Ledsagning på cykel

När pojkvännen F skickade sms förra veckan med frågan: "P och T undrar om vi vill följa med och cykla i Danmark på lördag?" svarade jag "JA!" fortare än jag hann tänka.

För den oinvigde kan jag berätta att danskarna är väldigt mycket för att just cykla, man har väl anpassade cykelvägar och man har framför allt en vana vid och respekt för cyklister i trafiken. Så upplever i varje fall jag det. Åker man över en helg till Danmark ser man många med multiväxlad cykel i full cykelmundering som far fram på vägarna i 30-40 km/h ;-) 

Sen kom jag att börja tänka lite... (Ja men stressa mig inte, jag är liksom inte så van vid att behöva tänka!) Min cykel har varit ute och luftat sig en - säger EN - gång i år. Jag har börjat bli lite rädd för att cykla, speciellt inne i stan där man förväntas hålla sig till cykelbanorna. Dessa används liksom inte bara av cyklister utan även av fotgängare, inlinesåkare, folk med rullatorer, barnvagnar, som parkeringsplatser för bilister som "ska bara" och inte orkar leta efter riktig parkeringsplats osv. När man ser som jag, typ fem grader centralt tunnelseende är kanske inte stadscykling det mest rekommenderade transportsättet... 

Jag kom på lösningen tämligen snabbt eftersom jag hade positiv erfarenhet från min och syrrans cykelutflykt på Hven där vi hyrde cyklar i början av sommaren: Phonak-mikrofonen! =) 

Det blev till att tvätta cykeln och pumpa däcken ordentligt, matsäck packades och sen hämtade pojkvännen upp mig på lördagsmorgonen. Vi tog naturligtvis de "små" båtarna, Sundsbussarna dit, att åka med Sundsbuss Pernille är mycket mysigare än de stora Scandinesfärjorna. Att ta med cykel är gratis och dessutom har man som sjukpensionär "pensioniststatus" då dessa går efter danska regler, så jag fick åka några tior billigare ;-) 

När vi efter knappa tjugo minuter kommit över sundet startade vi med viss "proviantering" som sig bör i Helsingör en lördag, vi hade sallad med oss i kylväskan och behövde uppdatera oss med några danska "förfriskningar" därtill ;-) Solen strålade från klarblå himmel, men vi bestämde oss trots det för att cykla Strandvejen söderut, mot Köpenhamn. Med "trots det" syftar jag på att vi då per automatik fick solen i ögonen, vilket jag normalt hade gjort allt för att undvika, men jag tog på min keps med extra stor skärm, och mina stora gula solglasögon, så det gick bra. OBS! Jag hade naturligtvis cykelhjälm på mig precis hela tiden, jag LOVAR! 

F cyklade främst med mikrofon om halsen och neonfärgad jacka, jag cyklade bakom honom (räckvidd 20 meter) med hörapparaten och CI:t på M/T-läge ** och efter oss cyklade P och T. Strandvejen mellan Helsingör och Köpenhamn är en ganska smal väg - längs havet förstås - med ömsom underbara små pittoreska korsvirkeshus ömsom mindre slott på vardera sidorna. Vägen kantas av en slags kombinerad cykel/gångbana som emellanåt används just som parkeringsplats, denna fantastiska sommarlördag huvudsakligen av en massa badnjutare. 

** CI = Cochlea Implantat, hörapparaten som gör att jag hör trots att jag är döv. M/T-läge = Mikrofon/Telespole dvs jag kan höra både det som sägs runt mig men samtidigt det som hörs via slingan direkt in i hörapparaten från mikrofonen. 

Ingen ska förresten säga att män inte har simultankapacitet! Efter denna cykeltur har jag genast omvärderat mäns förmågor! F som alltså cyklade först höll koll på allt som hände, vilket han hela tiden upplyste mig om. "Här kommer några fotgängare med en hund, nu har du snart ett vägskylt till vänster, här står ett par bilar, här måste du svänga ut i vägbanan det är fritt NU, se upp för gupp här, titta till vänster vilket fint hus, oj titta här till höger här står det ett gäng Highland Cattles, där är glasskiosken där jag ätit glass några gånger" osv osv. Samtidigt lyckades han med konststycket att hantera sin lilla digitalkamera; det filmades och togs bilder på oss, på hus och på havet. Därtill såg han ut några trevliga rastplatser (det behövdes ett par chips- och ölpauser) och fann till sist en picknick- och badplats i Mikkelsborg. Sen kom vi inte längre, för det blev HETT! Tror det talades om danskt värmerekord just den dagen =D

Vi njöt av bad, sol, mat, avkoppling innan vi vände tillbaka mot Helsingör igen. Vilken underbar känsla att inte behöva stressa för att hålla några tider, utan kunna stanna där man känner för det, vilket vi gjorde i Nivå Hamn där det provades lokal öl innan sista backen ovanför Louisiana. Jag höll mig till läsk den här gången. Cykel och alkohol är nog inte att rekommendera för en med BÅDE syn- och hörselhandikapp. Fast vem vet, minus och minus blir plus, fick jag lära mig på matten i skolan ;-)

Fler sådana dagar önskas! Nu har vi testat Phonaklösningen på riktigt-riktigt, så vad sägs om en cykelsemester nästa sommar? ;-)



.

Med fladder i luggen, precis som på Mamma Mu ;-)

Häromdan skulle jag på möte på DövBlindteamet i stan. Jag var sen. Ja, sen och sen, jag var lite sent ute, kan man kalla det... Hinner jag gå ner? Nej, men om jag halvspringer så hinner jag. Eller så skulle jag ju kunna...? Cykla? 

Ok, så får det bli. Det var mulet väder men inget regn = ingen sol som bländade och inget regn som skulle blöta ner mina glasögon. Det var en bit frampå förmiddagen = det skulle vara förhållandevis lite trafik och lite folk i rörelse.

Jag plockade fram och snabbtorkade av min cykel. Den står ute hela året, förvisso under ett tak, men likväl utomhus = väldigt smutsig när den så sällan används. Det var dåligt med luft i däcken, men så fort jag fått lite fart på den insåg jag hur mycket jag saknat att cykla =( Visserligen cyklar jag på spinningcykeln varje vecka, men det går inte att jämföra... Jag kände vinden blåsa på ett skönt sätt i ansiktet och njöt av en slags frihet som jag sällan får uppleva nuförtiden. Färden ner till stan gick ganska långsamt, för jag är väldigt försiktig och tittar åt alla håll femtioelva gånger, som om jag inte riktigt vågar lita på att jag fixar det. Jag valde en bakväg där det nästan inte är någon trafik alls och när jag kom ner till stan cyklade jag på cykelbanan som är inklämd på den annars enkelriktade gatan. Då mötte jag en cyklist som cyklade MOT färdriktningen på "min" cykelbana. Han verkade väldigt ouppmärksam och hade stora hörlurar på sig. "Oj! Här är en som inte ser mig!" tänkte jag och började vifta och hojta för att vi inte skulle krocka. Han bara log lite överlägset och cyklade åt sidan. Jodå, han hade sett mig och hade tydligen full koll på att jag var där, men det kunde ju inte jag veta. Jag är överdrivet försiktig och kanske upplevs jag därmed som lite hispig av andra?

Jag kom i god tid till mötet och tjejen jag skulle träffa på DövBlindteamet sa: "Cyklade du hit? Du gillar utmaningar va? Att leva lite farligt?" Njae, men det är svårt att acceptera att jag blivit så begränsad. Jag tror jag hade cykeln framme två gånger förra året. Cykla i trafiken, det är inget jag gör om jag känner mig det minsta osäker. OM jag cyklar är det i så fall en tur ut på landet med fri sikt och naturligtvis i bra väder och med "ofarlig" trafik. 

Jag lånade en luftslang på stan och pumpade däcken och sen ledde jag cykeln hem. Men oj vad skönt det var att känna luggen fladdra i vinden igen!!! Jag är precis som min idol, Mamma Mu! Säger någon att hon inte kan, ja då ger hon sig katten på att genast prova och visa att hon visst kan! =D

.

Gubbjävel!

Så kom det sig då att veckans första arbetsdag var slut. 
Det var fint vårväder och jag gick i lugnt tempo hem från jobb för att byta om till mitt spinningpass. Njöt av livet, sådär som man kan göra i vårsolen. När jag var på sista sträckan, den till synes helt folktomma trottoaren utanför mitt hus, såg jag en bil som backade in på uppfarten på andra sidan gatan, där jag tänkt gå och jag tappade koncentrationen i ett par sekunder. Bäst att hålla koll på den där bilen, så jag inte blir påkörd... 

Så plötsligt ser jag något som rör sig ganska snabbt i ögonvrån samtidigt som jag hör ett "iiiihhhh" (gnisslande handbroms på en cykel). Jag blir rejält överraskad och lite rädd. Hjärtat tar ett litet skutt och pulsen dunkar i huvudet. I samma sekund upptäcker jag ett cykelhjul två centimeter från min vänstra fot. Tittar upp och ser en man i sjuttioårsåldern som gränslar en cykel vilken sitter fast i det där cykelhjulet. 
"Oh, vad rädd jag blev!" sa jag. "Men... Cyklar du på trottoaren? Du höll ju på att köra på mig!" 
"Vadå, jag står ju still!" röt gubben som grenslade cykeln. 
"Ja, nu, ja..." sa jag. 
"Men vadå, du får väl se dig för!" svarade gubben. 
"Vad sa du?" blev min kommentar. 
"Ja, du får väl titta var du går!" skrek gubben som vid detta laget hade förvandlats till en gubbfan i mina ögon. 
"Du, det är en trottoar, det här." svarade jag.
Då började gubbfan rulla sin cykel framåt och köra på mig samtidigt som han knackade med ett finger på sin cykelhjälm och sa: "Åh, du e ju helt jävla dum i huvudet!"
Då for fan i mig och samtidigt som jag knuffade gubben ifrån mig (som nu for ner på gatan med cykeln och TYVÄRR lyckades hålla balansen) sa jag: "Nej det är jag inte, men jag är nästan blind. GUBBJÄVEL!"

Gubbjävlen bara cyklade vidare och jag som var arg som ett bi och kände tårarna innanför ögonlocken försökte intyga mig själv att det var HAN som gjort fel precis hela tiden. Även om jag nu hade varit en fullt seende person så kanske jag hade gått i andra tankar och kunde också ha missat en cyklande gubbjävel på trottoaren. VAD hade han där att göra över huvud taget? Det finns en stor bred gata intill. Finns väl ingen anledning att kasta sig undan för en sån. Sådana här elaka kommentarer kan man ofta få när man inte ser eller hör så bra. Sådana är folk. Folk man inte ens känner. Av vilken anledning, kan man fråga sig?

Kom in i lägenheten och var så upprörd och ledsen att jag inte alls hade någon lust att gå på spinning. "Jag bokar av mitt pass." tänkte jag. Men nej, sen for fan i mig igen! "I harrvitta att JAG ska missa mitt spinningpass för att en gubbjävel är dum mot mig. Jag ska cykla minsann!" Och det gjorde jag med en ilska och överskottsenergi som hette duga. Nu har jag lugnat ner mig betydligt... ;-) Ville bara avsluta det hela med att slänga in de sista arga orden här i min blogg... 


.