hos mig och troligen även hos sjukhuspersonalen som behövde sängplatsen. Kommunen kan väl ändå inte förvänta sig att en som har dövblindhet och är halvt sjukpensionerad ska vara anhörigvårdare? Jag pratade med vänner som varit i liknande situationer och förstod att när man har med kommunen att göra kan de mycket väl göra sådana antaganden och att det gäller att ha på fötterna och stå på sig.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag insåg att det skulle bli svårt för mig att kunna höra vad som sades på mötet och hade först planer på att boka skrivtolkar, men hur pinsamt skulle det inte vara när mötena bara blev inställda gång på gång? Tredje gången blev Y uppringd kl 21 på kvällen och fick order om att inställa sig på mötet kl 8 nästa morgon. Där kan vi prata om framförhållning! (OBS! Ironi.) Det hade helt enkelt inte gått att boka skrivtolk så sent. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Tredje gången gillt! Som tur var blev inte mötet inställd en tredje gång, utan den här gången fanns faktiskt två personer från kommunen på plats. Jag började med att informera om att jag har dövblindhet och om de inte talade en och en i mikrofonen som jag tagit med mig så skulle jag helt enkelt inte kunna höra vad de pratade om. Tack vare att X nu befunnit sig på sjukhuset en dryg vecka hade de kunnat bilda sig en uppfattning och den redogörelse som sköterskan från sjukhuset gav gjorde att både jag och Y kände oss oerhört lättade. Vi var laddade till tusen med argument, men vi behövde inte använda dem eftersom det löste sig oväntat bra. Och jag hörde allt vad de sa i mikrofonen eftersom de inte tvekade att tala i den. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Just nu befinner sig X på ett korttidsboende i väntan på ett mer permanent ställe. Som vi alla ser det, så kunde det inte blivit bättre.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Detta får såklart mig att fundera på min framtid även om jag inte kan eller ska ta ut någonting i förskott. För vad händer när jag blir gammal och sjuk och måste ha hjälp av andra? VEM ser till exempel till att mitt Cochlea Implantat har fulladdade batterier och hjälper mig att sätta på det så att jag kan höra? Vem ser till att hjälpa mig om jag blir förvirrad och inte vet var jag är eller ens vem jag är? </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När jag var och besökte X igår kom det en dam i en rullstol som hon sakta sköt framåt. Hon rullade runt runt runt. Till slut stannade hon framför mig: </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Du har varit ute ser jag. Hur är vädret?" </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Jo, solen skiner, men det är väldigt blåsigt. Och kallt." svarade jag. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Jaja, jag kommer inte ut nu. Men det gör inget om det är så kallt. Fy vad tiden är långsam här inne. Jaja, de är väldigt snälla, men det är så långsamt här." </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja, det kan jag förstå. Du har inte en TV eller några tidningar du kan sysselsätta dig med?" </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Jo, men det är inget kul på TV:n och tidningarna har jag läst nu." </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja, då det är förstås lättare för X, som jag har hälsat på nu. X upplever inte att livet är så långtråkigt. X är glad och nöjd så länge det finns en TV." </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Själv har jag fyllt nittio år, men jag har huvudet på skaft!" svarade damen bestämt. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja du, det hör jag!" skrattade jag. "Det kanske finns något korsord i någon av dina tidningar som du kan sysselsätta dig med en stund?" </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja, det har du rätt i. Jag ska genast titta efter. Hejdå!" sa den lilla damen och rullade iväg. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En SÅDAN gullig och alert dam vill jag bli när jag är nittio år! </span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizLnrVs1N_eH0ZcvZAq3kahyphenhyphenHUeKecP6w9AxlEx6QBvDjTBrlWc_1RDO6ia6JUuLMJNLmqkHV-ptZ1k8rGHLXdaakdprWdsjjRCZbu3tbj5rA9VVAXRSy5h_zhohP9KOiOMolL2eyIIOM/s1600/Rullsotlsdam.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="1065" data-original-width="1300" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizLnrVs1N_eH0ZcvZAq3kahyphenhyphenHUeKecP6w9AxlEx6QBvDjTBrlWc_1RDO6ia6JUuLMJNLmqkHV-ptZ1k8rGHLXdaakdprWdsjjRCZbu3tbj5rA9VVAXRSy5h_zhohP9KOiOMolL2eyIIOM/s320/Rullsotlsdam.jpg" width="320" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Syntolkning: Tuff dam sitter i rullstol <br />men sedan reser sig den tuffa damen </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br />och åker iväg på en skateboard.</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-19039435838133063982017-12-30T18:06:00.001+01:002017-12-30T18:06:51.310+01:00Är nyorden för 2017 så nya egentligen?<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Nu är vi snart där igen: Årsbokslut.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Varje år när julstressen lagt sig och det nya året närmar sig kommer tankarna... Hur har det här året varit? Vad ska nästa år bjuda på? Vad vill jag genomföra och vill jag ändra på något?</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Innan jul tog jag ut några dagars semester och tömde en massa ur mina skåp och garderober. Långt ifrån allt det som jag vill bli av med, men en hel del förpassades till soptunnorna och till återvinningstunnorna. En del hamnade i klädinsamlingen och en del riktigt fina saker kommer jag att ta foton på och erbjuda närmaste familjen och vännerna som så önskar att komma och hämta. Nästa år fortsätter utrensningen.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Jag läste en artikel om 2017 års "nyord" och där fann jag bland annat ordet "döstäda" vilket jag kom att tänka på när jag grävde i mina gömmor. Stackars mina efterlevande som ska behöva ta hand om allt detta när jag faller ifrån. Förvisso har jag inga planer på att gå och dö inom de närmaste femtio åren, men det kan ju faktisk hända ändå. Jaja, testamente finns i alla fall i mitt bankfack, bara så ni vet det, kära arvingar. ;-) </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Ordet "framtidsfullmakt" anses också tillhöra 2017 års nyord, även om jag hört talas om det under betydligt längre tid än så. Nu har man tydligen rent juridiskt försökt formulera en fullmakt som ska gälla för framtiden, när man kanske inte längre är förmögen att själv bestämma hur man vill ha det med saker och ting eller kanske inte kan ta hand om sin egen ekonomi. Men OM man nu har skrivit en fullmakt som skall gälla för framtiden, när anses då "framtiden" infalla? Vem är det som bestämmer att: NU har framtiden infallit och nu gäller det som står i den fullmakt som du skrev för femton år sen?! Jag menar, den som skrivit framtidsfullmakten har kanske drabbats av en minnessjukdom och vill inte alls längre att det som står i framtidsfullmakten skall gälla. Anses jag - trots att jag drabbats av tex alzheimers - ha befogenhet att dra tillbaka min fullmakt, eller är det det som står i fullmakten som gäller, nu när framtiden inträtt? </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Fast tanken är väldigt god: Nog borde alla prata om - och skriva ner - vad man önskar ska gälla inför den dagen som man kanske inte längre klarar sig själv. Ungefär som ett testamente, fast innan man gått vidare till "andra sidan". För då behöver inte de närmaste ta de tunga besluten och känna dåligt samvete. Jag vet vad jag talar om, för just nu har vi i familjen någon som inte riktigt är så som vederbörande var förut. Vi har alla till mans dåligt samvete, några drar orimligt tunga lass medan andra kanske fortfarande försöker förstå vad som händer. Den som drabbats är sjuk och därmed inte själv särskilt medveten. En mycket svår situation, som alla borde planera lite för i god tid. Prata med era närmaste kring hur ni skulle vilja ha det om det var ni som drabbades av sjukdom eller annat. Det kan drabba vem som helst och en vacker dag kan det vara försent att skriva den där fullmakten. Och tro nu inte att det bara kan gälla äldre personer, även en väldigt ung person kan drabbas av olycka eller sjukdom. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Ett annat nyord för 2017 är "#metoo", vilket jag själv skrev ett inlägg om för ett par månader sen. Något jag önskar att INGEN ska kunna komma på något att skriva någonting om i en nära förestående framtid.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Hahaha! Nu ser jag ordet "snubbelsten" på listan! Det ordet har F använt så länge vi känt varandra när vi varit ute på våra vandringar och "skogsbadat" *. Oftast går han framför mig när vi går på skogsvandringar och allt som oftast varnar han mig för snubbelstenar som jag då vet att jag ska se upp för och ta extra höga kliv över, eller gå runt. Så nej, ordet snubbelsten är inte från 2017, snarare från 2009. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">* "<a href="https://utforskasinnet.se/skogsbad-effektivt-motgift-mot-stress/">Skogsbad"</a>, det är väl när man idkar "Carpe Diem" i skogen, eller hur?</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">"Spetspatient"... Det skulle ju kunna vara när jag, som lever med dövblindhet och fortfarande har behov av stöd och hjälp från dövblindteamet och andra, håller ett föredrag och informerar folk inom professionen (tex dövblindkuratorer) om hur det kan vara att ha dövblindhet. Så att de får vägledning och tips inför sina möten med andra dövblinda? Jepp, så måste det vara: Jag är en spetspatient. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixO4KOProgRCc1trI2eJO6QB0TFQTgi_yk-S0JGBDCi72TlhagWLCzlwhU5EcuMxr7AUtxigQa7wgp9Tug3zLOIWsYhjm_7rtRoJ4p-tgENqrfAqUWRqNeTxflPGLZseRg2DjgkkdjX5k/s1600/fidget_spinner.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="750" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixO4KOProgRCc1trI2eJO6QB0TFQTgi_yk-S0JGBDCi72TlhagWLCzlwhU5EcuMxr7AUtxigQa7wgp9Tug3zLOIWsYhjm_7rtRoJ4p-tgENqrfAqUWRqNeTxflPGLZseRg2DjgkkdjX5k/s320/fidget_spinner.jpg" width="320" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;"><span style="font-size: small;">Syntolkning: En metallfärgad "fidget spinner".<br />Det är en stressavlösande trekantig pryl <br />som är tänkt att snurras mellan fingrarna.</span><span style="font-size: large;"> </span></span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">En "fidget spinner" fick jag nöjet att låna en stund av brorsdottern i julhelgen. "Nöje och nöje", förresten, det var väl mest att det var kul att få känna på den och prova snurra lite, så att jag slipper känna mig så "gammal och ute". Men vi kan säga såhär: Efter fem minuter var det inte dugg roligt längre. Så jag ÄR nog både gammal och ute... :-) Jag håller mig till att vara en inomhuscykel-spinner. (Oj, ytterligare ett bevis på att jag är gammal och ute: Jag glömde särskriva det långa ordet. In om hus cykel spinner menar jag förstås!) </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Gott Slut på 2017 & </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">ett </span><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><b>Gott Nytt År</b></span><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><b> 2018</b> önskar jag er alla! </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-60638716018043015642017-11-30T22:53:00.000+01:002017-12-05T00:40:43.768+01:00Att våga tro på mig själv x 3.<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Först och främst vill jag säga: STORT TACK alla ni rara och vänliga människor! En sten har fallit från mitt bröst. Efter att jag skrev mitt förra inlägg, #MeToo, har jag fått massor av stöttande kommentarer och reaktioner från alla möjliga människor och från alla möjliga håll. Jag är så otroligt tacksam, ja ärligt talat rörd över detta enorma stöd. Jag kan äntligen släppa ner den där vidriga varelsen i ett slukhål och gå vidare i livet med betydligt lättare steg. </span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Därefter till ett helt annat ämne: Torsdagen för två veckor sedan blev jag tillfrågad av Hrf Skåne (Hörselskadades Riksförbund) om jag kunde hoppa in akut tre dagar senare och ersätta en föredragshållare som blivit sjuk. Eftersom det var en träff på temat cochleaimpantat tyckte jag det skulle bli riktigt roligt. Förvisso kunde jag ju inte prata om hörselteknik som den som blev sjuk skulle gjort, men något på temat cohleaimplantat var givet. Min särbo, F, följde med mig till Sundsgården. (Eller ja, det var egentligen jag som följde med honom eftersom det var han som körde bilen.) <a href="http://sundsgarden.se/pages/kontakt">Sundsgården</a> är en folkhögskola tillika ett konferenscentrum som ligger väldigt vackert vid kusten strax söder om Helsingborg. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det första jag gjorde när jag kom in i rummet var att dra för gardinerna så att ingen kunde se den vackra utsikten mot Danmark och ön Hven. Solen sken in genom fönstret och nu under vintertid när den står så lågt bländar den mig förfärligt. Tyvärr, även jag gillade ju den vackra utsikten. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Till en början strulade tekniken lite. Mikrofonen som jag skulle ha på mig hade jag svårt att få på mig, men den fick jag hjälp med. Alla i salen var hörselskadade och det var såklart viktigt att de skulle få möjlighet att höra mig. Dessutom fanns det skrivtolkar på plats så att publiken skulle kunna ta hjälp av text på skärm om de ändå inte kunde hänga med. Därtill hade det blivit missförstånd mellan mig och min kontakt kring vilket datamedia som skull användas. Som tur var löste min käre F det hela genom att springa ner i receptionen och låna en laptop. En sådan liten skärm kan jag däremot inte se på, så F hjälpte mig att få igång den och öppna upp mitt USB-minne där jag hade min powerpoint-presentation. Jag behövde bara veta var höger- och vänsterpilarna fanns. Därefter var jag redo att berätta för det trettiotalet personerna i publiken om hur jag blev en "Dövblind fågelskådare". </span><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQNsYZxwL22W-8FA99s4AjraSKVwdNiS3dZLKdmnJElXJQowBGUh9YKPQCZHJekQIXh6e7wNuFJhrnZAanDoVhXb4HLVLXRfrzLpgNBCUlnCMcFMmK73ZvnBB1Ck9ysB8EAEECGE9En50/s1600/F%25C3%25A5gelsk%25C3%25A5d+PP.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="960" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQNsYZxwL22W-8FA99s4AjraSKVwdNiS3dZLKdmnJElXJQowBGUh9YKPQCZHJekQIXh6e7wNuFJhrnZAanDoVhXb4HLVLXRfrzLpgNBCUlnCMcFMmK73ZvnBB1Ck9ysB8EAEECGE9En50/s400/F%25C3%25A5gelsk%25C3%25A5d+PP.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;">Dövblind fågelskådare - en utopi? Bild på <br />en lunnefågel samt på mig med en kamera. </span></td></tr>
</tbody></table>
</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det mest fantastiska var att jag aldrig hann bli nervös trots strulet som inledde föredraget. Jag kände mig både säker och lugn medan jag pratade och var riktigt nöjd med mig själv efteråt. F har aldrig hört något föredrag av mig tidigare och när till och med han gav mig beröm blev jag jätteglad! Vi stannade kvar och blev bjudna på brunch och då var det många som kom fram och pratade med mig, vilket jag tyckte var helt underbart roligt! </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Så till ett tredje ämne: Igår efter jobbet hade vi verksamhetsplanering på jobbet. Vi har sedan förra året blivit nästan dubbelt så många på kontoret och ovanpå allt har vi haft stor personalomsättning på kontoret. Många av de nya känner inte till mina syn- och hörselhandikapp särskilt bra, så jag har undvikit att delta i våra gemensamma kontorsmöten. Det är extremt jobbigt för mig att hela tiden behöva påminna om att de ska använda mötesmikrofonerna och de tycker att det är jobbigt att behöva prata i en mikrofon. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår bestämde jag mig för att inte ge mig. Jag skulle minsann också vara med och höra vad som sades. Därför kopplade jag bort den stora bordsmikrofonen för att slippa störas av pappersprassel, skrammel av kaffekoppar på bordet, småsnack mellan kollegorna osv. Jag hade enbart de små mikrofonerna påslagna, vilket gjorde att inget annat än rösten på den som talade i mikrofonen hördes. Vilken enorm skillnad det blev, VARFÖR har jag inte använt denna lösning tidigare? Troligen betedde jag mig som en mikrofonpolis den första halvtimmen med ständiga påminnelser, men sedan flöt det i stort sett utan problem resten av kvällen. Mikrofonerna skickades runt bordet i snabb takt och när någon ville prata som inte hade mikrofon var man snabb att efterlysa en. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nu är två mikrofoner på femton personer vid ett långbord lite i minsta laget, pauserna blir lite väl långa emellanåt när mikrofonen skall skickas runt. Fast om kollegorna kan tänka sig att vara lika disciplinerade, hänsynsfulla och inkluderande i framtiden, så kanske jag kan våga ansöka om en mikrofon till. Det är nämligen FK (Försäkringskassan) som håller i plånboken... </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Känslan av att vara delaktig var i alla fall jättehärlig! Nu börjar jag äntligen känna att jag kommer att kunna trivas allt bättre med mina nya arbetssituation. Det senaste året har varit kaotiskt, men det löser sig, en sak i taget. Det måste jag tro på.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag måste helt enkelt våga tro lite mer på mig själv. </span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-17000517677036921502017-10-31T20:40:00.000+01:002017-11-01T10:52:08.018+01:00#MeToo <div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Under de senaste veckorna har internet flödat av diverse #MeToo-inlägg. Min första reaktion var att "jag skulle minsann inte skriva om något sånt trams", som att någon klappat mig på rumpan ute på krogen (för just det har förstås hänt mig också), men sen insåg jag att det är inte det det här handlar om. Det handlar istället om hur vissa (oftast män i överordnad position) behandlar andra (oftast kvinnor) med någon slags <b>könsmakt</b>. </span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">NU är det kanske äntligen dags att göra upp med det värsta jag själv upplevt i denna genre för att kunna lägga det åt historien. Genom att ta upp det i ljuset en gång för alla, mentalt skjuta det <b>äckliga svinet</b> i pannan och därefter begrava honom två meter ner under jord så kanske, kanske jag äntligen kan komma över det. För det som hände mig har påverkat mig långt mer än jag någonsin kunnat tro. Det är väldigt tydligt när jag tänker tillbaka. Under långa perioder tänker jag inte på det alls, medan det under andra perioder kommer över mig och jag får åter tillbaka den där känslan av att inte kunna andas. Många, alldeles för många av mina yngre år försvann i ett slags vacuum där jag bara "överlevde". Det kan låta fånigt, men d</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">et tog många många många år innan jag vågade lita på en man igen.</span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi går tillbaka i tiden, det måste ha varit -91 eller -92, jag tillhörde de unga i banken. Vi hade ganska nyligen fått en ny kontorschef och hela gänget var ute på "After Work". Minns svagt att jag drack några klunkar av en öl, vilket jag normalt inte gör, men det kan ha varit så att vi bjöds på mat och dricka på restaurang i stan. Vi kanske till och med var inom ett dansställe? Som sagt, den tidigare delen av kvällen minns jag inte så noga.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Den senare delen av kvällen minns jag däremot oroväckande detaljerat. Jag, som redan på den tiden hade nedsatt syn och saknade mörkerseende, tyckte det var lite kusligt att gå hemåt i mörkret när vi skulle bryta upp. Det var innan jag hade min vita käpp. Jag bor på promenadavstånd från centrum i en upplyst stad, så jag var inte alls främmande för att promenera hem. Buss eller taxi känns fånigt när det tar en kvart att gå. När chefen snabbt sa: "Jag har ju min övernattningslägenhet ovanför backen, vi kan ha sällskap", så tänkte jag inte så mycket på det mer än att det var tryggt att som synskadad ha någon att hålla i armen. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När vi kommit upp för backen och det var dags för mig att korsa övergångsstället och chefen skulle fortsätta framåt sa jag: "Tack, vi ses på banken imorgon". </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Du kan väl följa med och se hur min lägenhet ser ut?" föreslog chefen då. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Njae, klockan är mycket, vi ska jobba imorgon. Och dessutom, varför skulle jag följa med dig dit? Det kan ju misstolkas."</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Hahaha, nej herregud, vad tror du? Jag är ju din chef! Jag tänkte bara att det kunde vara kul att få visa någon hur fint jag har fått det i min lägenhet. Jag följer dig hem sen, så att du kommer säkert hem."</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<i><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Åh, vad pinsam jag är! Så dumt! Givetvis hade han inga såna tankar, han är ju betydligt äldre, gift och har tre halvvuxna söner. Självklart kan jag lita på honom, vi jobbar ju ihop. Han är ju min chef. </span></i></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Okej... Men bara en liten sväng, det är redan sent och jag ska orka stiga upp tidigt imorgon"</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Ett par hundra meter bort ligger så huset där övernattningslägenheten är. Chefen är allmänt trevlig och vi pratar jobbrelaterade frågor. Han frågar vad jag är intresserad av och jag berättar att jag hoppas få lära mig mer om kredithantering. Så kommer vi fram till lägenheten och jag som inte vill stöta mig med min nye chef förbereder mig på en snabb sväng inom hallen och köket så att jag kan säga "Vad fint du har det" för sen vill jag bara hem. Det hela börjar kännas väldigt fel, trots att han själv tydligt påpekat att "Herregud, vad tror du? Jag är ju din chef!" </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Han låser upp dörren, föser in mig, stänger dörren om sig, låser med nyckeln och stoppar nyckeln i fickan. <i>Vad i hela... Varför låser han? Vi ska ju bege oss ut igen alldeles strax!</i> vet jag att jag hinner tänka innan han trycker upp mig mot väggen med hela sin tyngd. Han trycker sin mun mot min och hans händer har, innan jag hunnit förstå vad som hänt, letat sig in under min tröja, under min BH och famlar över mina bröst. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i><br /></i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Helvete helvete helvete! Vad gör han? </i>Jag fryser till is och både känner och hör hur pulsen slår hårt hårt hårt. På något konstigt sätt blir jag helt paralyserad. Synfältet krymper till ett absolut minimum och jag vet inte hur många sekunder eller minuter det tar innan jag får upp armarna, trycker dem mot hans bröst för att försöka få honom bort ifrån mig. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Men vad...Neeej... Du är ju min chef..." lyckas jag få ur mig medan jag förtvivlat försöker fösa bort honom. <i>Vad gör jag? jag måste ut härifrån NU! NEJ, jag vill inte vara här! Få ut mig! Tänk om han... NEEEJ!</i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i><br /></i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Nej men alltså... Ikväll är jag inte din chef", säger han medan han trycker sitt skrev mot mig. "Ikväll är jag Svin."</span></div>
<div>
</div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">(Här säger han alltså sitt förnamn som jag fortfarande, drygt 25 år senare har väldigt svårt att uttala. Vi kan därför låtsas att han heter just "Svin".)</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Åååhhh, nej! Helsickes skit! Hur kunde jag vara så dum att jag följde med! Hur kunde jag vara så dum! Vilken idiot jag är. Ja, jag har bara mig själv att skylla om jag blir våldtagen nu.</i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Eeeehhh, vadå? Du heter visserligen Svin, men du är faktiskt min chef." Nu försöker jag låta så övertygande jag bara kan och tar till någon slags bestämd strategi, men min rädsla lyser tydligen igenom, vilket jag förstår av hans nästa replik.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Du tror väl inte att jag tänker våldta dig?" </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Satan satan satan! Bara det att han ens tar upp ämnet "våldtäkt" gör att jag blir ännu mer skräckslagen. Nu får jag försöka ta till en annan strategi igen. Det här fungerade tydligen inte.</i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i><br /></i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Eehhh, nej det är klart att jag inte tror, men...<i> Hjälp! Jag hade rätt - han har planer på att våldta mig!</i> Alltså, jag... Jag är inte sån... Jag... Jag vill inte... hhrrmm... med nån som jag inte är kär i." försöker jag. Jag hoppas på att kunna prata mig ur det hela.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Du ska bara veta att jag har hanterat den här situationen förr. Med framgång!" säger Svin då med en min som avslöjar ett stort ego.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>"Med framgång?!" Framgång för vem?! Åååhhh, nej nej nej! Få bort mig härifrån NUUUUU! Hoppas verkligen att jag kan snacka mig ur detta...</i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i><br /></i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ehhh, nej, men det kvittar. Det här skulle inte jag..." Så kommer jag på det! "Du är ju gift!" säger jag triumferande som om det skulle göra honom immun mot tankar på andra kvinnor.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Hahaha! Det min fru inte vet har hon inte ont av." säger han då med ett överlägset flin i ansiktet. "Jag har som sagt hanterat den här situationen förr." <i>Stackars fru! Och vilka är de andra stackarna som råkat ut för honom? Och som inte kommit undan? Shit! Jag måste härifrån innan...!</i></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När jag äntligen lyckas vrida mig ur greppet flyr jag bort till en stol och fortsätter mina desperata försök att prata mig ur situationen. På något otroligt sätt lyckas jag genom mitt prat med att trötta ut honom och en eller två timmar senare har jag äntligen fått honom att låsa upp dörren och släppa ut mig därifrån. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vid det laget var jag så fruktansvärt skärrad att jag reagerade ytterst irrationellt, tänk: "Stockholmssyndromet". Jag visste att jag skulle få svårt att ta mig hem ensam i mörkret; dels kunde jag råka ut för någon annan "våldtäktsman" och dels hade jag ju väldigt svårt att se i mörkret. Pest eller kolera? Hur märkligt det än kan låta, så lät jag därför Svin ledsaga mig hem till min port så som han lovat mig tidigt på kvällen innan allt hände - men inte en meter längre! </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Första tiden efter den här händelsen - som jag kom undan med blotta förskräckelsen - mådde jag väldigt, väldigt dåligt. Jag kunde ju inte anmäla honom heller eftersom jag insåg att jag var i verkligt underläge på många punkter: </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">1) Han var chef.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">2) Han var man.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">3) Jag hade mig själv att skylla. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">4) Det fanns inga vittnen.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">5) Svin tyckte väl att det hela var "okej" eftersom jag låtit honom ledsaga mig hem.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">6) Vem skulle få byta arbetsplats om jag anmälde? Inte chefen, utan jag. Och som synskadad var det inte läge att börja pendla till arbetet i en annan stad när jag bodde på gångavstånd från arbetsplatsen.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">7) Jag hade ju nobbat denne "guds gåva till kvinnorna", så därefter behandlade han mig taskigt på jobbet genom att se till att jag absolut inte fick någon chans att förkovra mig i mitt arbete. Det gjorde i sin tur det ännu svårare att berätta för någon vad jag upplevt, för vem skulle tro mig om jag skvallrade nu? Det kunde ju snarast tolkas som en missnöjesyttring.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag teg och stretade på. Som tur var försvann han därifrån efter ett par år och jag har tack och lov själv aldrig behövt råka ut för fler "Svin" av denna rang. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vid ett tillfälle ganska snart efter att det hänt berättade jag faktiskt för en kvinnlig facklig företrädare vad som hänt för att få ett råd om hur jag skulle agera. I mitt upprörda tillstånd avslutade jag med kommentaren: "Den äckliga gubben!" Det enda svar jag fick från henne var: "Hade det varit okej om han hade varit yngre?" Jag blev helt stum och insåg att från facket skulle jag inte vänta mig något stöd. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det är alldeles givet att sådant här - och betydligt värre saker - förekommer i mycket större utsträckning än någon kan tro. Det som äcklar mig är att dessa personer kan få fortsätta år ut och år in. Och att folk som skall företräda de utsatta vänder sig emot dem. Får denna snedvridna kultur fortsätta råda så kommer vi aldrig att kunna vända skutan rätt.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nej, det är NU eller aldrig! Ska det någonsin råda jämlikhet och respekt mellan könen är det hög tid att höja rösterna. <b>#MeToo-kampanjen är så välkommen!</b> (Måtte det bara inte bli en tillfällig fluga...) </span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<br /></div>
</div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-32647056967150651532017-09-29T17:38:00.001+02:002017-09-29T17:38:20.706+02:00Nostalgi<br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">En dag i somras hade vi en väldigt spontan liten träff med några tjejer från grundskoleklassen i samband med att en av tjejerna som emigrerat var hemma på besök. Det blev ett par fantastiskt roliga timmar och vi hann förstås inte avhandla allt vi ville, så om ett par veckor ska vi träffas igen och den här gången hoppas vi förstås att de flesta (helst alla) tjejerna från klassen kommer. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">I våras gick en av våra kära klasskamrater hastigt bort och då börjar man inse att man inte kommer att få leva för evigt. Man inser att man inte heller längre tillhör de ungas skara. Man börjar tänka tillbaka lite på sitt liv och blir lätt lite nostalgisk.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Det är en väldigt märklig känsla det där med att träffa personer som man umgicks med som barn men som man sen kanske inte följts åt med och blivit vuxen tillsammans med. Man förflyttas på något sätt automatiskt tillbaka till tiden då man var tio, tolv, kanske fjorton år. Trots att många idag har egna barn och någon till och med hunnit få barnbarn så har vi inga problem med att känna oss som tonåringar för en stund.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Man talar om lärare, dråpliga saker som hände på lektionerna eller på rasterna, vem som var kär i vem och ställer sig ibland frågan vart de andra har tagit vägen idag? Märkligt nog kommer det inte upp så mycket om nutid utan man frossar lite i tonårstiden. På något sätt dyker den där känslan av förväntan upp som man hade då: Ingen visste vad som skulle hända i framtiden, var vi skulle bo, om vi skulle bilda familj, vad vi skulle utbilda oss till eller vad vi skulle komma att arbeta med.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Trots att vi mycket väl ser att någon har en liten rynka och någon annan har grå stänk i håret och naturligtvis ingen kan tas för en fjortonåring ens i nattsvart mörker, så ser vi varandra som vi såg ut då. Vi till och med talar till varandra som vi gjorde då. Vi benämner varandra med smeknamn som ingen längre använder. De vi kände i de andra klasserna talar vi också om vid sina gamla smeknamn. Alla i samlingen vet tex vem "Sågen" är, nästan ingen kommer ihåg att han egentligen hette "Nils Nilsson". I bästa fall (men ofta inte) vet åtminstone de som var med då varför denne "Nils" egentligen kallades "Sågen". Ingen i "Nils" bekantskap använder däremot "Sågen" som tilltalsnamn till honom idag.<br /><br />De flesta av mina klasskamrater kände jag redan när jag var fem - sex år eftersom vi bodde i samma lilla by. De vet att jag är hörselskadad och även om vi kanske känner oss som fjortonåringar igen när vi ses, så är det den vuxna versionen som förstår och anpassar sitt sätt att prata med mig så att jag ska höra så bra som möjligt. Det är den vuxna versionen av klasskamraterna som frågar och försöker förstå hur jag ser (eller rättare sagt INTE ser) idag. De som känt mig i stort sett hela mitt liv är inte rädda för att fråga HUR de ska göra eller hur jag vill ha det för att jag ska kunna vara så delaktig som möjligt. Jag har inte heller några problem med att förklara för dem - herregud, de är nästan som syskon allihop! Vi satt i samma klassrum varje skoldag upp till nionde klass. Vissa av oss hade sällskap redan i "lekskolan", som det hette på den tiden. Det är givetvis en stor anledning till att jag har så goda möjligheter att hänga med i samtalen när vi träffas. Jag lärde mig deras röster och sätt att prata på redan som barn och - tro mig eller ej - de låter exakt likadant idag som de gjorde för många tiotals år sen! </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Visst är det lätt att man faller in i sina gamla roller ändå - på gott och ont. Spelevinken fortsätter busa och dra skämt, den blyga är fortfarande lite tystare än de andra men när man träffas många år senare, så luckras de gamla rollerna upp lite och hos var och en syns att åren har gått och format oss alla till unika individer. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Nu talar jag förstås för just min klass där de allra flesta var del av en stor gemenskap. Visst fanns det kanske någon som kände sig lite utanför ibland, men jag vill inte tro att någon var mobbad eller att vi var utstuderat elaka. Normalt bus förekom förstås. Själv fick jag ta emot elaka ord både för att jag var en "tjockis" och för att jag var "hörselskadad", men det var elever i andra klasser som stod för de uttrycken.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Jag förstår att det är långt ifrån alla människor som ser fram emot en återförening med sin gamla klass, men jag kan personligen inte tycka annat än att det ska bli så roligt!!! </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-63932171226042227052017-08-29T14:42:00.000+02:002017-08-29T20:19:43.261+02:00Livet som "Blindstyre"... <span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Vad har du gjort där?" </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Var?"</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Där på armen?" säger vännen P och petar mig på vänster arm, så att jag ska förstå var hon menar.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag kikar ner mot min armbåge och ser att där är ett stort rött märke och ett halvläkt sår.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ingen aning!" svarar jag. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">(Senare på kvällen kom jag på att det var ju när jag sprang in i den halvöppna toalettdörren hemma hos Mr F. Det var jag själv som inte hade stängt den ordentligt, så jag kunde inte skylla på någon annan.)</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På mitt ena knä har jag haft ett rejält skrubbsår i en månads tid. Jag trampade snett på en kantsten jag inte såg trots att jag försökte vara väldigt försiktig just då och skrapade därför upp knät rejält på stenplattorna.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En morgon fann jag ett enormt blåmärke i brösthöjd när jag skulle hoppa in i duschen och tänkte: "VAR i hela friden kommer det där ifrån?" Det gjorde lite ont, så jag måste ha slagit i någonstans. Fråga mig inte var...</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I morse när jag steg ur sängen haltade jag lite med högerfoten och det gjorde ont. "Måste ha stukat den, men NÄR hände det?"</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Konstaterar att det där är vardag för mig. Jag kan inte skryta om att jag är en extremt försiktig person som smyger fram genom tillvaron, utan jag kliver på i ganska rask takt. Därtill "luras" mina ögon eftersom jag faktiskt KAN se när jag tittar rakt fram. Att jag missar precis allt som befinner sig en centimeter bredvid, över eller under de få kvadratcentimeter lilla synfält jag har (och där jag faktisk KAN se) glömmer jag konstigt nog bort många gånger. När jag är pigg och utvilad flackar jag runt med blicken och scannar av omgivningen och sedan får hjärnan och minnet fylla i det som fattas. Är jag det minsta trött, stressad, oförberedd eller om ljusförhållandena är "fel" funkar inte den strategin.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Alltså händer det flera gånger dagligen att jag gör något av detta: <i>Snubblar på saker</i> - cyklar, barnvagnar, stolar, bord, slarvigt placerade vikter på gymmet. <i>Går in i saker</i> - dörrar, bord, glasdörrar eller stora fönster, dörrkarmar, öppna skåpluckor (AJ!), nedfällda diskmaskinsluckor (AJ som f-n!), träningsmaskiner på gymmet, speglar, lustiga små skyltar där det står "varning för halt golv" (och eftersom jag missar DEN skylten händer det sig förstås att jag halkar på nämnda golv). <i>Trillar handlöst</i> - nerför trappor (Usch och fy!), på trottoarkanter, över kantstenar, över betongsuggor (Ger hemska blåmärken!), över idiotiskt utplacerade affärsskyltar (så kallade "gatupratare"), över blomkrukor, över cyklar (Gör fruktansvärt ont!).</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Oftast händer detta liksom "i farten" och jag har inte tid att känna efter vad som hände. Ibland hejdas jag en stund och grimaserar eller fäller en liten tår, men allra oftast skakar jag av mig det med en liten svordom inombords och fortsätter som om inget hänt. Senare påminns jag av ett blåmärke, av att blodet rinner från ett sår, av att jag känner en smärta någonstans och många gånger har jag ingen aning om vad som hänt. Det är inte heller ovanligt att jag har fula fläckar eller hål på mina kläder och jag kan inte för mitt liv påminna mig om när det hände eller vad det är för fläck. Det är tråkigt när nyaste tröjan har en stort hål mitt fram eller när favoritkjolen har fått en fläck som inte går bort. </span><br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_xy3X4q_QLKVVEC2CMGpkPGrbIrPf0f_NWsh3MctrTMIssIe0Mo3zT9obZe2Xv-KvESwjqn6T6YKQtXa6OTInORMiKqPIGAMkvAkE76uptcKIZSbQ9e-nS9iLp0uFVPDMUq6W6Vqo1OQ/s1600/blomma+tr%25C3%25B6ja.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_xy3X4q_QLKVVEC2CMGpkPGrbIrPf0f_NWsh3MctrTMIssIe0Mo3zT9obZe2Xv-KvESwjqn6T6YKQtXa6OTInORMiKqPIGAMkvAkE76uptcKIZSbQ9e-nS9iLp0uFVPDMUq6W6Vqo1OQ/s320/blomma+tr%25C3%25B6ja.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;">Rosa tröja med en lila och en rosa <br />blomma över ett par små hål.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJpzctAdRq2t8QP5dNzAo-0v5k5ywBwHjp10u0M5FYNTQZKKtez8VsVylnBCIGdzgIvd99WoIy-cqtKvPN_u0qAbN83ZMtk6TMQ0ieJ_U_fn5w1bp4ZjGvX8ereiBCf3-dEO4BKcnRYBM/s1600/blomma+kjol.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJpzctAdRq2t8QP5dNzAo-0v5k5ywBwHjp10u0M5FYNTQZKKtez8VsVylnBCIGdzgIvd99WoIy-cqtKvPN_u0qAbN83ZMtk6TMQ0ieJ_U_fn5w1bp4ZjGvX8ereiBCf3-dEO4BKcnRYBM/s320/blomma+kjol.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;">Vit tygblomma över en fläck på en beige kjol.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"> På senare tid har jag börjat sy på små tygmärken över fläckarna/hålen för att slippa övertrassera mitt redan ansträngda klädkonto. </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vilket får mig att känna mig som en klumpig treåring emellanåt med plåster på knäna och färgglada lagningslappar på kläderna...<br /><br />Å andra sidan: Om jag alltid satt inomhus och inte vågade röra mig ur fläcken av rädsla för att "tänk om det händer något obehagligt", vilket liv vore det? ;-) </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-43374327434055951292017-07-27T20:18:00.002+02:002017-07-28T10:11:31.786+02:00Lyckan i vardagen<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår hämtade jag upp brorsbarnen, K 11 år och E 13 år. Först fick förstås vovven W - som är en basset - gå ut på en kiss- och sniffrunda innan vi lämnade honom att vakta hemmet. Vi började med att lyxa till det med en frukost i lugn och ro på ett närliggande konditori. Där bestämde vi oss för att vi skulle spela minigolf.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Minigolfbanan ligger 3-4 km norrut och efter tio minuters promenad längs havet konstaterade både K och E med förvåning: "Oj vad långt vi har hunnit gå på den här korta tiden. Hade W varit med hade vi inte ens varit halvvägs."</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi_YHaQs7EMUyBgop5ANO5I5mLS46h-X2KA15ojVlCTGupvym680vkCcHV_nb2wYUKExiRf_iigcSrrJHLdjpGIQgpPwRlhQi3gDnYronKouDu3k7cvjTlw_zuS1Cc36gQlCz9z5k3_T8/s320/DSC_3914%255B1%255D.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="180" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: x-small;">Två barn sitter på en stor </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: x-small;">färgglad kudde. Mellan dem </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: x-small;">och havet syns en mur.</span></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi_YHaQs7EMUyBgop5ANO5I5mLS46h-X2KA15ojVlCTGupvym680vkCcHV_nb2wYUKExiRf_iigcSrrJHLdjpGIQgpPwRlhQi3gDnYronKouDu3k7cvjTlw_zuS1Cc36gQlCz9z5k3_T8/s1600/DSC_3914%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi valde dock att ta några pauser emellanåt även om vi inte var bassethundar. Det finns ett antal jättestora fyllda kuddar utplacerade längs hela strandpromenaden och de inbjuder till små mikropauser där man kan ligga och filosofera eller varför inte göra tjusiga svanhopp på dem medan en filmar i slow motion och alla tre skrattar gemensamt åt hur lustig det ser ut. Japp, faster hoppade också på kuddarna.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Medan vi promenerade blev vädret allt bättre och någon timme senare sken solen. När vi väl kom fram till minigolfbanan - var den stängd! =(</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWdcnCdfqrpJUfBBcSnyQSzxbfUh-4PiNcz12DkRxZiabjdWmO32H9QBT4JXf5j47sW6xtBHE7ibJASF0VBTyIRq2ATggxdLRzgwUmq3L-v4fd6ZsJ2xXC9cRIco7gdmxFknZR7N8RfoM/s320/DSC_3915%255B1%255D.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="180" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">En pojke med ryggen mot fotografen </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">på väg att kliva nerför en stege i havet. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">I horisonten syns den danska kusten, </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">i förgrunden står pojkens sandaler.</span></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWdcnCdfqrpJUfBBcSnyQSzxbfUh-4PiNcz12DkRxZiabjdWmO32H9QBT4JXf5j47sW6xtBHE7ibJASF0VBTyIRq2ATggxdLRzgwUmq3L-v4fd6ZsJ2xXC9cRIco7gdmxFknZR7N8RfoM/s1600/DSC_3915%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ååhhh, har vi gått hela den här långa vägen i onödan?" sa vi i kör medan vi gick ner till närmsta brygga och kikade mot det inbjudande vattnet. "Jag vill bada." konstaterade K krasst och tog av sig kläderna och hoppade i. Så enkelt det är att vara elva år och helt obekymrad om saker och ting. Jag och E diskuterade såna saker som en nybliven tonårsflicka diskuterar med en vuxen som inte är vare sig mamma eller pappa. Allt från att färga håret till mindre pinsamheter/hemligheter. </span><br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuJ78S5blkBH0GMSyLHNvSd9ivaucblamrCnUgKUhddytYLlCrUQHWp-wTlp4-hi8phgjoNe4lSN4PTsqUQpq2NF_yC19Dk2HtaLX4_L50M9m9FJu8Vqsbfdpg9eNiWg4RRyMo7UcBJCw/s320/DSC_3928%255B1%255D.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="180" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">En flicka med vind i håret, shorts </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">och mörk t-shirt står på en stenmur. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Bakom henne syns havet och en </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">ljus himmel med uppsprickande moln. </span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDfj7lVv6iMSknKv4xXUWMS5nESXNPArS8H860gx5aMqHAJp6Wrh4OwB7o7W6Ajo6VZGTqNavzcNaspu8btHcjfjjgmrG4kGGuumPX54D2gRGKzeCfELCjmAmS-120EHFcM43O9Q3KvNY/s320/1707262.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Jag och K vid samma mur. Bakom oss syns havet, en </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">ljus himmel och fem vimplar i regnbågens färger som </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">vajar i vinden. Ännu längre bort kan man skönja </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Pålsjöbadens gula badhytter ute i vattnet.</span></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDfj7lVv6iMSknKv4xXUWMS5nESXNPArS8H860gx5aMqHAJp6Wrh4OwB7o7W6Ajo6VZGTqNavzcNaspu8btHcjfjjgmrG4kGGuumPX54D2gRGKzeCfELCjmAmS-120EHFcM43O9Q3KvNY/s1600/1707262.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Efter K.s dopp vände vi inåt stan igen medan vi tog flera pauser på vägen. Både E och K har full koll på min taskiga syn och tog mig i handen så snart de förstod att jag hade problem att se. Jag behövde inte ens säga något. En sån härlig känsla!</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Snart närmade vi oss civilisationen och vi som blivit törstiga köpte varsin dricka i strandkiosken. W kom lufsandes med sin matte som var hemma på lunchrast och vi slog följe resten av vägen mot hemmet. Nu var det väldigt tydligt vad barnen menade tidigare: Basseten W har stor kropp, långa öron som han snubblar på, en nos som är väldigt aktiv och korta, trötta ben. Efter var 25:e meter lägger han sig platt på marken och vill inte gå en meter till. <i>Hmmm... Vänta nu, det där känner jag igen! </i>Stor kropp och korta ben, snubblar lätt, näsan är viktigare som informatör än vad både öron och ögon är och man vill helst bara lägga sig platt på marken och vila var 25:e meter... <i>Det där är ju jag! En väldigt bra beskrivning av mig! ;-)</i></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Därefter gick barnen och jag vidare för att äta en enkel lunch och när jag sedan lämnat dem hemma hos sig vandrade jag hemåt och satte mig på min balkong en stund för att njuta i min oas av växter. Jag har fokuserat på sådant som doftar; där finns mycket örter såsom mynta, basilika, oregano, fransk dragon mm, men även jordgubbar (som dock aldrig mognar) och massor av lavendel. Jag har planterat pelargoner, bacopa, lobelia, klöver och daggkåpa. Det är lummigt och skönt med en färgglad plastmatta på golvet. Därtill finns flera olika ljuskällor i en hylla - både levande och batteridrivna - samt en ljusslinga runt balkongräcket. Lite här och var har jag placerat solcellslampor som tänds när det mörknar. Detta är mitt lilla extra rum som tyvärr nyttjas alldeles för sällan. Det saknas nämligen både tak och väggar och förutsätter alltså - för att det skall vara en njutning - att det inte vare sig regnar eller blåser. Idag var en sådan eftermiddag.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="816" data-original-width="612" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7NHZkpVyhtGbuHpHc7HWz_kDunMx2sNFA8ri9BIrrswkPZtR0DOS_RMh1Bd74-cjDb50lGhtQelQ7OCAhw1aGpwDOWVbk9NtCM0X2cOfBVexR-Tx8-YC30iTjPQtjAqk7nxYsq7u0gSs/s320/1707264.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="240" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Ethel (Gunilla Poppe) och </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Bill (Thomas Poppe) in action.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large; text-align: center;">På kvällen var jag och Mr F inbjudna </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><span style="text-align: center;">till en teaterföreställning på </span><a href="http://poppegarden.se/" style="text-align: center;">Poppegården</a><span style="text-align: center;"> i Domsten,</span></span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large; text-align: center;"> strax norr om stan. Pjäsen spelas på innergården till Nils Poppes skånelänga, där det hålls en teaterföreställning varje sommar. Normalt går jag aldrig på teater, men eftersom F är granne med en av skådespelarna ville jag väldigt gärna se pjäsen. Jag var först lite orolig att jag skulle få problem med att höra/se föreställningen men är jätteglad att jag gav det en chans. Det var en liten intim föreställning med dryga hundratalet åskådare och endast sex skådespelare på en scen. Scenen var väl upplyst av dagsljuset samt av strålkastare från trädet bakom oss, så det var det inga problem att se. Man kände sig som om man satt mitt ibland skådespelarna och liksom deltog i pjäsen.</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZHSzAWjV5PWRmYCKgGndjrJ3dqDkSQRBsX5HCkTIjhuM6U-CItUJRNiMeF4SHIvAIJGNG6tn1-EVT2TysXqc4R1WgpjW7D28r1oE6Han-xEVpAMUwgviQH7fcuBkWB5Sv8b89NRdIAVU/s320/1707263.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Norman (Per Holmberg) och Bill (Thomas Poppe) </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">sitter på varsin sida om ett vitt bord </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">framför ett korsvirekshus med vasstak.</span></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZHSzAWjV5PWRmYCKgGndjrJ3dqDkSQRBsX5HCkTIjhuM6U-CItUJRNiMeF4SHIvAIJGNG6tn1-EVT2TysXqc4R1WgpjW7D28r1oE6Han-xEVpAMUwgviQH7fcuBkWB5Sv8b89NRdIAVU/s1600/1707263.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Ljudet var alldeles ypperligt! Varje skådespelare hade varsin mini-mic och ljudkvaliteten var fantastik. Jag hörde säkert 75% av det som sades och kunde med lätthet fylla i resten. Pjäsen - "Sista sommaren" av Ernest Thompson var perfekt både i trädgårdsmiljön, men även som den intima förställning den var. Publiken skrattade, nickade igenkännande och nästan grät emellanåt. Tänk att författaren skrev denna pjäs redan vid 28 års ålder, en pjäs som kräver ett helt livs erfarenheter att få på pränt. (För trettiofem år sen fick <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sista_sommaren_(1981)">filmen med Fonda/Hepburn</a> flera Oscars.)</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwasOVeWLFkkWXS6YHCLqTa9lUU9mAin92zp7WPDdVl4UWlmUH6sA3g4N_-CqOf0idw_01TjdQraRfj_WISSL_j-_B_fNP8Ffwleip3DQm1mw0nlmsXgF1pzolBxaob5p0PJAShZzY4uY/s1600/1707261.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Efteråt tackade vi skådespelarna för en fin insats och promenerade ner till havet för att beundra solnedgången en liten stund. </span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwasOVeWLFkkWXS6YHCLqTa9lUU9mAin92zp7WPDdVl4UWlmUH6sA3g4N_-CqOf0idw_01TjdQraRfj_WISSL_j-_B_fNP8Ffwleip3DQm1mw0nlmsXgF1pzolBxaob5p0PJAShZzY4uY/s400/1707261.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">En brinnande solnedgång över havet i Domsten.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Carpe Diem" - ett uttryck som passar alldeles perfekt för en sådan här underbar dag! </span></b><br />
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-43053125302100647642017-07-25T18:08:00.002+02:002017-07-27T20:48:53.761+02:00Preikestolen - en plats som är nära Gud på mer än ett sätt.<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Ett av målen med Norgeresan var att komma upp till utsiktsplatsen "<a href="https://www.visitnorway.com/listings/preikestolen/185743/">Preikestolen</a>", en klippa som reser sig rakt upp 604 m över Lysefjord öster om Stavanger. </span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Innan resan rekognoserade jag på internet för att få en uppfattning om hur man tar sig dit på bästa sätt. 3,8 km / 2 timmars vandring enkel väg. "Äh, det är ju en baggis", tänkte jag. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Det är väl smart om vi startar tidigt, så att vi hinner med att göra mer än det imorgon" sa jag till F.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Ja, jag ställer klockan på halvsex, blir det bra?" </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Japp. Din termos håller värmen så bra, så jag föreslår att vi värmer kaffevatten redan nu ikväll - det sparar vi tid på." </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Sagt och gjort, vi var uppe och duschade innan någon annan på campingen ens funderat på att öppna ögonen, vi fällde ihop vårt tält och rullade ihop våra liggunderlag i ett nafs och vi var iväg innan någon tältgranne ens börjat gnugga sig i ögonen.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När vi kom fram till parkeringen vid Preikestolen visade det sig att den första parkeringen redan var full. Vi hänvisades till den nedre parkeringen. Vad? Finns det flera parkeringar här? Ett par tjejer viftade in bilar till parkeringen men först efter att de tagit betalt för parkeringen. F satt och höll i 30:- som han trodde skulle vara lagom. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"200:-" sa parkeringsflickan. Visserligen sa hon det på norska, men det låter exakt lika otroligt som om hon sagt det på svenska. "TVÅHUNDRA KRONOR???" För att ställa bilen på en grusplan i en skogsdunge i några timmar... Jaja, norrmännen vet hur man ökar exportinkomsterna och får balans i landets ekonomi. Inte är det väl någon som har åkt så här långt som vänder om igen för 200:-? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi var väl förberedda med rejäla vandrarkängor, keps, solglasögon, vatten, energibars, jackor, regnskydd i ryggsäckarna och jag hade mina vandringsstavar tillhands. Vid en informationstavla fanns tydliga bilder på vilka skodon man INTE skulle ha och vilka som rekommenderades. Check, vi var med utmärkt beröm godkända.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Som väl var hade vi en väldig tur med vädret; det var torrt och lite soligt, men inte hett. Ibland dök det upp ett moln som släppte några droppar regn, men aldrig så mycket att vi blev våta.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Okej, då börjar vi väl gå. Vi sällskapades av alla sorters människor, små barn, äldre personer och flertalet hundar. Och kineser. Kineser kineser kineser i stora busslaster. Många av dem var väldigt dåligt klädda med tunna sommarskor. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Men herregud, ska det vara såhär mycket folk?" minns jag att jag tänkte. Tja, jag hade ju själv läst listan "Norges 7 häftigaste platser" och varför skulle jag vara den enda som fallit i turistfällan? "Norges 7 häftigaste platser" är givetvis översatt till kinesiska också. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi mötte folk som var på väg ner från toppen, de måste ha startat i soluppgången? Vi blev omsprungna av hurtiga tjugoåringar i joggingställ, vi gick själv om personer som var långsammare än vi själva var. Vi fick vänta för att släppa förbi folk mest hela tiden. Den där "stigen" som det hade talats om bestod till största delen av trappor som tillverkats av stenblock i olika storlekar. Ibland gick det ganska bra att hitta smidigaste vägen upp, men ibland fastnade man bakom andra eller var tvungen släppa förbi folk som var på väg neråt och trappstegen man klev på kändes meterhöga. Det jobbigaste var ändå att som synskadad försöka dels hitta VAR jag skulle sätta foten, vilken väg jag skulle välja för att inte krocka med andra, hur jag skulle undvika att inte trampa snett eller falla i trapporna. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Uppåt gick det ändå ganska hyfsat, även om de där utlovade två timmarna snarare blev till drygt tre timmar innan vi nådde toppen. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På toppen var det massvis av folk - massvis! Utsikten var dock vidunderlig och vädret härligt, så jag ska inte klaga. <b>Det var absolut värt mödan! Värt varje svettdroppe och värt varje tillstymmelse till träningsvärk! </b></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipK29w20mzMqweBGYWqnj3bR5u3usK9FENuMgdewH8a-oba6yKYvZQTj7cUGRBQqqGoXh4YJqoUmmsTNnEzYs6sr_b7i2dwq5kI7x5J0tAS-gYq-00m-z4OzQxIz3WZPfxu2iA-6eUJ0M/s1600/IMG_5273.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipK29w20mzMqweBGYWqnj3bR5u3usK9FENuMgdewH8a-oba6yKYvZQTj7cUGRBQqqGoXh4YJqoUmmsTNnEzYs6sr_b7i2dwq5kI7x5J0tAS-gYq-00m-z4OzQxIz3WZPfxu2iA-6eUJ0M/s320/IMG_5273.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;">Mitt i bild står jag och Mr F på en klippa med Lysefjord <br />i bakgrunden. Det är mycket folk omkring oss.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Däruppe tog vi en paus med både dricka och energi. Fotograferade gjorde vi förstås också, fast vi var inte i närheten av de där våghalsiga experimenten som många av de yngre gav sig på. Sitta och dingla med fötterna 600 meter upp i luften - man kan nästan tro att de hade bråttom att få träffa sin Gud! Visst ångrar jag lite att jag inte kröp fram till kanten och tittade ner, men jag är rädd att jag hade fått svindel och inte kunnat ta mig därifrån om jag gjort det. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Problemet var att jag nästan blev fast däruppe i alla fall. Jag slog upp skadan i mitt knä från vandringen på Färöarna förra sommaren och var nära att inte kunna gå ner. Att gå nerför är tio gånger värre än uppför. När man går uppåt kan man först scanna av marken och vet ungefär vad man sätter fötterna på. När man går neråt sätter man fötterna först och har ingen aning om vad man trampar på. Har man dessutom min taskiga syn, så är det tusenfalt värre. Jag ser inte vad som är skuggor, vad som är ojämnheter eller kan avgöra avstånd. Min käre F var världens gulligaste som lät mig hålla i hans hand och som guidade mig hela vägen ner. I andra handen höll jag vandringsstaven som jag mest fick använda som krycka för att avlasta det onda knäet. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det blev en lång färd ner. Flera gånger var jag nära att ge upp men det blev jag snart varse att jag kunde glömma. "Du SKA gå ner, det finns inget alternativ!" Jag stukade min andra fot, jag trillade när jag skulle över en bäck och blodet rann från både knä, höft och hand (jag hade mig själv att skylla, för jag påstod att jag fixade bäcken utan hjälp), ögonen tårades ibland när jag svor ilsket över knäet och jag kunde inte se något annat än sten sten sten. Stackars F gjorde allt som stod i hans makt - jag hoppas verkligen att jag inte förstörde upplevelsen för honom! (Han säger i alla fall att det gjorde jag INTE alls.) </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj5H_hwdBsalmb55-3L_j4U2AmYNGuXlMKFOCNVDUmOO6YOsinOx3GKbkRVrTzYw3CxDs0aFG0_XJk5isOcMM6cll_mZUycDg_K-aK79orQQUtj0sf36dPMtYBvoLtc-3uxBQpIb7CKBI/s1600/IMG_5219.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj5H_hwdBsalmb55-3L_j4U2AmYNGuXlMKFOCNVDUmOO6YOsinOx3GKbkRVrTzYw3CxDs0aFG0_XJk5isOcMM6cll_mZUycDg_K-aK79orQQUtj0sf36dPMtYBvoLtc-3uxBQpIb7CKBI/s320/IMG_5219.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;">Karta över området inklusive höjdgraderingar.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Vi pausade ett par gånger extra för att dricka vatten, men aldrig så länge så att vi stelnade till. "Såja, nu har vi bara 3.200 meter kvar, 2.150 meter kvar, 1.800 meter kvar, 1.150 meter kvar!" F stöttade mig hela tiden och guidade mig tålmodigt i närapå 3,5 timmar. "Så. Ta nu ett stort steg till höger och sätt den andra foten här, ta ett litet steg till vänster och sen höger fot på den här stenen som jag står på nu. Ja, men jag flyttar mig." Det märkliga var att vi hela tiden mötte nya människor som var på väg upp mot toppen. Ta till exempel tonårspojken som höll sin farmor i ena handen och som hade en vattenflaska i andra handen och som precis påbörjat vandringen uppåt vid fyratiden på eftermiddagen? Förvisso är sommarkvällarna ljusa i Norge, men informationen till turisterna skulle nog behöva justeras något... Till slut nådde vi ner till den första parkeringen. Där kunde man köpa Coca Cola. Vet inte om Coca Cola någonsin smakat så gott? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På den där listan "Norges 7..." fanns INTE "<a href="https://www.visitnorway.se/resmal/fjord-norge/hardangerfjord/listings-hardanger-fjord/trolltunga/8625/">Trolltunga</a>" uppräknad och tur var väl det. När jag hörde att det var elva kilometers KRÄVANDE vandring enkel väg för att nå dit strök jag omedelbart det utflyktsmålet från listan. Norrmännens sätt att gradera sina vandringar ser lite annorlunda ut än på övriga ställen i världen. Deras söndagsutflykter med småbarnen börjar på den nivån där vi övriga benämner vandringarna som "krävande". </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-84799281472246024822017-06-29T13:02:00.000+02:002017-06-30T22:51:39.865+02:00Med spenderbyxorna på<div>
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></b>
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">För ett par månader sen:</span></b></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag:</i> ...men vart ska vi åka på vår semester, tycker du?</span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F:</i> Du som har tid och är ledig ibland om dagarna kan väl kolla lite. Kom med förslag.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag:</i> Ja, men jag HAR ju föreslagit Skottland. Eller Irland. Eller Nya Zeeland. Till Skottland kan man flyga för två och ett halvt tusenkronor per person och fixa en veckas hyrbil för drygt två. Sen hittar vi alltid B&B efter hand. Vad säger du? Där är jättefint, jag lovar att du skulle gilla det. Det är lite som Färöarna kan man säga.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F: </i>Men jag vill till Norge. Det har vi också pratat om...</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><b>Jag:</b> Ja, men då åker vi till Norge. Jag vill också dit. Fast, då blir det nog svårt att boka hotell, för det känns inte som man kan lita på att man kommer fram dit man ska på bestämda tider när man kör bil på de slingriga vägarna i norska fjordlandet. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F:</i> Tält! <table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ4NfVfavt0Hi-3d-Ct075Sbir7Al3iS7IlXYw4ezcB-SaNTpCRk_tN3Mqn3r-h-DOblf-n-hC5yJUPCYWxa9QzbshkCqo6TGCK013_ymPBq0uPak7Cs3XTgE6bSpyT0kZyY8RY9lKL60/s1600/t%25C3%25A4ltet.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="172" data-original-width="294" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ4NfVfavt0Hi-3d-Ct075Sbir7Al3iS7IlXYw4ezcB-SaNTpCRk_tN3Mqn3r-h-DOblf-n-hC5yJUPCYWxa9QzbshkCqo6TGCK013_ymPBq0uPak7Cs3XTgE6bSpyT0kZyY8RY9lKL60/s1600/t%25C3%25A4ltet.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Orange tält</span></td></tr>
</tbody></table>
</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag: </i>Jodå, visst kan vi tälta. Men då måste du skaffa ny sovsäck, för...</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F:</i> JA! Ja, jag VET att min gamla sovsäck har möglat och att jag fick kasta den...</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag:</i> Jag har vad jag behöver, ska bara leta fram och inventera statusen på vissa av prylarna. (Som gammal scout har jag ju det mesta, men datummärkningen på prylarna är knappast från denna sidan av millennieskiftet.)</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En dryg månad senare: </span></b></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F:</i> Jag har köpt sovsäck och liggunderlag för tre och ett halvt tusen. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag: </i>VAD-SA-DU-ATT-DU-HAR-KÖPT?! Tre och ett halvt...? Eehhh hhrmm... Jaså, ja, men det var ju bra. Vad blev det då för nåt? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F:</i> Jo, jag köpte en varm sovsäck som är i fyra delar och som... (Här insåg jag att han började rabbla en massa fakta och termer som jag inte riktigt förstod och eftersom jag inte ville visa mig dum och okunnig, så avbröt jag honom med en kommentar istället:)</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag:</i> Ah! Den måste jag få titta på! </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Mr F:</i> Och liggunderlaget var ett sånt man blåser upp med händerna såhär. (Här förevisades jag en mystisk handrörelse som gjorde mig väldigt konfys.) Det är nio centimeter tjockt! </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag:</i> Nio centimeter! Vad i hela friden är det för nåt? DET måste jag också få se! (Plötsligt ter sig mitt Therm-A-Rest-liggunderlag av första generationen från 1980-talet - som jag hittills varit väldigt nöjd med - som en kvarleva från istiden.)</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Senare samma dag: </span></b></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En mycket stolt Mr F presenterar sina nyinköpta prylar för mig och lägger sovsäck och liggunderlag i mitt knä. Jag lyfter och tittar på förpackningarna. Tar fram iPaden och börjar googla på produkterna. Jag vill inte packa upp hans nya produkter, för det ska han såklart själv få göra. Nu blir jag själv riktigt intresserad. Jag letar mig fram på flera olika hemsidor som säljer friluftsprylar och inser att de där fluffiga liggunderlagen är det som gäller numera. Inga mer värkbrutna leder och stela ryggar!</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><b>Dagen därpå har jag bestämt mig:</b> </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Jag:</i> Snälla, vi kan väl åka till Naturkompaniet så att jag också får titta på sånt där liggunderlag. De har visst nåt på rea.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När vi kommer till Naturkompaniet är de slutsålda. Jag bestämmer mig för att beställa ett från deras hemsida istället.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Väl hemma plockar F upp sitt liggunderlag och jag får prova att blåsa upp det med den där konstiga handrörelsen och redan här blir jag helt såld. Så smidigt med inbyggd pump! Jag lägger mig på liggunderlaget och bara: WOW! Åh, så skönt - jag SKA ha ett sånt här, jag med! Dessutom väger det nästan ingenting.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkKR5_4G7ma04RYcv2y24ixW-uKJDi8yE9bsngr5SfJ-7_6lcJpIptlWiuXyVKJ9qaRFx0jwiMgpBVwVlT3fhdnJibwhEPtvBqJDXO9TWlv8bNh9nvyrqRDKvS5fm380UHSZkYrF9a2S8/s1600/liggunderlag.png" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="285" data-original-width="504" height="112" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkKR5_4G7ma04RYcv2y24ixW-uKJDi8yE9bsngr5SfJ-7_6lcJpIptlWiuXyVKJ9qaRFx0jwiMgpBVwVlT3fhdnJibwhEPtvBqJDXO9TWlv8bNh9nvyrqRDKvS5fm380UHSZkYrF9a2S8/s200/liggunderlag.png" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Liggunderlaget är svart och <br />liknar en luftmadrass. </span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><b>Efter helgen</b> fortsätter jag mitt googlande och när jag bestämt mig för vilket liggunderlag jag ska ha hittar jag det till slut 30% billigare hos en återförsäljare. För att jag inte ska vara sämre än Mr F och för att jag tänker på kommande övernattningar i snöbivack köper jag ett som har dunfyllning så nu ska jag väl ändå inte behöva frysa? Dunsovsäck äger jag sedan gammalt och NEJ någon ny sådan har jag inga planer på att införskaffa. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Då jag letat efter liggunderlag har jag samtidigt hittat en massa andra roliga friluftsprylar, så jag passar på att köpa några extra tältpinnar, jag köper en liten superbra tältlampa, några nya tallrikar och sporkar samt uppgraderar några smådelar till mitt gamla Trangia friluftskök. Minns inte när jag köpte det, men jag kan som kuriosa berätta att det enligt prislappen på originalkartongen kostade 67:-. </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
</div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<i><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Den här "billiga och spartanska" tältsemestern lär bli rejält dyr innan bilen ens har börjat rulla mot Norge. När jag tänker efter vill jag nog ha ett par långa vandringsbyxor och nog skulle det vara bra med en powerbank som kan lagra massor av ström och varför inte köpa... ... ...?</span></i></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<br /></div>
</div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-79081493080525549542017-05-30T22:24:00.003+02:002017-05-31T10:53:53.884+02:00Sniffa på en blomma i Lomma<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCoW464Cxy39O78h2OpevYZKQCZIznaYU-9CD5bMchXhsrjQBPlNaPgbVEdcGpLGBN6ijD-1gVBXxarvUFVLCDH7gD__Tn-jqBNCxrS14DoDqeHElg6sYDyPbXubpCzd4axsszlJPEArI/s1600/Gronsangare_3293.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">I morse roade jag mig med att läsa under "Den här dagen" på Facebook. Där visas ett urval av vad man själv har skrivit på Facebook vid dagens datum ett antal år bakåt i tiden. Lite nostalgiskt, sådär. Som att läsa ur en gammal dagbok. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"> Den 30 maj 2010 hade jag tydligen varit på sommarkonsert i Allerums kyrka och inlägget ljöd: </span><br />
<br />
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Psalm 752, vers 2: "Och när dagen lång du hör fåglars sång, hör du himmelens egna ljud." Kan inte minnas om jag någonsin kunnat höra fåglars sång och plötsligt idag fick jag en sån obeskrivligt längtan efter att få göra det... Snart, snart :-)</span></i><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">På hösten samma år fick jag mitt Cochlea Implantat och sommaren därpå skulle sedan äntligen bli den första av många fågelsångssomrar. Så sent som på vår vandring i lördags fann jag ett helt nytt fågelläte som jag lyckades spela in på min mobil. Nu har jag med hjälp av olika appar och internet lyckats identifiera den som en grönsångare. Årets första NYA fågelläte är alltså en: </span><i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Grönsångare (</span></i></span></span><i style="background-color: #f9f9f9; text-align: center;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: large;">Phylloscopus sibilatrix)</span></i><span style="font-size: large;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">.</span></i><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"> </span></span></span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nej. Jag såg den naturligtvis inte. F, som har riktningshörsel, lokaliserade den till "ett av de där tre träden väldigt högt upp nånstans". </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglt0xDJ_HDx74q6ssRs6EGhOMp0uMy6jFWlhz17uufbBNkE9qZlYorP_uzX0_qUqoMNJsRhUnSHh8AJzRh6F_Q31LEBPRSprSPTI8PEg3_4laUq2TMBzv-mIB21PYqHe_PYHjmC9Zipes/s1600/Gronsangare_3293.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="683" data-original-width="1024" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglt0xDJ_HDx74q6ssRs6EGhOMp0uMy6jFWlhz17uufbBNkE9qZlYorP_uzX0_qUqoMNJsRhUnSHh8AJzRh6F_Q31LEBPRSprSPTI8PEg3_4laUq2TMBzv-mIB21PYqHe_PYHjmC9Zipes/s320/Gronsangare_3293.jpg" width="320" /></a><span style="font-size: large;">
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">För den som inte kan se bilden (som jag lånat från </span></span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">falknatur.se), kan jag förtälja att fågeln har ungefär samma ljusgröna nyans som vårens första löv i träden har. <a href="http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3275&grupp=6024&artikel=2777834">Fågelns läte</a> var ett pipigt pip-pip-pip som liksom avslutades med ett väldigt högt drillande skrik. Hoppas verkligen att han fann sig en liten grönsångarflicka till slut. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaXEwBGfTAw7R_5OBQNNs1gKfrI_4lldOhUshggUBgk-kN_e71_DXBuEWwrozjr4Fj5cKSiAf9xc8r0wTvH0dRIUnoDwfmrcYu1uyXSUKrWWdHvkrizguRoOv3vJgGxGAcVFDKWo6GYQ0/s1600/IMGP0346.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1063" data-original-width="1600" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaXEwBGfTAw7R_5OBQNNs1gKfrI_4lldOhUshggUBgk-kN_e71_DXBuEWwrozjr4Fj5cKSiAf9xc8r0wTvH0dRIUnoDwfmrcYu1uyXSUKrWWdHvkrizguRoOv3vJgGxGAcVFDKWo6GYQ0/s320/IMGP0346.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;">Kitesurfarnas färgade segel skymtar <br />bortom grässtråna i förgrunden.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br />I förra inlägget nämnde jag förresten Lomma och på Kristi Himmelfärdsdagen fick vi äntligen tillfälle att besöka byn. Vi startade med en härlig vandring längs havet vid Habo Ljung mot Bjärred där varenda trädgård prunkade av minst ett par syrener som doftade helt ljuvligt. På vägen tillbaka mot Lomma småbåtshamn svängde vi ut på bryggan i Lommabukten där kunde vi beundra kitesurfarnas färgglada segel. Lunchen bestående av rökt lax och nypotatis avnjöts sedan på fiskrestaurangen till ackompanjemang av en strålande sol över segelbåtarna i mynningen av Höje å. Här skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK3agldXb9j2HPp7PpRgmcaskCnAaesnRaHNiIgIi7-RGu0ysfPo18Zc7fxZZZbq0aJvnP1xzk2FvK7qBCCrf7ft0p-vN5LmHWEv4WY1jD3vwxBQ4771d5Foa_X_tIJmUPkMqwx-uR-fA/s1600/IMGP0413.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1063" data-original-width="1600" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK3agldXb9j2HPp7PpRgmcaskCnAaesnRaHNiIgIi7-RGu0ysfPo18Zc7fxZZZbq0aJvnP1xzk2FvK7qBCCrf7ft0p-vN5LmHWEv4WY1jD3vwxBQ4771d5Foa_X_tIJmUPkMqwx-uR-fA/s320/IMGP0413.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;">Näsduksträd där vissa av bladen är <br />extra stora, dubbelvikta och kritvita.</span></td></tr>
</tbody></table>
</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br />En kopp kaffe men ingen glass senare (köerna var milslånga till Lomma Glassfabrik, tyvärr) åkte vi vidare mot <a href="https://skane.naturskyddsforeningen.se/hittaut/sydvastra-skane/alnarpsparken/">Alnarpsparken </a>där vi fortsatte att vandra runt ett par timmar. Vilken fantastiskt vacker park! Nästan alla träd blommade med bland annat fruktträd i massor. Slottet var täckt av blåregn och näsduksträdet visade sig i sin allra bästa prakt. Näsan kunde inte få nog av allt det doftande, nya, fräscha. Ögonen kunde inte se sig mätta på det vackra som blommade. Jag gjorde mitt bästa för att med kamerans hjälp föreviga så mycket som möjligt. "Mr F" hjälpte mig att hitta fina motiv och visade mig fina växter så att jag inte skulle missa något. Öronen njöt av allt kvittrande, inte minst koltrasten som överröstade det mesta. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">
<i><br />
Ännu en härlig dag att lägga till i den digitala dagboken, men allra bäst gör sig dagen förstås i min mentala dagbok.</i></span><span style="background-color: white;"><span style="color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: 14px;"><br />
</span></span></span> <span style="background-color: white;"><span style="color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: 14px;"><br />
</span></span></span> <i><span style="background-color: white;"><span style="color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: 14px;"><br />
</span></span></span></i> <i><span style="background-color: white;"><span style="color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: 14px;"><br />
</span></span></span></i> <i><span class="_47e3 _5mfr" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px; line-height: 0; margin: 0px 1px; vertical-align: middle;" title="Smiley smile"><span aria-hidden="1" class="_7oe" style="display: inline-block; font-family: inherit; font-size: 0px; width: 0px;"><br />
</span></span></i> <span class="_47e3 _5mfr" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px; line-height: 0; margin: 0px 1px; vertical-align: middle;" title="Smiley smile"><span aria-hidden="1" class="_7oe" style="display: inline-block; font-family: inherit; font-size: 0px; width: 0px;">Senare <i>=)</i></span></span><br />
<i><span class="_47e3 _5mfr" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px; line-height: 0; margin: 0px 1px; vertical-align: middle;" title="Smiley smile"><span aria-hidden="1" class="_7oe" style="display: inline-block; font-family: inherit; font-size: 0px; width: 0px;"><br />
</span></span></i> <i><span class="_47e3 _5mfr" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 14px; line-height: 0; margin: 0px 1px; vertical-align: middle;" title="Smiley smile"><span aria-hidden="1" class="_7oe" style="display: inline-block; font-family: inherit; font-size: 0px; width: 0px;"><br />
</span></span></i>Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-67546156942342267842017-04-28T18:17:00.001+02:002017-04-29T14:59:21.438+02:00Flumma på en blomma i Lomma<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Förra helgen fick jag den stora äran att hålla ett föredrag på Hrf Skånes årsmöte. (Hrf = Hörselskadades Riksförbund.) Jag berättade om hur det är att leva med dövblindhet samt om min väg från helt döv till konstgjort hörande med hjälp av Cochlea Implantat. "Dövblind fågelskådare - en utopi?" var rubriken.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Min snälle särbo steg upp i ottan för att skjutsa mig till Lund. Jag ville vara där i god tid och vågade inte lita fullt ut på att tågen inte skulle fastna på något spår någonstans. Det händer liksom jämt och ständigt. Dessutom är kollektivtrafiken något som tar enormt på krafterna när man lever med dövblindhet och jag ville helst vara alert när jag skulle stå där framför fyrtiotalet personer och tala.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När jag kom till lokalen var det redan folk på plats och jag började med att scanna igenom de för mig helt nya lokalerna. Hur såg lokalen ut, var fanns toaletterna, var fanns kaffet, var skulle jag stå och var satt publiken? Sen satte jag teknikern i arbete ;-) Han fick dra för gardiner för bländande fönsterrutor, vi flyttade på bord och jag fick hjälp att testa tekniken. Tekniken, det innebar förstås att få igång datorn och skärmen där jag skulle visa min PowerPoint-presentation, men även att hörselslingan behövde testas i skarpt läge. Det var en sak att jag skulle kunna höra när de andra talade, men den här gången bestod även publiken av hörselskadade personer, så det var förstås ännu viktigare att se till att de kunde uppfatta vad jag sa. <br /><br />Det fanns förvisso skrivtolkning på plats så att alla skulle kunna hänga med, även de som inte kunde höra något alls. Med skrivtolkning menas att en person hela tiden skriver ner vad som sägs och detta kan i sin tur läsas på en stor skärm. Den som har dövblindhet brukar kunna få låna en egen läsplatta och anpassa den så att texten blir så bra som möjligt. En lite ovanlig situation för mig faktiskt; det brukar ju vara jag som är den som anpassningar behöver göras för, inte lika ofta tvärtom. Jag kunde inte heller skynda mig igenom presentationen, för jag fick ju se till att tolkarna hann med att skriva. Om ni visste vad de är duktiga!</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP0J1DL4FCEiejdcEQ6Aq00b4F2e5yFt9LlWAWKf0Wtp2aL4dcFfc5l4lInGb_ARh6tWX3mDOheByafrW8bQ3wNnUHpeo3ldchQUCXGLE9x5PyBnmaGCY2Kom_M1pW9iWSmqnWAoub9qY/s1600/DSC_3423%255B1%255D.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP0J1DL4FCEiejdcEQ6Aq00b4F2e5yFt9LlWAWKf0Wtp2aL4dcFfc5l4lInGb_ARh6tWX3mDOheByafrW8bQ3wNnUHpeo3ldchQUCXGLE9x5PyBnmaGCY2Kom_M1pW9iWSmqnWAoub9qY/s320/DSC_3423%255B1%255D.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">En rosa bukett med gerberor och ranunkler.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När någon ger mig en mikrofon och släpper mig lös ska de inte vara så säkra på att jag släpper den ifrån mig i första taget ;-) Jag använde mig av stödord på min PowerPoint och fyllde ut med tal därtill. Ärligt talat hade jag inte stenkoll på klockan, men visste att det upplägget gjorde att jag kunde anpassa mig åt båda hållen, men HUR kan en och en halv timme gå så fort egentligen? Det kändes i alla fall bra efteråt och som tur var fick jag både frågor och kommentarer från åhörarna. Och en vacker blombukett som fortfarande står nästan lika vackert som för en vecka sen. =) </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Till hemresan hade jag beställt Färdtjänst. Egentligen tycker jag att det är ett nederlag att behöva använda mig av Färdtjänst, men tanken på att bussa mig från utkanten av en stad jag inte känner till så bra till att byta färdmedel på centralstationen kändes inte som ett hållbart alternativ. För att boka Färdtjänst hade jag ringt från jobbet där jag har rätt telefonteknik dagen innan och hamnade i en av dessa utlandsplacerade beställningscentraler någonstans. Givetvis förstod jag nästan inte ett ord av vad personen som svarade sa. Jag la på luren och försökte en gång till men hamnade hos en annan person som var lika svår att förstå. Jag la på igen. Tredje gången svarade "Laila" och med henne lyckades jag någorlunda genomföra beställningen. Det var mycket upprepningar och "Förlåt vad sa du?" från båda hållen, men till sist tror jag att vi kom överens om var och när jag skulle hämtas samt vart jag skulle resa.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Exakt på minuten kl 13:00 kom den gula minibussen från Skånetrafiken och hämtade upp mig! Det fanns redan en person i bilen och färden gick söderut på motorvägen. "Vänta nu, ligger inte Helsingborg norr om Lund?" frågar du dig nu. Jodå, det är alldeles riktigt, men när man nyttjar Färdtjänsten transporteras man inte bara från start till mål utan man får även sightseeing Skåne runt inkluderat i priset. På så sätt kom det sig att jag fick se Lomma för första gången i mitt liv. Alltså, jag har jobbat i byn Arlöv som ligger några kilometer söder om Lomma i tre år men har aldrig, jag säger ALDRIG varit i Lomma! Hur har jag kunnat missa denna mysiga ort? De fem minuterna vi var där gav genast mersmak och jag har redan bearbetat särbon så hit måste vi åka och turista i sommar. "<a href="https://www.youtube.com/watch?v=CtIF7MC7ld4">Jag vill sitta och flumma på en blomma i Lomma</a>" som Kal P Dal sjöng en gång i tiden.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Att åka Färdtjänst kräver att man har tålamod, att man inte har bråttom och att man har varit och kissat innan man sätter sig i bilen ;-) Med ett öppet sinne och positiva tankar kan man sedan ta allt det där extra som en trevlig bonus. Nu blev jag ju inspirerad att besöka Lomma. Dessutom var jag hemma utanför min egen dörr en timme efter att jag satt mig i bilen i Lund. Det hade ALDRIG gått om jag skulle tagit buss-tåg-buss-apostlahästarna.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Och vem vet, kanske hittar vi sedan någon ny och ovanlig fågel i Lommabukten? ;-) </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-60760664978491956752017-03-21T20:55:00.005+01:002017-03-22T10:31:44.898+01:00Käpplös men inte rådlös<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8NyfFZURJWBUr48-2JDd7EpWUu0WOvlVuME9NJqkmJcgSp4jQs2RxqR0CpAN4EwvLw_Wt88xXwZcVpXh8VSgg4ykRYVuW-JNGcce0donEB0LEXZsb8u-er8FCnCyh6GC7FGuI4NDxdF8/s1600/Bruten+k%25C3%25A4pp.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8NyfFZURJWBUr48-2JDd7EpWUu0WOvlVuME9NJqkmJcgSp4jQs2RxqR0CpAN4EwvLw_Wt88xXwZcVpXh8VSgg4ykRYVuW-JNGcce0donEB0LEXZsb8u-er8FCnCyh6GC7FGuI4NDxdF8/s400/Bruten+k%25C3%25A4pp.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">En knäckt vit käpp med röd tejp.<br />(Den röda tejpen visar att <br />käppanvändaren har dövblindhet.)</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår kväll skyndade jag genom ösregnet och kylan bort till Sats för veckans första spinningpass. När den vita käppen blir kall och/eller blöt är den så trög att den nästan inte går att fälla ihop, så jag ställde den mot väggen i spinningsalen tills den blivit lite mer lätthanterlig. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Efter en stund gick det att fälla ihop den, men det skulle jag aldrig ha gjort! Gummibandet i den femledade vikkäppen slets av och den nedersta leden hängde och slängde. "HUR ska jag nu komma hem???" tänkte jag oroligt.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">"Äh, det får lösa sig på nåt sätt", bestämde jag och satte mig på cykeln. En svettig timma senare hade jag hoppat i överdragskläderna för att så bege mig hemåt. "Hem" ligger bara 10 minuters gångväg från Sats, men HU vad det en kilometer är långt när det är beckmörkt och ösregn. Det ljus som trots allt finns (billyktor och visst gatljus) reflekteras och blänker ilsket i allt det blöta.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">NU insåg jag med all oönskvärd tydlighet hur jäkla dålig syn jag har samt vilken ofantlig nytta den där käppen faktiskt gör. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Finurlig som jag ändå var (skryt, skryt) vände jag upp och ner på käppen och höll handtaget ner mot marken och viftade lite framför mig nån decimeter ovanför marken. Den fungerade absolut inte som en teknikkäpp, men väl som en markeringskäpp. Med det menar jag andra personer blev varse att ett blindstyre var ute och örlade omkring, medan blindstyret å sin sida inte hade så mycket teknisk nytta av käppen. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På hemvägen lyckades jag inte parera en enda vattenpöl utan klafsade rakt ner i den ena efter den andra med mina icke vattentäta gympadojor. Alltså är det tydligt hur BRA käppen är på att hitta vattenpölarna i vanliga fall. "Krr krr krr - blubb blubb." När "blubb blubb" kommer känner jag samtidigt i handen hur käppen rullar lite trögare i vattenpölen och kan i de flesta fall undvika den. Tack och lov gjorde käppen i denna decimerade form ändå så mycket nytta att jag kunde undvika både träd och bilar. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Som tur är har jag blivit lovad en ny käpp imorgon bitti för då kommer två av tjejerna från Region Skånes Dövblindteam till min arbetsplats för att informera mina kollegor om min dövblindhet. Om detta berättar jag mer för er en annan dag. </span>Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-55760509578932662452017-03-21T20:03:00.000+01:002017-03-22T10:29:52.090+01:00Ättestupan, del 3 - "Den här gången lyckades ni inte knäcka mig, FK!"<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Idag damp det ner ett vitt fönsterkuvert med min adress i rutan. Uppe i vänster hörn stod det "Försäkringskassan" med gröna bokstäver.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag slet inte upp kuvertet, för jag var beredd. Beredd på det värsta. På avslag. Det var avslag. Definitivt och oåterkalleligt AVSLAG. Jag skummade argt igenom de första raderna och sen vek jag ihop brevet och la ner det i kuvertet igen för jag orkade inte lägga mer energi på den här historien. Redan i de första raderna kunde jag läsa ut rena lögner från deras sida. Antingen har handläggaren missuppfattat alltihop eller så är hon helt dum i huvudet. Det troligaste är nog ändå att hon medvetet ljuger enkom för att segervisst kunna ge sitt AVSLAG. Så att hennes chef sedan kan klappa henne på axeln och säga: "Duktiga du som sparat 10.000:- till Försäkringskassan, här får du ditt utlovade lönepåslag på X kronor i månaden!" </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Att jag nu sitter här helt lugn har jag underbara<i> P</i> och <i>S</i> att tacka för. Under den senaste tiden har de med gemensamma krafter lyckats hjälpa mig att hitta en hörapparat som har möjlighet att använda telefonkoppling och samtalsmikrofoner på mitt jobb. Redan förra veckan var jag hos audionomen och provade den. Det som återstår är att justera ljudinställningarna. Den fungerar! =) Lite för svag för mitt vardagliga liv, men det är inte där jag ska använda den. Den ska endast användas på jobb och det för att jag över huvud taget kunna tala i telefon och använda mötesmikrofonerna. Mirakulöst nog har finansieringen av denna mackapär också löst sig! Och jag är så otroligt tacksam för att jag nu slipper att ha mer att göra med Försäkringskassan för den där gången. Genom att trolla med sina gyllene trollstavar har alltså dessa änglar lyft bort en enorm sten från mitt bröst. Jag kan andas igen! Och höra! <3 </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Tack även alla ni som höll era tummar och tår för mig - det värmde oerhört och det gjorde susen! (Även om inte ens ni rådde på Försäkringskassan.)</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det som är så sorgligt är att alla andra som är i min sits kanske inte har tillgång till någon <i>P</i> eller någon <i>S</i> som kan trolla. Så här ska det bara inte få lov att gå till! Att en person som har dövblindhet - alltså inte bara är hörselskadad, utan även gravt synskadad - smaka på ordet: <i>d ö v b l i n d h e t</i> - inte får någon hjälp av FK till arbetshjälpmedel därför att deras fyrkantiga regler säger att en person inte får äga mer än en hörapparat. Om den hörapparaten den <i>dövblinde</i> har fått som är absolut bäst för deras dagliga liv nu inte har den teknik som behövs för arbetssituationen så ska alltså hörapparaten bytas ut mot en apparat som fungerar på jobb oavsett om den de facto fungerar sämre i vardagslivet. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Att en person som har <i>dövblindhet</i> faktiskt både kan och får utföra ett jobb som drar in skattepengar till samhällsapparaten hör inte till vanligheterna, tyvärr. "Så kan vi ju inte ha det!" säger tjänstemännen på Försäkringskassan - samma instans som sen (förhoppningsvis) betalar ut sjukersättning - och gör genast allt de kan för att stänga möjligheterna till fortsatt egen försörjning.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><i>Den som ser någon som helst logik i detta räcker upp handen NU! </i></span>Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-4448056598291345692017-02-28T20:41:00.002+01:002017-02-28T20:41:24.178+01:00Ättestupan, del 2<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Ni undrar kanske: "Har Tina kastat sig utför ättestupan ännu?" Nej det har jag inte, ty ont krut förgås inte så lätt. Än hänger jag med.</span><div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">"Men vad har hänt under den senaste månaden, då?" </span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Tja, jag har varit i kontakt med folk både här och där, jag har träffat folk både här och där, de har sedan i sin tur jagat annat folk här och där, ringt hit och dit, skrivit och mailat. Tårar har flödat på mig och jag har och varit uppgiven, jag har svettats, stångat huvudet i väggen och känt mig alldeles fruktansvärt enormt totalt värdelös. </span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Att leva med dövblindhet är inte alltid en dans på rosor. Man platsar liksom inte in i mallen vare sig som hörselskadad/döv eller som synskadad/blind. På Försäkringskassan finns tydligen mallar på hur man ska vara och vilka hjälpmedel man behöver som synskadad eller hörselskadad, men en kombination av mer än en funktionsnedsättning och de eventuella avvikelser som kan behövas avseende tex hjälpmedel förstår de absolut ingenting om. Och de tänker inte ta reda på det heller. De verkar vara absolut orubbliga på den fronten.</span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">En person som jag har väntat på (P) och som har "makten" att kanske kunna hjälpa mig med det här och som är lite som en spindel i nätet har i varje fall äntligen kommit tillbaka till sin tjänst och vederbörande lyckades efter mycket om och men med konsten att få FK att gå med på att förlänga min svarstid med ytterligare sju dagar. (När FK ska handlägga något har de tydligen rätt att ta upp till 60 dagar på sig. När vi som befinner oss på andra sidan ska lämna svar eller annat, då gäller andra regler för då ska det gå undan, annars avslås ärendet direkt.) </span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" height="191" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxmM-aLsBu-dO_oYKxezkIYu1HwD2ZJBxWMZjpa9puyPE21Hdq0YDE9A6mvX_rQ3gE11t_5XJyYJKKMK3SkNrcSs7oXNI6hP4_H07oN2GtQDZnbN2VXMq8aP87KmCJFHsjCvc2ZmIyscg/s320/DavidGoliat.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: small;">Syntolkning: Goliat ligger utslagen på marken. <br />Över honom står David som gör en segergest.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Att behöva ha med Försäkringskassan att göra nuförtiden, det är som när David slåss mot Goliat. Det är jag långt ifrån ensam om att känna.</span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span><br /><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Så ännu har tiden inte riktigt runnit ut, även om sanden i timglaset rör sig så fort att till och med jag kan se det med blotta ögat.</span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span><br /><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">P, som jag sätter stort hopp till, ringde mig i alla fall på mitt jobb igår och berättade något för mig med glädje och hopp i rösten. Vi ska i och för sig inte ropa "hej" ännu, men kanske kanske kanske finns det en helt annan lösning på grundproblemet som ingen annan ens tänkt tanken på förrän nu! Och den lösningen är så genial och enkel, att jag bara inte fattar att ingen kommit att tänka på den tidigare? Det ska vara P till att vara så smart!</span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Nu är det ju väldigt kort om tid för att hinna testa den här lösningen och tyvärr är det inte så mycket jag själv kan bidra med mer än att hålla tummarna så hårt att de vitnar för att detta ska gå i lås.</span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span><br /><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Så: Snälla du som läser: <i>Håll tummarna, du också! </i></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span><br /><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxmM-aLsBu-dO_oYKxezkIYu1HwD2ZJBxWMZjpa9puyPE21Hdq0YDE9A6mvX_rQ3gE11t_5XJyYJKKMK3SkNrcSs7oXNI6hP4_H07oN2GtQDZnbN2VXMq8aP87KmCJFHsjCvc2ZmIyscg/s1600/DavidGoliat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span></a></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span><br /><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Fortsättning följer i nästa nummer av "Ättestupan"...</span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-701535943507752732017-01-31T20:08:00.001+01:002017-01-31T20:08:24.353+01:00FAN! Ättestupan nästa... <br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">...och <b>DÄR </b>gick precis all luft ur mig!</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><b>Jag orkar inte längre!</b> Har försökt i ett halvårs tid att synka så att jag kan använda både mitt CI (där jag hör diskanten) och hörapparaten (där jag hör basen) till FM-sändaren på jobb. Den har jag för att kunna höra vid kundmöten, för att kunna hänga med vid arbetsplatsmöten, för att kunna höra i telefon samt för att kunna höra tex utbildningsprogram på datorn på min arbetsplats.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Det har fungerat jättebra ända tills jag fick en ny hörapparat i somras. Den nya hörapparaten använder sig av "streaming" och NU började problemen! </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">För att göra en lång historia kort: Den nya hörapparatens FM-lösning sänder på samma frekvens som mitt Cochlea Implantat och det går inte att höra med båda öronen samtidigt. Jag får alltså att välja på att höra såhär: "jg fr llts vlj p tt hr shr" eller också såhär: "a å aå äa å a öa åä". Under tiden har jag hjälpligt klarat mig med min gamla svaga hörapparat som har femton år på nacken och som dessutom är tejpad. När den lägger av kommer jag inte längre att kunna utföra mitt jobb!</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">För att komma tillrätta med detta har jag med hjälp av "Hörseltjänst/Audionova" ansökt om arbetshjälpmedel från Försäkringskassan men<b> FICK IDAG ETT MAIL DÄR MIN ANSÖKAN AVSLÅS!!!</b></span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Inte nog med att de under tidens gång begärt in både nytt audiogram (Gissa hur mycket utslag ett dövt öra ger på ett audiogram?) samt tvingat mig att svara på rent ut sagt nedlåtande och kränkande frågor kring mitt privatliv som inte har ett dugg med mitt arbete att göra. "Svarade jag inte på frågorna skulle min ansökan avslås" fick jag veta i fetstil på mailet.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Nu har jag alltså förnedrat mig och svarat på högst privata frågor bara för att sedan få ett hånfullt <b>AVSLAG!</b> (Känns som att jag tydligen svarade "fel" på de privata frågorna.) </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Givetvis undrar jag hur de ställer kostnaden mot att hjälpa mig med det jag behöver till jobbet (gissningsvis max 15 kkr) mot att jag framöver inte längre kommer att kunna sköta mitt jobb och istället blir tvungen att sjukskriva mig på heltid. Vad håller de på med? </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Jag har aldrig haft problem med Försäkringskassan förut men läst massor av tråkiga historier där de gjort allt för att knäcka folk. Nu inser jag att det faktiskt är sant. De vill verkligen trycka ner folk i skiten och erbjuder till och med skjuts fram till ättestupan.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Efter den senaste tidens h-e-l-v-e-t-e kan jag faktiskt förstå att det finns folk som väljer att hoppa av alltihop.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">(Och då har jag inte ens nämnt att audionomen jag haft kontakt med angående detta strul mailade mig i förra veckan att hon slutat sin tjänst. Dessutom har dövblindteamet som skulle hålla informationsmöte på mitt jobb långtidssjukskrivningar och det mötet blir av inte i nästa vecka som det var tänkt, utan tidigast i april.) </span><br />
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-36220105075325198962016-12-30T23:08:00.001+01:002016-12-31T00:54:26.799+01:00ÅB 2016 <table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiesy93INvgWsqN_vtkInKP3EEBuQfdyV-HXimCEkpEyjuNRGBQ_Y5epJPpRc2AJB65EMvAFPyDXgaGRj2KI_WRTdGr2-XSIIGYKcuG2cHI6BOSe62NsA1haw28b_bXkDlz69uZEY3oed0/s1600/V%25C3%25A5gsk%25C3%25A5l.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="226" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiesy93INvgWsqN_vtkInKP3EEBuQfdyV-HXimCEkpEyjuNRGBQ_Y5epJPpRc2AJB65EMvAFPyDXgaGRj2KI_WRTdGr2-XSIIGYKcuG2cHI6BOSe62NsA1haw28b_bXkDlz69uZEY3oed0/s320/V%25C3%25A5gsk%25C3%25A5l.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Bilden föreställer en vågskål i balans.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Dags att göra årsbokslut. Röda siffror och svarta siffror. Debet och kredit. Helst ska man inte avsluta med rött, utan flytta över en generös svart pluspost i balansräkningen inför nästa år. </span><br />
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Mitt 2016 började egentligen riktigt fint. Det mesta flöt på, jobbet var som vanligt jättekul, </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">förvisso </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">stressigt emellanåt, men vi hade en fantastisk sammanhållning bland personalen och toppenchefer, så vi löste situationerna gemensamt.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I juni, strax innan semestrarna släppte arbetsgivaren en bomb: Det skulle röras om i grytan, man skulle slå ihop kontor och flytta runt på personal och chefer. De flesta levde i ovisshet ända fram till senhösten innan det var klart var de skulle hamna. Folk har gått mer eller mindre på knäna. Ovissheten har inte gjort det lätt för någon, tvärtom. Jag säger absolut inte att det nya som komma skall blir sämre, men att inte veta och att inte ha kontroll gör att de flesta känt sig väldigt stressade och irriterade.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I somras kom i varje fall en välbehövligt en paus från verkligheten då jag och särbon F var på en helt fantastisk semester till otroligt vackra Färöarna. Där hade ingen av mina bekanta varit tidigare, så det blev en överraskningsresa på många sätt och vis. Enbart positivt! Dit ska du absolut resa om du får chansen och om du gillar att vistas i naturen! </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I augusti fortsatte vardagen... Då började ett himla strul med hörseltekniken på jobb. Min nya hörapparat som jag fick i augusti har man fortfarande inte - fem månader senare - hittat någon lösning på, så att den kan användas i telefonsamtal eller via mötesmikrofonerna på jobb. Jag har en ihoptejpad lagning på en femton år gammal hörapparat som provades ut när jag hörde mycket bättre än jag gör idag. Det är en tidsfråga innan den inte längre går att tejpa.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag är trött för det mesta. Nu i höst har jag tagit ut semesterdagar då och då enbart för att sova. Och då ska tilläggas att jag inte jobbar mer än halvtid redan idag. Har också märkt att jag börjat glömma de mest simpla saker, vilket förhoppningsvis bara beror på just stress och inte på nåt annat.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Sen finns det annat även på det privata planet som läggs på hög. "Jag orkar inte!" Och jag blir ännu mer stressad om folk frågar NÄR jag kan ta tag i saker och ting. Jag vet inte NÄR, jag har tappat kontrollen nu! Och jag VET faktiskt inte när jag orkar med mycket mer än mitt jobb som jag faktiskt måste prioritera. Grejen är att jag vill vill vill så mycket mer än jag kan. Jäkla Mr Usher! </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jämt och ständigt kommer mina tankar kring dövblindheten och vad jag kan "begära av andra". Har jag rätt att "kräva" något alls? Var går gränsen? Jag avskyr att vara "till besvär", men ibland måste jag.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Bland annat ska kontoret flyttas till en helt ny lokal där det just nu bara är vita väggar och bygglampor. Jag har bett att man ska göra den nya arbetsplatsen handikappvänlig inte bara ur rörelsehinderperspektiv (för det finns det ju lag på) utan även syn- och hörselanpassad. Just nu är lokalen faktiskt ett vitt blad och då tänker jag att man kan passa på att tänka "färgkontraster", "undvik bländande armaturer" mm, men jag är själv ingen expert på detta. Hur mycket kan jag begära? Kan jag egentligen be att arbetsgivaren anlitar en expert på detta? Samtidigt är det ju ett faktum att när allt är så optimalt som möjligt är jag nästan inte alls handikappad. Före jul var det tex en kollega som missade att stänga diskmaskinsluckan. Alltså gick jag in i den och slog upp smalbenet rejält med stor blodförlust. (Ja alltså, jag behövde inte åka ambulans eller så. Det räckte med ett plåster...) Hade vederbörande stängt luckan hade jag liksom inte varit handikappad. En diskmaskin med självstängande luckor, finns det? ;-) </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I veckan stod jag i en affär och letade efter kanelstänger. Det var i en trång och mörk affär, så jag såg i stort sett ingenting, utan stod istället och kände med fingrarna över kryddpåsarna. Nog borde man kunna urskilja ett kryddpaket med kanelstänger? När jag stod där hade jag ingen koll på vad som hände runt om mig, men någon knackade mig på armen och bad mig flytta på mig så de kunde komma förbi. Då blev jag så irriterad att jag högt sa precis det jag tänkte: "Ni kan väl hjälpa mig att leta istället?" (Hoppsan, vad i hela friden sa jag?!) "Fnys", sa damen och gick vidare, "Ja, självklart!" sa hennes man och grävde fram sina läsglasögon. "Vad är det du vill ha?" Innan jag hunnit fatta vad som hände, räckte han fram ett paket kanel till mig. "Är det såna här du menar?" "JA! Tack!" sa jag, och log med hela huvudet. Mig hade det säkert tagit minst tio minuter till att hitta den där kanelen. (Nejnejnej, jag var INTE "på kanelen"!) </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Efter morgonspinningen på Sats bjuds det på frukost. Vi sitter alltid i foajén, men sedan några månader har man flyttat upp en våning. Där uppe är mörkt med några bländande lampor och levande ljus. Jag kämpade på efter hand som det mörknade i höstas. Till slut var det omöjligt, så jag samlade mod (det behövdes, för det satt långt inne) och frågade den som är ansvarig om han möjligen kunde tänka sig att tända lamporna i taket där uppe. "Alltså, jag kan ju inte tända bara för EN person!" "Ehh nähä...?" sa jag och satte mig ner i foajén med min kaffekopp. Då kom han nog på vad han sagt: "Jag kan gå upp och hämta en macka till dig. Vad vill du ha på den?" "Nej tack, jag ska inte ha nåt." svarade jag bara. Sen gick jag därifrån och kände mig så utfryst. För inte vill man sitta ensam på nedervåningen när alla andra är däruppe. Hade han svarat samma sak om en rullstolsburen inte kunnat ta sig upp på övervåningen? Nej, skulle inte tro det, då hade frukosten serverats för alla nere i foajén. Eller? Kan tillägga att jag har fixat en egen lösning på detta nu. Jag har en pannlampa på mig så jag hittar vid buffébordet och lyser glatt alla de andra i ansiktet när och om de pratar med mig. Så kan de sitta där och mysa vid sina värmeljus... ;-) </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Ett par dagar före jul var jag hembjuden till kompisen P för att beundra hennes fantastiska julgran. Det var vi i "De fyras gäng alias Tjejerna" som var samlade. Med tindrande stjärneögon stod vi där och beundrade granen liksom de vackra julprydnaderna, stjärnorna, tomtarna, ljusen, amaryllisarna - you name it. Jag förstod att det hela var grant så ögonen tårades (vilket mina också gjorde efter ett tag) så jag bad om att få tända taklamporna en liten stund så att jag också kunde få beundra. Inga problem, det fick jag förstås. Lilla P hade planerat att vi sedan skulle äta vid soffbordet där det var så himla juligt pyntat, men när vi kom till det upplysta köket sa jag: "Kan vi inte sitta här i köket och äta? Här är så fint dukat och det är nära till maten." Att det sen är väldigt jobbigt att försöka få plats med både Janssons frestelse, köttbullar och clementiner i en mage som samtidigt kläms ihop väldigt illa när man sitter vid ett soffbord, det var inget jag ville nämna då. Men det var en ganska god anledning det också ;-) "Absolut" sa allihop "vi sitter här i köket, så ser du också. Inga bekymmer alls!" Tack så mycket, kära ni! <3 </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Så, för att få som jag önskar, gäller det med andra ord att lägga fram det snyggt så att folk antingen får lite lätt dåligt samvete eller så att de tror att det är deras egen idé. Det sista är såklart allra bäst, men kräver lite mer strategisk planering från min sida ;-) </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Och Årsbokslutet 2016, då? Jo, som den obotlige optimist jag ändå är innerst inne, vill jag hävda att jag ännu en gång fått ihop mer på plussidan än på minussidan, trots allt. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /><b><i>Gott Nytt År!</i> </b></span></div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-13470675048111631322016-11-23T14:55:00.000+01:002016-11-23T21:52:45.079+01:00Avsnitt sjuttiotolv av "Den vita käppen"<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Den här gången ska jag föra fram några positiva sidor av min vita käpp. Nej - den är inte helt vit - min vit/röda käpp; som jag berättat mången gång tidigare har jag alltså en vit käpp med påklistrad röd reflextejp för att upplysa omgivningen om att jag inte bara är synskadad utan även är hörselskadad, det vill säga: Jag har dövblindhet.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Att manövrera en vit käpp är inte alltid alldeles enkelt. Kulan längst ner, på fackspråk kallad doppsko, har en förmåga att fastna i skarvar mellan gatstenar, plattbeläggning, grusunderlag mm. Man har alltid en arm upptagen och ryggen har fått ta mycket stryk på grund av att jag är envist högerhänt. Fast det är klart, kiropraktorn och massören ska också leva ;-) </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När det är mycket folk som rör sig, på en gågata, tågstation, i köpcentrum där folk promenerar huller om buller är den inte bara absolut nödvändig för mig för att visa att jag inte ser, den verkar även vara extra svår för andra, normalseende att upptäcka. De snubblar över den, de trampar på den (jag har fått flera käppar knäckta av folk som inte upptäckt den i tid), de hoppar gärna över den för att komma före mig osv. Alternativet att inte använda den är ändå värre, så jag fortsätter riskera knäckta käppar.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Ett annat dilemma är att i samband med att man införde väjningsplikt vid obevakade övergångsställen för tio år sen, målades många övergångsställen bort i stan. Antingen får jag gå långa omvägar ibland för att hitta ett övergångsställe eller också får jag vänta länge på en lucka mellan bilarna där det tidigare fanns övergångsställe och där många personer passerar naturligt. Samtidigt kan jag inte vara helt säker på att bilisterna stannar </span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">för att det finns ett målat övergångsställe</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När jag träffade <a href="https://rpblogg.wordpress.com/2012/11/27/irl/">Tobbe</a> första gången hade han fäst en lampa (en liten ledlampa är avsedd för hundkoppel) på käppen och det tyckte jag var ett fantastiskt bra initiativ. Redan samma dag travade vi gemensamt bort till en butik där jag köpte en sådan. Den har säkert synts, men...</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">...nu har jag tagit detta en nivå högre. Ni vet de där små cykellamporna som man kan ändra från fast sken till ett högst irriterande och nästintill epilepsiframkallande blinkande sken? Enligt min egen uppfattning är detta blinkljus på cyklar en styggelse och får enligt polisens hemsida endast användas om blinkandet uppgår till minst 200 blinkningar per minut. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiZVrlEGIqjJJWoUFYFO_-jL6Y7ufXJVzBKw0aEt2kScpVYv2NffuPT34VBWD0TcAh0FbhRufeU8Id-UIUmZQKdsJ-JHNjPqF1N1WQxrKW-bPYu1gdUY_E3nY41yeSQNBd8YEctTc_JDY/s1600/K%25C3%25A4ppblink.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiZVrlEGIqjJJWoUFYFO_-jL6Y7ufXJVzBKw0aEt2kScpVYv2NffuPT34VBWD0TcAh0FbhRufeU8Id-UIUmZQKdsJ-JHNjPqF1N1WQxrKW-bPYu1gdUY_E3nY41yeSQNBd8YEctTc_JDY/s320/K%25C3%25A4ppblink.JPG" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Blinkande sken på vit käpp</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Jag ska erkänna att jag inte har räknat antalet blinkningar på min lampa eftersom jag inte ska använda den för att vara ute och cykla i trafiken (vilket ni ska tacka gudarna för), men jag köpte i alla fall en sådan liten ettrig lampa förra veckan. Den kostade några tior och fästes enkelt med ett gummiband runt käppen. Ljuset är rött och blinkar alldeles jäkligt irriterande. Det stör inte mig det minsta eftersom jag inte alls kan se käppen i mitt lilla synfält. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det visat sig redan nu att det här var en fantastiskt god investering!</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">När jag numera närmar mig ett övergångsställe händer det att bilisterna saktar ner i väldigt god tid. Jag har flera gånger noterat folk som väntat på att få gå över medan bilisterna bara susar förbi på målat övergångsställe, men så kommer jag med mitt blinkande röda sken och "Sesam" - vägen öppnar sig. Så sent som i lördags var det en väntande person som reagerade mycket häftigt på en bils plötsliga inbromsning och som vände sig om för att upptäcka att jag närmade mig med min blinkande käpp. Jodå, jag fick faktiskt ett: "En sån skulle man ha!" </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">I måndags när jag gick hem från jobbet var det kolmörkt, över vägen närmast mitt hem saknas det övergångsställe och där stod jag som vanligt och väntade en lång stund på en lucka när plötsligt en bil stannade på vänster sida. Från höger fortsatte trafiken köra så jag vågade inte göra någon ansats att gå ut men "Sesam" så stannade bussen (ja du läste rätt, en buss) som kom från höger. För att släppa fram MIG! Nu vågade jag passera. Fast bakom bussen finns en cykelbana och cyklisten som kom där hade förstås inga planer på att stanna, men jag kände vinddraget av hur denne svängde bakom mig i sista stund. Även cyklisten såg ju mitt röda blinkande.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår var det mörkt när jag skulle ta bussen till andra änden av stan. Precis när jag närmar mig hållplatsen kommer en buss och eftersom den stannar och flera personer ska hoppa på chansar jag på att jag ska hinna fram. "Om jag springer hinner jag" tänker jag. Jag ökar farten och börjar med dödsförakt springa mot bussen. Med blinkande käppen framför mig måste jag se hur galen ut som helst. Bakdörrarna på bussen stängs och blinkersljusen på bussen släcks. "Okej, han kör ut, då är det försent" resonerar jag medan jag saktar ner farten. "Dumt att riskera snubbla för att hinna ifatt en buss som ändå kört iväg." Men bussen kör inte, han väntar snällt in mig. Han har sett min blinkande käpp! :-) När jag kommer på bussen ler chauffören rart, säger "ta det lugnt" och hjälper mig till och med att hitta kortläsaren som inte sitter på det vanliga stället. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Sedan ber jag snällt en ung tjej om att få platsen längst fram så jag slipper famla bakåt i en mörk och krängande buss. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Och en sak till: Några trottoarcyklister har numera börjat hoppa av sin cykel och leda den när de möter mig med min blinkande käpp!</span><br />
<br />
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-86400551526568792232016-11-19T18:43:00.001+01:002016-11-19T18:46:05.841+01:00Den vita käppen (avsnitt sjuttioelva)<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdO06kavTBDRq1ObPvs4ySGbfNyH3EetV0DUPqot8I9SSjWyC_31OXHs0GcDjl_GdfSP-2ZThEBLrhcb9wBLo3A4I8JrCPSXCIlK-sJzAErHObnum_Ujfe-LN4ziJWl5mPO97pF09H4zI/s1600/krabba2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdO06kavTBDRq1ObPvs4ySGbfNyH3EetV0DUPqot8I9SSjWyC_31OXHs0GcDjl_GdfSP-2ZThEBLrhcb9wBLo3A4I8JrCPSXCIlK-sJzAErHObnum_Ujfe-LN4ziJWl5mPO97pF09H4zI/s320/krabba2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: small;">En bild på en krabba, lånad från internet.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span><br /><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår fick jag ett plötsligt ryck; Jag gick inom fiskaffären och köpte två stora krabbor till mig och särbon F. Grejen är att jag har inte en aning om hur man äter dem, så jag får väl googla lite. Krabborna är i varje fall både kokta och delade i två halvor. Nötknäckare och kräftverktyg har jag, så på något sätt ska det nog gå att få ut köttet ur dem. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Efter dagens fikastund på stan med syrran följde jag henne hem för att få ihop lite extra motion. Hon bor nämligen i andra änden av stan. Intill hennes bostad ligger en ganska stor och välsorterad Ica-affär och jag behövde ju införskaffa tillbehör till de där krabborna vi skall avnjuta ikväll. Dessutom är den billigare än affären hemmavid. "Jag passar på att handla när jag ändå är här. Sen kan jag förhoppningsvis hinna promenera hem innan mörkret anfaller." </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Nu efteråt undrar jag hur jag tänkte egentligen. Jag hittar ju inte i affären! Eftersom jag nästan aldrig besöker den vet jag inte var saker och ting finns, dessutom är den väldigt stor och jag fick leta i många gångar upp och ner. Det tog väldigt lång tid! När jag långt om länge kom till kassorna var köerna milslånga, men jag passade i alla fall på att prata med en kvinna framför mig som tydligen var 'hemma' i butiken. "Jodå, på lördagseftermiddagarna brukar det vara sådana här köer, men det finns en självbetjäningskassa där borta." "Tack, men jag tror jag blir här." sa jag, när jag insåg att det skulle jag nog inte fixa med min taskiga syn. </span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Snart hade jag i alla fall betalt och stod och packade ner mina varor i en kasse och i min axelremsväska. Jag stoppade ner min plånbok ordentligt i en innerficka med dragkedja och knäppte igen alla remmar på väskan. Därefter flyttade jag min kasse till en ledig bänk för att kunna ögna igenom kvittot i lugn och ro. Så fort jag satt ner kassen kom en flicka i tioårsåldern och satte sig kloss intill min kasse. "Märkligt var du är närgången tänkte jag, hela bänken är ledig." Strax därpå uppfattade jag att hon pratade med någon och kände i samma stund ett par händer som smög över mina jeansbakfickor och på ryggen, där väskan hängde. Jag vände mig snabbt om för att finna en äldre kvinna, troligen flickans mormor/farmor där och frågade henne vad hon höll på med. Den äldre kvinnan fortsatte prata med flickan och låtsades som att hon inte hörde mig. Det verkade inte alls som hon brydde sig om att hon blivit påkommen utan gick istället vidare bortåt bland folket som packade ner sina varor medan flickan satt kvar och skrattade åt mig på ett väldigt obehagligt sätt när jag hade flyttat mina grejer en bit bort.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Då upptäckte jag att dragkedja i jackfickan var nerdragen. I fickan förvarade jag mobiltelefonen, men den var tack och lov kvar. Snabbt lämnade jag butiken med en fruktansvärt obehaglig som känsla sitter kvar ännu. De tjugo kronorna jag eventuellt tjänade på att handla i en "billigare" affär kunde snart blivit en förlust på många tusenlappar istället. Helt klart inte värt det!<br /><br />Nu hade det redan hunnit mörkna och promenaden hem förbyttes istället till en bussresa. Jag ville hem så fort som möjligt. När jag klivit på den ganska fulla bussen var platserna i främre delen av bussen som är märkta med symbol för folk med handikapp upptagna. Jag vände mig mot en ung kille med stora hörlurar, knackade honom lätt på armen och frågade om jag möjligen kunde få sitta där. Han tittade på mig med stora ögon: "VA?" "Jo, jag undrar om jag skulle kunna få sitta här?" "VA?" Då var jag ganska irriterad; min käpp är inte osynlig och om han inte hörde mig kunde han väl lyfta bort hörlurarna. "Jag undrar om jag kan få sitta här?" sa jag en gång till - nu med ännu större bokstäver och lyfte samtidigt upp käppen så att han verkligen skulle se den. Samtidigt lyfte han på sina hörlurar och det hela måste nog ha verkat ganska komiskt när jag skrek åt honom. (Sen KUNDE det förstås varit så att det var en annan person med dövblindhet, yrsel eller annat som redan satt där, men då hade han nog upplyst mig om det.)</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Väl hemma funderar jag över min situation. Vit käpp med röda markeringar innebär att folk för det mesta förstår att jag inte ser och hör så bra och den hjälper mig i väldigt många situationer. MEN: Den vita käppen signalerar också min utsatta situation och visar vilket lätt offer jag kan vara för personer som inte har ärliga avsikter. Det blir en slags avvägning jag måste göra, där käppen nog måste få vinna slaget trots allt.</span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Hädanefter kommer i varje fall jag att undvika delar av stan som jag inte är så bekant med och som jag tycker känns snäppet obehagligare att vistas i. Eller så får jag helt enkelt se till att alltid ha sällskap om jag har ärende dit. Ett par (extra) ögon och öron är aldrig fel. </span><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-15270366409238290472016-11-08T21:37:00.001+01:002016-11-08T21:45:30.672+01:00Femton Paolosar och en råtta<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår startades en träningsutmaning via jobbet. Vi ska träna "15 minuter med Paolo" (Roberto) varje dag. Då får man poäng. Dessutom kan man tjäna poäng på att träna själv och på att utmana varandra individuellt. Extra pulshöjande träning ger dubbla poäng och utmanar man varandra individuellt kan man tjäna ännu mer poäng.</span><br />
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Det värsta är att jag lätt faller för de där tävlingsmomenten och med tanke på att man i denna tävling tränar utifrån sin egen nivå känns de flesta övningar nästan möjliga att genomföra. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Igår började jag med en promenad på en timme efter jobb och sen tränade jag de där "femton paolo-minuterna". </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Idag strålade solen från klarblå himmel och jag som hade en ledig dag passade på att gå en riktigt lång promenad i mycket rask takt. Med flera minusgrader ute var det så illa tvunget för att få upp värmen. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">På eftermiddagen städade jag ur ett skåp och när jag sedan skulle gå bort till Sats för kvällens spinningpass passade jag på att ta soppåsen med mig ut. Det var mörkt ute och jag som hade sett en gul skylt utanför cykelförrådet i eftermiddags om "varning för råttgift" tog det säkra förde det osäkra genom att knacka på soptunnan med min vita käpp innan jag vågade lyfta på locket. (Någon har sagt att råttor är rädda för människor, må fan ta den personen om de inte är det!) Jag lyfte på locket för att släppa ner soppåsen men vad jag då inte visste var att soptunnan flyttat sig en bit när jag knackade på den, så jag missade soptunnan och soppåsen föll ner på mina fötter istället. Nu är det så att jag är totalt blind i mörker, så jag fick naturligtvis för mig att det som landade på mina fötter var en råtta. "Iiiiii! Aaaaa!" skrek jag med panisk skräck i rösten. "Hahahaha!" hörde jag en granne som gick förbi. "Du tappade soppåsen på marken." "Ååhhh, jag trodde det var en råtta!" sa jag huttrande och plockade upp soppåsen. Grannen fortsatte skratta "rått" åt mig. Jaja, man får vara glad åt det lilla. Inte alla kan konsten att roa sina grannar som jag...</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">
</span><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"> </span></div>
<div style="text-align: right;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCZGVFjuP93bzdtUBpnpsIDOuArVrB5-QJLB5AFg1iYddSXaPUEDCpqKbnKT9K5ZGlwWkagDURWHULVvEk8E6vtb3JMPI74OjGJeroHK9YACt5tjI7SXaQVcBXWEwXnpb0fyMrcQ6Kzgo/s1600/R%25C3%25A5tta.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCZGVFjuP93bzdtUBpnpsIDOuArVrB5-QJLB5AFg1iYddSXaPUEDCpqKbnKT9K5ZGlwWkagDURWHULVvEk8E6vtb3JMPI74OjGJeroHK9YACt5tjI7SXaQVcBXWEwXnpb0fyMrcQ6Kzgo/s200/R%25C3%25A5tta.jpg" width="157" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: small;">Tecknad bild av råtta</span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">Pulsen efter råttskräcken var uppe strax över maxpuls i minst tio minuter, huvudet bultade och jag funderade förstås genast på om det vore giltigt att föra in denna pulshöjande aktivitet i "15 med Paolo". 20 poäng är minsann inte att förakta och någon tröst borde jag få efter att ha blivit så uppskrämd. ;-) </span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: large;">En halvtimme styrketräning, en halvtimme spinning och femton paolosar senare sitter jag här och för in dagens poäng på datorn när jag ser att jag fått en individuell utmaning! Jag ska göra situps! Nejnejnej! Vad har jag gett mig in på? Jag sparar det till imorgon, kanske orkar jag då, men inte idag. </span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-943355605458584988.post-31754204578315514142016-10-28T12:36:00.001+02:002016-10-28T12:36:28.142+02:00Mer funderingar kring dövblindhet och kring förändringar<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0V5gg3y7hF65yhB-94CZkpfBReOTJcJ2yBzSOodpuuTtbYDkgcPcWAJoG4Cw6gsgtxO4nBARSinEE7UYzkZVLn4YglPQpzxOePSic2ck98C_5OQ5FFfDWGADaNZRRbZkIrtXA5kEGw7E/s1600/SJ.png" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0V5gg3y7hF65yhB-94CZkpfBReOTJcJ2yBzSOodpuuTtbYDkgcPcWAJoG4Cw6gsgtxO4nBARSinEE7UYzkZVLn4YglPQpzxOePSic2ck98C_5OQ5FFfDWGADaNZRRbZkIrtXA5kEGw7E/s320/SJ.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: small;">Ett blått SJ-lok vid en perrong</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Alldeles strax ska jag ta tåget till Göteborg för en helg tillsammans med ett åttiotal personer med dövblindhet. Det är dags för "Höstträffen", ett arrangemang av "Förbundet Sveriges Dövblinda, Fsdb". Vi kommer att bo på samma hotell som det är konferenser och samkväm på. Med andra ord väldigt smidigt, vilket är ett måste om det ska fungera för oss med funktionshinder.<br /><br />Vi har lite olika aktiviteter att roa oss med under lördagen (själv har jag bland annat valt att träna på gym), det blir middagar och dans (!) lördag kväll och det blir ett intressant föredrag på söndag innan hemresa. Dessutom kommer jag att få en chans att lära känna en massa folk som jag annars bara sett svischa förbi i Facebookflödet och liknande. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Många kommer att ha tolkar och ledsagare, men inte jag. "Jag kan själv" och "envis som synden" är ju som bekant mina andranamn. (Förvisso är det mer min tro än den faktiska verkligheten alla gånger, men så länge det går utan allvarliga incidenter kommer jag att envisas.)</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Det ska i alla fall bli himla spännande att knyta kontakter och utbyta erfarenheter. På måndag lär jag troligen vara helt urlakad ;-) </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Måndag ja, då är det också början till dagen "D" på jobb. Det som varit på gång på mitt jobb sedan i våras, men som vi fått tala tyst om tills nu. Vi ska slå ihop ett par kontor i stan och det blir stora förändringar.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Stora förändringar är för mig som ett <i>RÖTT SKYNKE</i> nuförtiden. Oavsett om de är bra eller mindre bra är den springande punkten <i>ATT INTE HA KONTROLL</i>. Att inte ha kontroll är något av det värsta jag vet. Har jag bara kontroll fixar jag det mesta. (Spontanitet är tyvärr inte den dövblindes bästa vän, av förklarliga skäl. Även om jag kan sakna spontanitet i många sammanhang.)</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Så, på måndag kommer vi att få nya chefer till att börja med. Åh vad jag kommer att sakna de underbara cheferna jag har idag! De bästa jag någonsin haft! =( En av mina kollegor flyttar till ett av våra utlandskontor och ytterligare en annan byter kontor om ett par veckor. Om ett par månader ska vi flytta in i en helt ny lokal tillsammans med ett gäng från grannkontoret. Ny lokal, nya chefer, nya och fler kollegor. Allt på en gång har gjort att jag känt mig <i>superstressad</i>. Jag har inte kunnat undvika att känna mig deppig och haft en "nära-att-gå-in-i-väggen-känsla" sedan det blev känt för nästan ett halvår sen. Att under den här tiden inte kunnat tala om det eller ens vetat hur det skulle bli, har varit hemskt rent ut sagt. (Det värsta med att ha Ushers Syndrom är också att försämringar av sjukdomen kan gå i skov där åtminstone jag känner att depression och stress tyvärr kan vara en bidragande faktor.)</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Samtidigt VET jag ändå att de nya cheferna verkar lika bra som de jag har nu. Jag VET att den nya lokalen kommer att bli jättebra, bara jag lärt mig hitta med stängda ögon där inne. Jag kommer till och med att få ett eget rum att arbeta i. <i>Jag VET att allt kommer att bli jättebra</i>, MEN som någon sa häromdagen, även positiva förändringar är stressande. Speciellt när de kommer flera på en gång, som nu.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Gissa vad: Jag har blivit ombedd av nya cheferna att informera mina nya kollegor redan nu om mitt handikapp, jag har blivit tillfrågad om vad som är viktigt för mig på den nya arbetsplatsen, jag kommer att ha möjlighet att utforma min arbetsplats på flera sätt så att det blir så bra det kan. När vi flyttat ihop kommer Region Skånes Dövblindteam att informera mina kollegor om min dövblindhet på arbetsplatsen med fingerad optik och hörselkåpor. OTROLIGT, jag tror nästan inte det är sant! =) </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">Jag vet att jag nämnt det förut och jag säger det igen: <i>Bra chefer är A och O</i> för att man ska fungera på sitt jobb. Och jag vill tro, att med de hjälpmedel jag har och kan få, ska jag kunna fortsätta göra ett lika bra jobb som mina kollegor. Om än bara varannan dag. ;-) </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;">När jag gick i skolan och hade syslöjd, sa syslöjdsläraren alltid: <i>"Pressningen är halva jobbet!"</i> Med det menade hon att stryka och pressa sömmar innan man slutförde arbetet var otroligt viktigt för att slutresultatet skulle bli bra. </span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><i><b><br /></b></i></span>
<span style="font-family: Trebuchet MS, sans-serif; font-size: large;"><i><b>Bra förberedelser gör inte bara jobbet betydligt enklare utan ger även bättre resultat.</b></i></span>Tinahttp://www.blogger.com/profile/10279315952567870501noreply@blogger.com1