Min mångkulturella mikrofon! =)

Var på Island under en långweekend förra veckoslutet. Alltför kort tid i ett land som har så mycket att visa upp av storslagen natur! =) Jag har bestämt att jag måste dit igen och stanna ett par veckor. Kanske kan vi hyra bil och ta oss runt ön? DET hade varit underbart! 

Vi deltog förstås i den obligatoriska rundturen "Gyllene cirkeln", en guidad heldagstur med buss. Jag hade varit smart och tagit med mig min nya Phonak-mikrofon och frågade snällt guiden om hon kunde tänka sig att ha den på sig. "Självklart gör jag det för dig!" svarade hon. Tack-och-lov för det! Jag fick ännu större behållning av utflykten än jag först vågat hoppas på! Visst fanns det mikrofon i bussen, så att folk skulle kunna höra henne var de än satt, men den räckte inte till för mig. (Hade det varit en svensktalande person utan någon svår dialekt/brytning hade det säkert gått, men även om det finns sådana på Island, är de inte i majoritet.) Emellanåt hoppade vi av bussen och gick runt och tittade på olika sevärdheter och att försöka följa med en klunga på femtio personer och samtidigt hålla sig nära guiden för att höra, det är inte det lättaste. Speciellt inte när man har svårt att se också. Räckvidden på cirka tjugo meter på micken gjorde att jag inte behövde anstränga mig så förbaskat. Dessutom fick jag mer info eftersom guiden svarade på frågor från olika personer under promenaderna som jag också kunde tjuvlyssna på =) 

Efteråt var guiden väldigt nyfiken på och undrade hur man kunde få tag i en sådan mikrofon, för de skulle ju kunna köpa in sådana och ha till sina hörselskadade resenärer. En väldigt intressant och positiv reaktion från henne! =) 

Jag och Svava

Någon dag senare deltog jag i en annan tur: Ridning på Islandshästar! Pojkvännen valde att åka med på en jeeptur uppe bland vulkaner medan jag hellre ville rida. Tiden räckte tyvärr inte till för båda utflykterna... Visst var jag lite nervös innan för hur jag skulle klara ut detta, men alla jag mötte var hur gulliga och hjälpsamma som helst. Tjejen som skulle leda ritten hängde på sig mikrofonen och jag hade inga problem med att njuta till fullo av ridturen. Två timmars ritt i underbart landskap - förvisso med påföljade ont i rumpan, men det var det definitivt värt! Tack vare mikrofonen hörde jag, och vad gäller synen behövde inte jag tänka så mycket på det heller: Hästen såg ju var han skulle sätta "fötterna" ;-) Han hette förresten Svava (Svavel).

.