Med fladder i luggen, precis som på Mamma Mu ;-)

Häromdan skulle jag på möte på DövBlindteamet i stan. Jag var sen. Ja, sen och sen, jag var lite sent ute, kan man kalla det... Hinner jag gå ner? Nej, men om jag halvspringer så hinner jag. Eller så skulle jag ju kunna...? Cykla? 

Ok, så får det bli. Det var mulet väder men inget regn = ingen sol som bländade och inget regn som skulle blöta ner mina glasögon. Det var en bit frampå förmiddagen = det skulle vara förhållandevis lite trafik och lite folk i rörelse.

Jag plockade fram och snabbtorkade av min cykel. Den står ute hela året, förvisso under ett tak, men likväl utomhus = väldigt smutsig när den så sällan används. Det var dåligt med luft i däcken, men så fort jag fått lite fart på den insåg jag hur mycket jag saknat att cykla =( Visserligen cyklar jag på spinningcykeln varje vecka, men det går inte att jämföra... Jag kände vinden blåsa på ett skönt sätt i ansiktet och njöt av en slags frihet som jag sällan får uppleva nuförtiden. Färden ner till stan gick ganska långsamt, för jag är väldigt försiktig och tittar åt alla håll femtioelva gånger, som om jag inte riktigt vågar lita på att jag fixar det. Jag valde en bakväg där det nästan inte är någon trafik alls och när jag kom ner till stan cyklade jag på cykelbanan som är inklämd på den annars enkelriktade gatan. Då mötte jag en cyklist som cyklade MOT färdriktningen på "min" cykelbana. Han verkade väldigt ouppmärksam och hade stora hörlurar på sig. "Oj! Här är en som inte ser mig!" tänkte jag och började vifta och hojta för att vi inte skulle krocka. Han bara log lite överlägset och cyklade åt sidan. Jodå, han hade sett mig och hade tydligen full koll på att jag var där, men det kunde ju inte jag veta. Jag är överdrivet försiktig och kanske upplevs jag därmed som lite hispig av andra?

Jag kom i god tid till mötet och tjejen jag skulle träffa på DövBlindteamet sa: "Cyklade du hit? Du gillar utmaningar va? Att leva lite farligt?" Njae, men det är svårt att acceptera att jag blivit så begränsad. Jag tror jag hade cykeln framme två gånger förra året. Cykla i trafiken, det är inget jag gör om jag känner mig det minsta osäker. OM jag cyklar är det i så fall en tur ut på landet med fri sikt och naturligtvis i bra väder och med "ofarlig" trafik. 

Jag lånade en luftslang på stan och pumpade däcken och sen ledde jag cykeln hem. Men oj vad skönt det var att känna luggen fladdra i vinden igen!!! Jag är precis som min idol, Mamma Mu! Säger någon att hon inte kan, ja då ger hon sig katten på att genast prova och visa att hon visst kan! =D

.