CI-PR. (Reklam för cochleaimplantat.)

Nyligen fick jag äran att hålla ett föredrag på temat "Jag och mitt CI" (cochleaimplantat) och när jag förberedde mig och letade fram material inför min presentation såg jag tydligare än jag tidigare förstått vilken otrolig vinst detta har blivit för mig!

En bild ur min presentation. Rubrik: "Vad bra,
då kommer du snart att kunna höra fåglar!"
samt bilder på olika fåglar med "tråkiga" läten.

Utan CI hade jag knappast klarat av att arbeta kvar på banken idag. Det var extremt energikrävande för mig innan operationen, men min naturliga hörsel har dessutom fortsatt att minska med åren. Med hjälp av mitt CI och annan hörselteknik kan jag numera inte bara tala med mina kollegor och kunder ansikte mot ansikte utan kan även genomföra telefonsamtal.

Att jag därtill kan uppleva en otrolig njutning i att höra de allra enklaste vardagsljud, såsom vågorna på havet, vindbrus i träden, fåglarnas kvitter, bilmotorer, när vattnet kokar i grytan, plinget som hörs när kameran fokuserat, ljudet som hörs när man river av en bit hushållspapper, brummandet när tvättmaskinen sätter igång, det krispiga ljudet när man skalar en apelsin eller biter i äpple, porlandet när man häller upp kaffe, pennan som skrapar mot pappret när jag skriver, surrandet när kontorsskrivaren printar ut dokument med mera gör ju inte saken sämre. Det är inga ljud som på något sätt är nödvändiga för att kunna leva ett fullgott liv och inga ljud som en fullt hörande ens tänker på, men för mig är hörselskadad och som lever och alltid har levt i *den hörande världen, har blivit SÅ VIKTIGA för att jag ska kunna fortsätta känna mig delaktig i just *den hörande världen. 

På den här träffen fick jag också lyssna till några andra föredragshållaren (bl.a. läkare inom CI-forskningen) och deras resultat visar på att CI absolut inte kommer att vara mindre prioriterat i framtiden. Det poängterades också att det anses VIKTIGT att de (i första hand små döva barn) som får CI även får teckenspråket med sig. Något som också var intressant, var att man nu kommit fram till att våra snäckor (cochlea) INTE är exakt lika stora, vilket man tidigare trott. Det betyder att man i framtiden kommer att individanpassa längden på elektroderna som opereras in i snäckan och kommer därmed att nå ännu bättre precision vad gäller ljudupplevelsen.

Observera att CI ALDRIG kan ersätta normal hörsel fullt ut! Det är ett tekniskt hjälpmedel som av olika anledningar kan sluta fungera, som inte är optimalt i alla miljöer, som kräver tillgång till batterier/ström mm. Dessutom hör vi med hjärnan, inte med öronen! Det kräver att vi har ett sätt att koppla ihop det vi får genom öronen till hjärnan med andra delar av hjärnan så att vi till sist uppfattar vad som menas. Är vi trötta eller sjuka har vi svårare att höra med vårt CI än när vi är utsövda och pigga. Listan kan göras lång. Själv har jag enorm nytta av de teckenspråkskunskaper jag trots allt har fått, när jag är trött eller som komplement till det jag hör via mitt CI. Det är bara det att jag inte känner så många som kan teckenspråk... 

Jag följer olika CI-forum, främst ett på Facebook, där andra som har CI eller som funderar på ett CI berättar om sina upplevelser och ställer frågor till de andra i gruppen. Det är ett otroligt brett spektrum från den som i princip inte fått någon nytta alls av sitt CI eller kanske tycker att ljudet är plågsamt till den som upplever att han hör nästan 100% idag. De allra flesta befinner sig dock någonstans mittemellan - och ett mycket litet fåtal (om ens någon) ångrar sin operation. Den som har extrem otur kan drabbas av ansiktsförlamning om tex ansiktsnerven råkat skadas vid operation men såvitt jag vet känner jag som tur är inte till något sådant fall.

Som en extra bonus ska jag dela med mig en solskenshistoria: En person som läst min blogg skrev att denne opererats för CI och nu skulle "kopplas in". (En förenklad förklaring: Först görs operation, sedan skall det läka i några veckor. Därefter sker inkoppling, dvs personen får själva apparaten där man ställer in ljudet till de olika elektroderna.) Jag önskade vederbörande lycka till, men skrev också att det kunde ta ett tag att lära sig tolka ljuden igen. Någon dag senare skrev personen tillbaka till mig och berättade att det gått jättebra och att denne hade genomfört ett samtal med inte mindre än fyra personer dagen efter inkopplingen!!! Mitt leende höll på att spräcka ansiktet i två delar när jag läste detta. Jag känner över huvud taget inte personen, men bara det faktum att vi båda är "cyborgs" gör att det känns som om vi är nära bekanta. 

Och ett är säkert: Delad glädje är dubbel glädje!

*den hörande världen i betydelsen "inte teckenspråklig"