Attiraljerna SKA bara fungera - annars fungerar inte jag...

En vän till mig som också har Cochlea Implantat berättade nyss hur hon löste kommunikationen när hennes CI la av på grund av för hög luftfuktighet i hettan. Hon gick helt enkelt över till att använda sitt andra språk: Teckenspråket. (Jättebra om det fungerat här också, men jag lever i en helt hörande värld...) 

För den som missat det, så har jag ett Cochlea Implantat, CI, på mitt ena öra och en hörapparat på mitt andra öra. Man kan grovt säga att med mitt CI hör jag konsonanter och de höga ljuden (fågelsång) och med hörapparaten hör jag vokaler och dova ljud (motorbuller). Kombinationen av dessa blir ganska hyfsad, medan enbart CI eller enbart hörapparat snabbt avslöjar att jag egentligen är döv.

I maj hände det sig som så, att min hörapparat började krångla. Det var rundgång/återkoppling i den och den pep så fort jag slog på den. (En hörapparats pipande låter ungefär så som jag minns att det lät på TV:n när jag var barn. Alltså, som det ljudet man kunde höra i någon minut mellan programsändningens slut och "myrornas krig". DET ljudet.) Så kunde jag inte ha det, så jag skickade apparaten för reparation medan jag under ett par veckor fick använda min gamla apparat som reserv. Den är väldigt svag om man jämför med den nya... 

Ett par dagar efter att hörapparaten sänts till Lund för reparation tappade jag batterilocket till mitt CI. Det hade suttit lite på sniskan ett tag och jag hade tejpat det provisoriskt i några månader. Nu fick jag istället sätta en tejpbit över hela batteriraden, så att jag inte skulle tappa dem också. Kontaktade CI-teamet i Lund, som krasst konstaterade att en olycka sällan sker ensam. De skulle skicka nytt batterifack, vilken färg ville jag ha? ORANGE svarade jag direkt, för NU hade jag ju chansen att välja själv. (Den nuvarande är antracitgrå.)

Tiden gick och jag fick tillbaka den lagade hörapparaten. Däremot kom inget batterifack till mitt CI och jag skickade iväg en efterlysning via mail. 

- Det kommer, det kommer! Du har valt en så ovanlig färg, att det kan ta några veckor till. 

- Ok, jag väntar. 

Under tiden fick jag fortsätta tejpa över batterierna.

Så en dag knastrade CI:t till och ljudet försvann helt! Jag tog av apparaten och såg att den lilla av/på-knappen på batterifacket hade lossnat och det gick inte att slå på apparaten alls. Jag lirkade och lirkade och fick ljud i den igen på något sätt medan jag i panik fick iväg ett mail till CI-teamet där jag bad att få låna en reserv så länge, för nu var det kört. Den skickades samma dag (måndag) men på tisdagen fick jag ingen post, så jag tänkte att brevbäraren fått för sig att brevet var för stort och bestämt sig för att avisera stort brev istället. Onsdag morgon stod jag på postutlämningskontoret och efterlyste brevet. 

- Har du avinumret? Annars kan jag inte ge dig något brev. 

- Men ni har ju inte delat ut avin ännu, kan du inte söka på mitt namn och adress?

- Nej.

Om du undrar hur jag lyckades konversera med tjejen på posten, ska jag erkänna att jag är en jäkel på läppavläsning ;-) 

Några timmar senare kom i alla fall avin och jag kunde hämta ut batteridelen på posten. Under tiden hade CI-teamet skickat ännu en reserv, nu till mitt jobb, så att den verkligen skulle bli utdelad och inte fastna på posthanteringen. (Personalen på CI-teamet i Lund är riktiga änglar!)

Antracitgrått CI med lånad ljusgrå batteridel

Jag hade en tågtid att passa denna onsdag och var därför väldigt stressad när jag sprang till posten för andra gången, så jag glömde ta med min vita käpp. Med reservdelen till CI:t snabbt nedstoppad i väskan (tänkte fixa det när jag satt i lugn och ro på tåget) och käpplös försökte jag undvika att kollidera med folk, undvika att snubbla i rulltrappan på stationen och var ganska nervös när jag skulle gå av och på tåget. Jag fick ta det långsamt och försiktigt trevande nu när jag inte kunde uppmärksamma folk på att jag ser väldigt taskigt. Dessutom hade jag enbart min hörapparat på. Man kan säga så här: ljudvolymen med enbart hörapparat är nästintill plågsamt hög, men jag får ändå inte till några ord av det som låter. Faktum är att jag inte ens kan höra skillnad på människoröster, musik, slammer eller andra ljud. 

Nåja, jag fick mixtrat ihop mitt CI och besöket hos vännen M blev jättetrevligt. Vi har båda dövblindhet, så vi förstår varandras tillkortakommanden bättre än många. Hemresan gick också hyfsat bra, sånär som på att det var tågstrul med förseningar på uppemot en timme på kvällen. Tåget jag kom med var därför smockfullt med Kastrup-resenärer och många har otroligt dålig koll på sina resväskor. De missar att resväskan de drar efter sig sticker ut ett par decimeter vid sidan om dem, så jag blev nästan fälld av en person som gick om mig på perrongen när han körde på mina hälar. En normalseende person hade kanske kunnat uppfatta väskan i "döda vinkeln" och hunnit kasta sig undan, men jag blev arg och röt åt väskpersonen. 

På gymmet fredag morgon slog jag huvudet i en av maskinerna där en stång tydligen stack ut. I samband härmed fastnade mitt CI och glasögonen, som åkte av. Glasögonen fick jag fatt i, men CI-apparaten var puts väck. Jag letade förtvivlat runt omkring men kunde inte finna den någonstans. Till sist var jag tvungen att kalla till mig någon för att få hjälp att leta. Var livrädd att jag eller någon annan skulle råka trampa på den.
- Det finns en magnet på apparaten, så den kan ha hängt sig fast någonstans i metallen på maskinen också. 
- Neej, jag ser den inte någonstans... Jo, här!
Den hade krupit ner i kanten på mitt linne i nacken där den hängde i mitt trassliga/krylliga hår...

På eftermiddagen gick jag ner och solade en halvtimme i "min park" och när jag skulle gå därifrån hittade jag inte mina glasögon. Jag letade överallt och bad en person intill att hjälpa mig, men hon såg dem inte heller. Det visade sig senare att de låg hemma. Jag hade gått hemifrån med enbart solglasögonen och ser alltså så taskigt i solljus att jag inte märker om jag har glasögonen på eller ej...

Och ovanpå allt har nu proppen (insatsen till själva hörselgången) till mitt CI-öra gått itu och jag fick leta fram en gammal reserv. Den är obekväm och skaver, så nu måste jag fixa till en sådan också.

Små små detaljer kan tyckas, men de är alla avgörande för hur min vardag ska fungera på bästa sätt. Ett trasigt CI eller hörapparat gör mig döv, ligger käppen hemma blir jag ett riktigt blindstyre och skaver proppen i örat blir jag irriterad och trött... 

Jag lärde mig också att käppen gör mer nytta än jag tror när jag har den med mig, om inte annat för att min inre stressnivå sjunker ett par nivåer. ;-)