onsdag 14 september 2011

Ettårskontroll på fredag!

På fredag ska jag till Lunds lasarett, och träffa CI-teamet. Det är dags för ettårskontroll. Det är snart ETT HELT ÅR SEN jag opererades och fick mitt Cochlea Implantat.


Jag har fått höra många positiva kommentarer kring detta från andra. Här är några: 


* Du pratar inte alls så högt längre, som du gjorde innan. Det verkar som om du hör allt! 
*  Du är mycket mer avslappnad och hör även om du inte tittar på mig. 
* Du säger nästan aldrig "va" nuförtiden.
* Oj, vad du har utvecklat din hörsel! Du hörde mig när jag ropade på dig första gången. Och jag ropade inte alls speciellt högt.
* Du talar mycket renare nuförtiden. Du uttalar tex bokstaven "s" tydligt i varje ord. Det gjorde du inte tidigare. Du slarvade säkert eftersom du inte kunde höra alla bokstäverna själv.
* Du kan höra det mesta av vad vi säger, fast vi sitter på ett stökigt café. Det var ju omöjligt innan.


Visst hör jag ofantligt mycket bättre idag är jag gjort på många många år tidigare. I vissa fall hör jag mer än jag någonsin gjort tidigare, som tex att jag kan höra fåglar och gräshoppor. 


Som sagt, jag hör mycket mer än jag gjorde innan, MEN jag vill påpeka att ett CI är fortfarande en hörapparat. Om batterierna tar slut är jag döv. Om jag är i en stökig miljö klarar inte apparaterna av att sortera de inkommande ljuden och allt blir ett enda sammelsurium. Fler personer än en i taget är nästan omöjligt att prata med. När man har högtalare på tåg, bussar, varuhus och liknande kan jag idag, till skillnad mot tidigare, uppfatta ATT någon pratar men lyckas mycket sällan höra mer än ett par lösryckta ord.


Jag frågar och frågar folk jämt och ständigt när jag hör ljud som jag inte kan identifiera, så att jag ska kunna lära mig vad de står för. Ibland får jag jättebra svar, men ibland förstår folk inte varför jag frågar så mycket och då kan jag få irriterade svar: "Det vet jag inte, det är väl nåt väsen bara." eller "Det är väl inget ljud att bry sig om". Såna svar vill jag förstås inte ha. Jag tränar ju för fullt och jag vill veta vad det är, så att jag vet nästa gång att det där ljudet "inte är något att bry sig om". 


Något jag ännu inte vågat prova är att gå på någon riktigt högljudd tillställning, såsom konsert. På lördag är det en konsert i Helsingborg som jag gärna vill gå på, Deodato Siquir,men jag vet inte riktigt om jag är mogen för det ännu... Återstår att se. På fredag är jag bjuden på mingelfest. Förra året hölls denna fest veckan innan jag skulle opereras. Ska bli intressant att jämföra ;-)


Nu ikväll ska jag gå på bio OBS! Naturligtvis ingen svensk, otextad film, men ändå. Får se hur det kommer att låta... 


Återkommer med mer blogg när jag varit i Lund. 












.

1 kommentar:

  1. Hej Tina!
    Ja du vad kul det är att höra igen.Jag var på 3 månaders koll i dag i Uppsala.Det blir bättre o bättre.Jag behöver se den jag pratar med i vissa lägen.Ibland går det hur bra som helst, men då skadet vara i lugn miljö.Siffror har jag full koll på,pratet ligger på 50% då jag testade hos audionomen, i buren med lurar på.Mer då jag har ögonkontakt.
    Ha det så gott på fredag,lycka till.
    Jag njuter att vara ute i naturen.
    Birgitta

    SvaraRadera