Skånskt snökaos!

I lördags kväll gick jag och pojkvännen F ner på stan en sväng för att käka koreanskt. Det hade varnats (klass 1-varning) för vinterns första snö, så jag tog på mig mina rejäla Meindl vandrarkängor. Läder, goretexfoder och varma med dubbla yllestrumpor. Upptill hade jag klätt mig i ylletröja och dunkappa. Väl förberedd, med andra ord.

När vi börjat gå mötte vi en minitraktor med stor snöskrapa framtill och vi bara skrattade. Det fanns ju ingen snö att skrapa! Det började i och för sig komma några snöflingor i luften, men de försvann innan de nådde marken.

Det snöar på de upplysta
Terrasstrapporna i Helsingborg.

Medan vi satt på restaurangen och käkade såg vi hur flingorna la sig ovanpå varandra och snart var det säkert tre centimeter på marken. Vi bestämde oss för att gå vidare och ta en drink någon annan stans och när vi kom fram till Stortorget var det alldeles vitt och de få människor som var ute verkade glada och lyckliga. Ett gäng karlar i yngre medelåldern lekte snöbollskrig och vi skrattade glatt med dem. 

Snö som faller på gammaldags gatlyktor
 som lyser i mörkret.

Efter en Irish Coffee på "Bishops Arms" var det dags att plocka fram mobilkameran och fotografera snön, för nu var det riktigt mysigt. Sedan traskade vi vidare till nästa utskänkningsställe och beställde in en ny drink. Vi sjönk ner i varsin fåtölj och njöt av att betrakta snöandet som fortsatte utanför de stora fönsterna. Hopklumpade snöflingor stora som femkronor singlade ner och snart låg hela landskapet gömt under ett två decimeter högt täcke av en massa gnistrande vitt.

Någon gång kring midnatt var det dags att gå hem och gissa om jag var tacksam för mitt klädval! Kängorna och dunjackan var ju helt rätt. Allting var som sagt helt vitt, nästan ingen trafik ute, endast ett par bilar hade kört upp hjulspår som F fick gå i medan jag trampade i den djupa snön. Det var ju jag som hade de bästa skorna. Vi nådde inte att hålla i varandra om vi gick i varsitt hjulspår, nämligen. Så mysigt det var, trots att snön yrde i ögonen och det var kämpigt att trava i den djupa, orörda snön. Men ljudet! Åh, vilket underbart ljud snön gör ifrån sig när man trampar i det. "Knarr, knarr, knarr..."

Frågan var förstås: Hade mannen i den lilla minitraktorn med snöskrapan blivit översnöad? ;-) 

Jag står mitt i bilden i ljusgrå dunkappa och
gör en segergest. Runt mig står träd och det
blixtrar i snön så att det ser ut som om jag
står på en scen.

En lyckligt skrattande Tina i grå dunjacka.

Om snön bara får ligga (dvs helst under minus fem grader) så älskar jag snön eftersom jag då kan se något även när det är mörkt ute. Dagtid med solsken är å andra sidan snön ett helsicke eftersom jag blir dubbelt bländad, men det kan jag stå ut med om jag bara har kepsskärm och solglasögon. Fast, nu är det som så, att jag bor ju i Skåne och då är det sällan snön ligger kvar mer än några timmar. 

Idiotiskt nog missade jag att göra snöänglar. HUR kunde jag missa att göra snöänglar??? 

Dagen därpå skottar F trottoaren.
Två översnöade bilar skymtar och
snön har redan börjat smälta bort.

Den mesta snön smälte bort i söndags, men kommer det mer snö i vinter LOVAR jag att göra snöänglar och föreviga dessa på bild åt er.