Tandemcykel - ett nytt sätt att fortsätta göra det jag alltid gjort.

Varje år brukar vi kollegor på jobb göra något kul tillsammans och då bjuda med våra familjer. Förra året var vi på Bakken (nöjespark norr om Köpenhamn) och detta året åkte vi till Hven (en liten ö i Öresund mellan Skåne och Själland) för att cykla samt besöka öns whisykdestilleri.

Cykel och DövBlind, den kombinationen har vi ju varit med om förut. Visst fungerade det bra då med slinga till hörapparaterna, men tekniken fungerar inte alltid till felfritt och ett avstånd på fem-tio meter gör att mikrofonljudet kanske inte alltid når fram.

På Hven kan man hyra tandemcykel, så jag sa till chefen att jag ville ha en tandemcykel till mig och F. Till F sa jag ingenting. Jag visste nämligen inte hur jag skulle berättade detta för mannen som helst väljer det trygga framför det vilda ;-)

I vårt förhållande är det jag som står för det vilda. En gemensam vän, P, skojade för ett tag sen om att jag skulle simma runt en liten ö i en ankdamm och jag sa: "Hur mycket får jag om jag gör det?" Innan P hann föreslå en summa ropade F: "Nej nej säg inget, hon GÖR det!" Haha, jo, jag är allt lite galnare än F.

Dagarna inför Hven-resan närmade sig och helgen innan det var dags, var jag och F ute på "lokal". Jag bjöd honom på ett par öl och när han druckit ur den andra ölen och var på gott humör la jag fram orden: "Du.. Nästa helg när vi är på Hven... Alltså, du vet ju hur dåligt jag ser och du vet ju hur obehagligt det kan vara att cykla då..." "Ja, men vi tar med slingan!" svarade F snabbt. "Njaeee, alltså... Jag har beställt tandemcykel åt oss!" Också log jag stort och inställsamt!

F spärrade först upp ögonen, men sen skrattade han och sa: "HA! Då får jag sitta där framme! Då ska jag passa på att prutta allt jag kan!" (Där fick jag...) "NEJ! Luktsinnet är ju det bästa jag har!!!" "Ja, just precis!" Storskrattande insåg jag att jag använt rätt taktik när jag berättade om vår kommande premiär på tandemcykel =D Samtidigt insåg jag att tandemcykling kan ha sina nackdelar också, inte alla cyklister får chansen att njuta av frisk, härlig luft ;-)

Nåja, skämt åsido, så illa blev det inte. Dagen för utfärden inföll på en lördag i slutet av maj då vi träffades i Råå hamn och tog den puttrande lilla fiskebåten till Bäckviken på Hven. Vädret var perfekt när vi kom fram till ön och efter en liten promenad nådde vi cykeluthyrningen där vi hämtade ut cykeln. 

Att komma överens om vilken fot vi skulle starta med var det första bekymret. Att komma upp på cykeln där bak var det andra bekymret. ;-) Så småningom var vi överens och hade båda kommit upp i sadeln. Jag som satt bak såg inte mycket mer än ryggen på F och vågade knappt vända huvudet åt sidorna i början av rädsla för att tappa balansen och orsaka stor förödelse. Dessutom var min sadel inte riktigt fastskruvad. Hyrcyklar är ofta av en lite rangligare kvalitet. 

"Åååhhh, hjälp! Vingla inte så med styret. Vi välter!" 
"Nej men sitt stilla där bak, vi välter inte." 

"Åååhhh hjälp, vi krockar med bilen där framme!" 
"Nej tyst med dig nu och trampa på lite så styr JAG!" 

"Åååhh, vilken jobbig backe, vi välter!" 
"Ja men så trampa då! Jag trodde du hade starka ben, är det inte du som går på spinning flera gånger i veckan?" 

"Åååhhh, nej! Ta det nätt när vi svänger. Vi välter!" 
"Nej, vi välter inte! Trampa!" 

Den som avlyssnat oss under vår första kilometer måste ha fått svår skrattkramp med efterföljande träningsvärk i magmusklerna, men det bjuder jag på! Vi stannade till vid allra första fikastället vi fick syn på, då hade vi kämpat oss uppför första backen och var redan slutkörda. Pumpans Café kan rekommenderas starkt, ekologiskt och nybakat i en underbar liten trädgårdstäppa.  

Cykelfärden gick vidare till S:t Ibbs kyrka med vacker utsikt över Kyrkbacken. Vilken nostalgitripp, hit åkte vi varenda sommar när jag var barn. 

Lunchen serverades på Backafallsbyn/Spirit of Hven. Efter maten fick vi en guidad tur på öns lilla whiskydestilleri inklusive smakprov. Jag och F som redan druckit lite öl och vin till maten fortsatte efter rundturen med varsitt glas whisky i solskenet. Ni kan ju gissa hur vinglig cykelturen kändes efteråt?! Samtidigt gjorde whiskyn oss lite kaxigare, så nu trampade vi vidare på högsta växeln!

Vi rullade i hög fart ner till hamnen i Kyrkbacken för att äta glass, fast sen orkade vi inte cykla upp igen. Vi, det vill säga F, fick leda cykeln uppför backen. Det är märkligt; trots att vi var två som trampade, var uppförsbackarna helt omöjliga att forcera. Och på Hven finns det många uppförsbackar, kan jag berätta! Betydligt fler än det finns nerförsbackar... ;-) Cyklar man ensam på en cykel kan man normalt ställa sig upp och trampa när man kommer till en backe, men på en tandemcykel kändes detta otänkbart.

Efter en härlig dag på Hven tuffade båten tillbaka till Råå Hamn. Jag är så otroligt glad att det finns möjlighet att fortsätta cykla trots att synen inte längre är vad den varit. Nu är vi en erfarenhet rikare och jag vill tro att det inte var sista gången vi cyklade tandem ;-) TACK min allra sötaste F, för att du ställde upp på detta galna upptåg!