Bereden väg för Herran!

Om ni undrar vad jag har för något brunt på öronen, så är det inte så att jag lyssnat på en massa skitsnack. Det var bara så att jag kunde inte riktigt se var jag smetade färgen när jag skulle tona bort de grå stråna som började skymta i hårbotten i morse...

Och NEJ det är inte heller så att jag har pratat en massa skit, om ni undrar över den bruna färgen i mungipan. Jag städade kylskåpet i förmiddags och vad hittade jag där om inte ett bortglömt litet choklad! =) Bortglömt så pass länge att bäst-före-datum redan hade passerats, men här skall minsann intet förfaras. Man får väl ta lite risker i livet ;-) (Vi kan låtsas att jag INTE såg de där pyttesmå siffrorna som nog betydde bäst-före-datum.)

Mitt vardagsrumsfönster. På bordet står en underbar
 vit julros som jag fick av en kund i måndags =) =) =)

I söndags besökte jag Allerums kyrka och njöt av julkonsert. Jag kunde höra kyrkklockorna ringa in gudstjänsten och Adams julsång (Oh, helga natt!) lät vackrare än någonsin nu, sedan jag fått mitt CI. Julkänslan har verkligen infunnit sig.

Med den har julstressen också infunnit sig. För nu är det julstök i varje vrå... Bort med de grå hårstråna och bort med sådant med passerad bäst-före-datum ur kylskåpet. Fram med julpynt, vira in julklappar, putsa och feja...

Nej, vad säger jag... Vira in julklappar? Jag menar förstås att jag först måste KÖPA julklappar. Annars har jag ju inga julklappar att vira in. Nuförtiden tillhör shopping i stora varuhus något av det värsta jag vet. Köpcentrum växer upp som svampar både här och där och jag fasar! Massor av virriga människor, dålig luft, dålig ljudmiljö och fruktansvärt dålig ljusmiljö. Nej, jag föredrar absolut att gå i affärerna inne i stan. Frisk luft och dagsljus mellan butikerna, inte hälften så stressigt osv.

I år har syrran önskat sig en bra sax i julklapp. (Jag tror inte att hon menade en saxofon, trots att hon plockade hem sin gamla synth från föräldrahemmet nyligen. Hepp, hon kanske ska starta ett band?) Jag gick i alla fall ner på stan med julklappsinköpslistan i högsta hugg. Inne på MQ led jag av det skarpa ljuset från deras spotlights, och kunde knappt se någonting, men tog tacksamt emot hjälp och råd från den väldigt trevliga butikspersonalen. Speciellt jobbigt var det vid deras högblanka vita affärsdisk, med skarpa lampor ovanför som bländade i disken. Jag ombads knappa in koden på mitt bankkort medan jag förtvivlat höll för ögonen som faktiskt gjorde riktigt ont. Tror det var där migränen började.

Sen gick jag in på Åhléns där skarpa lampor och spotlights också kändes väldigt felriktade. Jag som skulle ha en sak på parfymavdelningen for runt med blicken hylla upp och hylla ner. Till sist kom en ur butikspersonalen fram till mig och undrade om jag ville ha hjälp. Ja tack! God service där också. På leksaksavdelningen hittade jag "Bajsspelet" som jag tänkte ge brorsbarnen om de bara kunde uppge priset, för det såg jag ingenstans. Ställde mig i kassakön, men där var lamporna jättejobbiga i värsta varuhusstil, så jag la tillbaka spelet och gick ut ur butiken.

Men saxen då? Åhléns hade bara en billig sax av sitt eget märke. Exklusiva köksbutiken hade bara en förfärligt dyr kökssax, som syrran ändå inte vill ha. VAR hittar man en bra allroundsax i denna stad? Massor av affärer har lagt ner eller flyttat till stora köpcentrat utanför stan. Järnhandel? Sådana står inte att finna nuförtiden. Men om man vill köpa något annat än smink, kläder, skor, apoteksartiklar eller ta en fika? Vart tar man då vägen? Svar: Internet.

På Internet kan man faktiskt hitta det mesta. Till och med BRA saxar. (Tror jag? Vem vet, syrran? Jag kanske inte fick fatt i någon sax? Vi får se vad Tomten har i sin säck...) Det är förvisso tråkigt att sitta ensam hemma framför datorn och shoppa, för man får inte träffa någon trevlig butikspersonal, man får inte känna på eller prova produkterna och man får vänta ibland flera veckor på att få varorna hemlevererade... Samtidigt är jag enormt tacksam för att internetshoppingen finns, för VEM har tid att vara min "personal shopper" precis när jag önskar, VEM orkar med stora köpcentrum och VEM orkar jaga prylar som inte ens finns i sortimentet?

En annan anledning till att Internetshopping är tråkigt är att man inte får tillfälle att stanna till på ett café för en kopp kaffe. Så... Om någon vill följa med och vara min "personal shopper" nere på stan så säg bara till! Jag bjuder på kaffe på ett mysigt café ;-)

Julmys och ljudmys?

Nu när julmyset börjat infinna sig tänds det också allt fler ljus. På både gott och ont. Bränderna blir tyvärr allt fler under december månad =( Fast, som jag skrev i mitt förra inlägg äger jag åtminstone en vibrerande brandvarnare.

Detta ger en någonsånär hint om vad mina RP-ögon
 upplever. Skarpt brännande och bländande ljus i
ögonen medan allt runt omkring bara är svart...

Också är det det där med min tilltagande grå starr, som gör att jag blir mer och mer ljuskänslig. Med allmänbelysning kan jag någorlunda klara av andra skarpa ljuskällor, såsom elektriska slingor, värmeljus, stjärnor, smålampor, spotlights och annat, men absolut INTE i helt nedsläckta miljöer! Det slutar i katastrof: Illamående och huvudvärk är väl det mest påtagliga, medan stressen och det inre illamåendet ger sig tillkänna liksom mer på psyket och leder till att jag blir ledsen och deprimerad. Sånt bara vägrar jag utsätta mig för!

Men, hemma i mitt eget hem har jag många lampor, som jag riktar mot det ljusa taket så att jag inte blir bländad av ljuskällan. På så vis får jag istället ett indirekt och varmt ljus i mitt hem. Då kan även jag tända värmeljus. Borta i fönsterkarmen har jag ett gäng, som bara känns mysiga och som absolut inte stör mig. 

Häromkvällen var jag frusen och beslöt mig för att tända ljusen i fönsterkarmen. När jag tände första tändstickan hörde jag: "Ksssscccchhhhhh kkkrrkkkrsch!" "Oj! Vad var det? Låter den så?" Jag tittade förundrat på tändstickan och släckte den strax innan jag brände fingrarna. "Bäst att kolla igen!" Jag gjorde om proceduren ett stort antal gånger och varje gång var jag lika förundrad över ljudet, som jag uppenbarligen kan höra alldeles tydligt med mitt CI. Det sägs att man kommer att upptäcka nya ljud under många många år framåt, men jag har väl inte riktigt trott på "dem" som sagt så. Jag brände upp halva asken tändstickor på detta vis innan jag kom på att jag skulle tända värmeljusen ;-)  

Igår kväll när vi skulle sova började plötsligt ett billarm tjuta ute på gatan. Inte precis något behagligt ljud. Det tystnade efter en stund och jag frågade pojkvännen om det var ett billarm och om det var hans bil... "Japp." och "Nej, jag har inget larm på min bil." blev svaren. Sen satte det igång igen och igen. "Usch vilket jobbigt ljud" konstaterade jag och sa "godnatt" medan jag stängde av och plockade av mig mitt CI. Så var det problemet löst ;-)

Därefter märkte jag hur pojkvännen rumstrerade om och till sist irriterat for ur sängen och klev iväg för att se var det där störande billarmet fanns. Hehe! Ibland är det väldigt bra att slippa höra vissa saker...

Lige til pass

Ordet "lagom" sägs ju inte finnas på något annat språk än svenska. Jag frågade pojkvännen, som kan tala danska, om det finns någon motsvarighet på danska och då föreslog han "lige til pass", fast ska jag vara ärlig tror jag inte det tillnärmelsevis funkar lika bra som ordet lagom ;-)

Odet lagom är förvisso ett väldigt bra ord, men hur uppnår man LAGOM? Vems definition på "lagom" är lagom? Vi kan nog genast vara överens om att lagom är inte samma sak för mig som för dig eller för någon annan. 

Just nu har jag väldiga problem med att finna lagom ljusförhållande. När det är ljust och soligt, då är det för ljust. När det är mörkt är det för mörkt och när det är disigt är det för disigt och när man tänder en lampa är den antingen för stark, för svag eller felriktad. Jag fixar och trixar med keps och gula solglasögon, lampor, avskärmningar och kisande... 

Och sen dessa erbarmliga lågenergilampor! Längtan är stark efter de gamla hederliga lamporna med lagom varmt ljus som tändes direkt när man slog på strömbrytaren. Nu får man ett kallt ljus som uppnår hyfsad ljusstyrka först flera minuter efter att man slagit på strömbrytaren... Det nya nu är dessutom rörelsedetektorer. Du går in i en mörk hiss, en mörk korridor eller varför inte en beckmörk toalett och först när du hoppat och viftat med armarna i en halv minut börjar du ana ett ljusskimmer. Jag behöver ett lagom bra ljus innan jag går in i rummet, inte fem minuter senare. Ett annat hopplöst exempel är när strömbrytaren till lampan kan nås först efter att du gått flera meter in i ett rum. 

Offentliga toaletter är förresten ett kapitel för sig: De ser aldrig likadana ut. Jag brukar börjar med att famla och känna längs med alla väggar efter en strömbrytare, för att i vissa fall finna att det är en sån där rörelsedetektorgrej. Ibland finns det ingetdera, utan ljuset från det lilla lilla takfönstret är tänkt att räcka. Pappret kan vara till höger, till vänster, högt upp, långt bort, bestå av en rulle eller av små servietter. Toastolen kan stå var som helst, locket kan ligga på eller vara uppfällt. Det kan vara blött på sitsen och är det oftast på golvet - URK! Inget av detta ser jag utan jag måste känna mig fram för att få svaren. Hur många gånger har jag inte letat förtvivlat efter en krok att hänga väskan/jackan på innan jag till sist chansat på att hänga väskan på dörrhandtaget för att stunden senare höra en duns och inse att någon ryckt i dörrhandtaget så att väskan fallit ner på det kladdiga golvet :-o När jag väl gjort vad jag kom dit för har ögonen ofta hunnit vänja sig någotsånär vid ljuset och först DÅ upptäcker jag att det visst fanns en krok någonstans på en vägg. I bästa fall finner jag även vattenkran och tvål. Personligen brukar jag föredra hadikapptoaletten, som är lite större. Med större avstånd har jag en rimlig chans att få in något i synfältet. 

Röda prickar - ett skräckexempel för
många synskadade.  

Informationsskyltar är numera alltid elektroniska. Mer och mer övergår man till TV-skärmsliknande saker som jag finner det nästan omöjligt att se på. Att stirra in i ett bländande ljus, för att där försöka läsa ut något gör mig väldigt frustrerad. Det kan vara något så enkelt som könummer på apoteket, nummerskylten på bussen jag tänkt åka med, ljusskylten på tåget som anger nästa station, skylten utanför affären där det står butikens namn eller ljusreklamskyltar. Bland annat består busskurarnas väggar av bländande reklamljus. Ljus vill jag gärna ha - men då i ett ljus uppifrån - inte i ögonhöjd. I den här stan har man valt att sätta ut små lampor i knähöjd som ska visa på cykelbanor eller vad vet jag? Snacka om bländningsfaktor när man försöker se var man ska gå - eller var man rentav borde undvika att gå?! 

Det som däremot är alldeles lagom just nu är torrhetsgraden på tvätten som jag nu ska ner och hämta i tvättstugan. Därefter tänker jag sätta mig en stund med en kopp lagom starkt kaffe på min balkong där temperaturen just nu är precis lagom för det ändamålet - tjingeling! 

.