torsdag 27 januari 2011

Hur går det med mitt CI?

 Jodå, det dyker upp alltfler nya ljud i min värld =)

Jag håller på att prova ut en ny hörapparat på mitt högra öra - den andra är gammal och börjar kännas alldeles för svag. Hörseln håller ju på att försvinna även på det örat. Ärligt talat så är det en marginell skillnad mellan mina öron och jag hör i princip lika dåligt med det örat, som jag gjorde med det vänstra innan operationen. Nästan all diskant är borta och för övrigt har jag en hörselförlust på cirka 90dB... Dvs jag måste dra upp volymen på hörapparaterna till 90dB innan jag ens kan uppfatta något.
* 90–115 dB – Typiskt disko
* 80-90 dB – Ofta rekommenderad lyssningsvolym vid musikmixning
* 80–100 dB – Lågmält mindre liveband  


Hur som helst, fram tills nu har jag haft en Widexapparat, men håller på att prova ut en Phonak istället. Ljudet är helt annorlunda! (Fråga mig inte varför, men så är det...) Jag besöker audionom och vi justerar och jag går hem och provar och då låter det konstigt och jag blir irriterad och sur osv... Nu har jag fått låna en FM-mottagare för att prova om jag kan höra i telefon med den. Högst tveksamt, men efter lite mer justeringar, kanske?

Förmodligen är detta sista gången jag får en ny hörapparat? Om sådär sex-sju år kanske det är dags att operera CI även i högra örat. Normalt "får" man inte operation på båda öronen, troligen eftersom det är dyra operationer, men jag som även håller på att förlora synen inbillar mig att jag kanske tillhör den gruppen som trots allt kan få CI på båda öronen. Små barn som föds döva får ju bilaterala CI.

Var på mingelfest förra helgen och faktum är att jag kunde uppfatta tal av en till två personer samtidigt med mitt CI!!! Innan operationen var jag på liknande fest på samma ställe och då fick jag ta av hörapparaten och be den jag pratade med tala nära örat (max 2 cm avstånd) på mig för att kunna uppfatta något. Nu stod jag 2 dm ifrån och kunde uppfatta tal med mitt CI! =) Visst har det gått framåt!

Dock har jag inte riktigt vant mig vid att det numera är vänstra sidan jag ska vända mot den som talar. Så snart jag tycker det är extra svårt att uppfatta vad som sägs vänder jag först av ren vana den högra sidan till dem, eftersom jag alltid har uppfattat det örat som "bästa örat". Det upptäcker jag efter ett par sekunder och då får jag 'vända andra sidan till'. Väldigt förvirrande! Viss yrsel kan då uppstå - om inte hos mig - så hos de som ser mig står där och snurra ;-) Fast jag lär mig nog snart.

Idag var jag hos K på CI-teamet för att träna lite hörsel med CI:t. Faktum är att jag ganska obehindrat kan höra henne läsa ur en bok med enbart CI:t och utan att avläsa på läpparna. Ofta missar jag dock de första orden av det hon säger, men så snart jag hör fortsättningen, pusslar min smarta ;-) hjärna, ur sammanhanget, ihop vad som förmodligen sades i början av meningen. Hon testade också "örn-fiskmås-duva", "gram-kilo-ton", "schimpans-gorilla-silkesapa" osv. Första ordet uppfattade jag inte, men så snart hon sagt de andra två orden fyllde smarta ;-) hjärnan i och fick till det rätta svaret. Intressant egentligen, hur mycket hjärnan arbetar hela tiden - omedvetet. Men det förklarar kanske också varför jag så ofta känner mig så oförklarligt trött. Fastän jag är smart ;-)

Tack vare CI:t känner jag numera att jag kan koppla av lite mer. Det är faktiskt många som säger att jag hör bättre nu. Jag frågar inte om lika ofta och någon har tom konstaterat att jag verkar lyssna mer avslappnat nu. Jag sitter inte och blåstirrar på deras läppar precis varenda sekund utan kan faktiskt låta blicken vandra lite under samtalet. Jo, jag märker faktiskt det själv också; Att jag blivit lite mer disträ, okoncentrerad och oartig... **

Förr i tiden, dvs fram tills jag fick en ny sorts hörapparater en gång på 80-talet trodde jag alltid att om man inte tittade på den man talade med**, då var man ointresserad och oartig. På den tiden jobbade jag som vikarie på banken och vi använde fortfarande de där gamla knattriga skrivmaskinerna. Jag kunde höra en skrivmaskin knattra säkert tio meter bort och var helt förundrad. Och tänk, att man kan höra vad en person säger som står bakom en!!! Nu, med CI:t, händer mig liknande saker hela tiden.

En dag när jag var ute och gick passerade jag en man som gick lite långsammare än jag. Så snart jag passerat noterade jag att jag hörde hans steg lika högt hela tiden. "Ökar han på takten bara för att jag gick om honom? Usch vad irriterande." Så jag drog på lite mer, för jag ville inte ha honom flåsande i nacken. Efter en stund vände jag mig försiktigt om för att se var han befann sig. Hahaha! Han var långt bakom mig, men jag kunde alltså fortfarande höra hans steg. Hade han klackjärn, tro? ;-)

Stod och lagade mat i helgen och i vanliga fall måste jag hela tiden hålla ögonen på grytan för att det inte ska koka över. Nu kan jag höra så fort det börjar bubbla i grytan och matlagningen har nått en annan dimension. =) Det låter till och med om oljan/smöret i stekpannan.

Ujujuj jobbigt med matprat! Här sitter jag ju och blir hungrig... Ikväll ska jag och "töserna" käka på Koreana. Mmm, vad gott! Bor du i eller besöker du Helsingborg, rekommenderar jag restaurang Koreana å det varmaste! Den ligger i korsningen Bruksgatan/Prästgatan 100m österut från Knutpunkten. Det påminner inte om vare sig japanskt, thai- eller kinamat, mer än att det serveras med ris. Lägg därtill utomordentlig service och humana priser!


En bukett vårblommor kan väl aldrig vara fel?

3 kommentarer:

  1. Helt underbart att läsa! Jag får rysningar och tycker det verkar helt fantastiskt att få följa din resa mot "hörandet" igen! Kram fr Kerstin K

    SvaraRadera
  2. Hej Tina!

    Tack för dina varma uppmuntrande kommentarer på min blogg. Du måste vara en hejdundrande dam som orkar se så positivt på det mesta runt omkring dig.
    Tack också för synpunkter och kloka ord att tänka på som konvalecens.
    Tror inte att det tar så mycket på krafterna att lusläsa din blogg så det kommer jag att fortsätta med. Dessutom har du många bra länkar till andra bloggar.
    Tack för att du finns.
    Kramar
    Vivvi (kramar inte så hårt just nu för idag är jag både blå,röd, gul och grön på halsen nedanför operationssåret)

    SvaraRadera
  3. TACK till er båda två, Kerstin och Vivvi! Jag blir ju alldeles rörd av era snälla ord! // Tina

    Kerstin: Hoppla hoppla, har jag verkligen besrivit min hörselresa med en sådan inlevelse? Då har jag ju lyckats! ;-) Mer kommer efter hand. STOR KRAM!

    Vivvi: Men oj, TACK! Vilka rara rader du skriver! Det är klart att jag bryr mig om och är intresserad av hur det går för dig med din operation. Vi CI-folk har minst en sak gemensamt (som nästan ingen utanför "sekten" förstår) och med dig känns det som om vi skulle kunna ha mer än så gemensamt - humorn inte minst. En liten nätt KRAM ger jag dig, så att det inte även blir lila i det blå-röd-gul-gröna.

    SvaraRadera