onsdag 28 mars 2012

DövBlindhet kan leda till något positivt också =D


Måste bara berätta: Allt är verkligen inte skit med att ha handikapp. I söndags råkade jag ut för ett riktigt mysigt möte tack vare mina handikapp! =)

Det var söndag med hyfsat vårväder och jag och pojkvännen bestämde oss för att vi skulle nyttja detta på bästa sätt. Vi for upp till Söderåsen. Han skulle springa en mil och jag hade istället med mig kameran med fulladdade batterier. Ok, vi ses här vid bilen om en timme, bestämde vi. Så knatade han iväg. I denna skog har han sprungit många många mil och han kan väl nästan varje träd utantill. Det kan dock inte jag, så jag använde mig av den mycket smarta appen "Mina Spår" som jag lagt till i min mobil. Jättebra! Den ritar ett rött streck på en karta där man gått och om man nu skulle råka gå vilse, är det bara att följa det röda strecket tillbaka ;-) Eller så kan man, som jag gjorde, hitta en runda tillbaka till bilen.

Jag skruvade upp volymen på mitt CI till max och när fåglarna kvittrade som allra bäst och tydligast ställde jag mig under träden och kikade upp. Med mitt minimala synfält kan jag ju få leta i evigheter, speciellt som jag inte har riktningshörsel och alltså inte har en aning om från vilket håll ljudet kommer. Stod där en lång stund och glodde. Det hördes så tydligt, men VAR var pjodden???

När jag stått där en längre stund kom ett par gående och frågade om jag hittade något kul? Njae... Jag förklarade lite snabbt för dem om mitt CI och varför jag var så nyfiken på fågelläten som jag ju aldrig hört förr men att jag även är synskadad så jag hittade inte de små fåglarna. Det gjorde inte de heller, sa de. Fåglarna brukar visst inte vara så lätta att se, men detta var nog en svartmes, det lät så, sa kvinnan. De såg så mysiga ut båda två. De hade likadana färgglada indianponchos på sig och hon hade en slags cowboyhatt med stort brätte och han en läderkeps. Riktiga bohemer och ena jäklar på fåglar. De blev riktigt nyfikna på mig och min hörsel och tyckte det var jättekul att jag nu kunde höra som jag gör. Jag berättade om fågelljudsboken jag fick av en väninna i födelsedagspresent förra året och de tipsade mig att jag först skulle lära mig talgoxe och domherre ordentligt, för dem skulle jag lätt kunna identifiera när jag kom ut i skogen. Sen var det bara att fylla på med fler fåglar efter hand ;-)

Så glad man blir av sådana människor!!! 

Jag tackade dem för en väldigt trevlig pratstund och vandrade vidare. Nu hörde jag en annan fågel som jag nästan kan komma ihåg ljudet på. Måste komma ihåg att kolla upp vilken fågel det kvittret passar in på. Saken är den, att när jag sätter volymen på CI:t på max och hör en fågel på nära håll, då är det inte bara det vanliga "tjip tjip tjip" utan mer en massa "tjip tjyyp tjirrrp", om nån förstår vad jag menar?

Sen kom jag till en brädhög. Nysågade granar - åh vilken underbar doft!



En skogspromenad om våren ska verkligen inte underskattas! =D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar