torsdag 20 mars 2014

Jag ser inte!


Det finns några (eller egentligen är det väldigt många) händelser i mitt liv som borde fått min omgivning att reagera på att det inte stod riktigt rätt till med min syn långt tidigare. Av någon anledning gjorde ingen det. Visst är det märkligt ändå?

Istället sa man "men du får väl se dig för". Jag har kallats för ouppmärksam, klumpig, klantig, dum, slö, trög och en massa andra saker. Det har satt sina spår och nu när jag tänker på det kan det inte undvikas att det kryper fram en liten tår i ögonvrån. 

Varför trodde ingen på det jag sa: "Jag ser inte!" 

Här kommer ett litet urval av dessa händelser:

* När jag var mycket liten råkade jag vid något tillfälle springa rakt ut över gågatan med följden att jag sprang i vägen för någon. Pappa sa: "Se dig för din blinda höna!" Jag sa: "Men jag såg ju ingen."

* I högstadiet gjorde vi ett synfältstest på biologilektionen. Klasskamraterna sa: "Du gör fel!" när det visade sig att mitt resultat blev betydligt sämre än de andras. Jag svarade: "Men jag ser inget där ute på sidorna!"

* Jag och en kompis var ute och cyklade när jag råkade cykla rakt på en 50-skylt i en nerförsbacke och slog mig förfärligt. Min kompis skrattade för att hon tyckte det såg så roligt ut. Den då blåslagna Tina svarade: "Jag såg inte skylten!"

* På scoutlägret sprang alla kompisarna ifrån mig på kvällen när det mörknat. De andra tyckte jag var slö som inte orkade springa med dem. Jag snubblade sakta efter dem med ficklampan intensivt lysande på marken. "Jag vågar inte springa i mörkret, jag ser ju inget!"

* När jag nyligen fått körkort lånade jag pappas bil. Jag var ute på naturutflykt med kompisar och jag skulle bara vända bilen på en grön äng. Då råkade jag backa bilen på ett stengärde som jag inte sett. Jag försökte förklara för pappa att: "Jag tittade jättenoga och det var alldeles tomt på ängen. Jag såg inget stengärde!"

* En vedervärdig sak inträffade när jag och min kompis var i övre tonåren. Vi spelade tennis med en "tennistrainer". Kommer ni ihåg dem? Ett gummiband var fäst i tennisbollen och jag och kompisen slog vartannat slag. Bollen kom lite snett, jag skrek "akta" men kompisen hann inte undan. Jag slog ut hennes ena framtand! :'( "Jag såg inte var du stod..." kändes då som en hopplös ursäkt. 

* Hemma i mitt föräldrahem fanns ett skåp ovanför toalettstolen. En gång råkade jag slå huvudet i dörren som hoppade av fästena, ramlade ner och krossade hela toalettstolen. Jag försvarade mig inför mamma och pappa med att: "Jag såg inte att skåpdörren var öppen!"

* En annan gång kom jag ner i källaren och lyfte på locket till frysboxen. Jag hörde "klirr klirr kras krasch klirr" och insåg i samma stund att mamma hade ju burit ner alla vaserna med blommor från studentuppvaktningen i källaren under natten för att de skulle stå svalt. De stod där på locket till frysboxen. Jag var helt förtvivlad och försökte städa upp glaskrosset och de ledsna blommorna efter bästa förmåga medan jag försökte tänka ut en bättre förklaring än: "Jag såg dem inte!" 

Tänk om någon hade reagerat tidigare och verkligen lyssnat på mig när jag sa: "Jag ser inte!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar