Jaså, är det DÄRFÖR de kallas BRUStabletter! ;-)

En morgon när jag la ner en C-vitamintablett i ett glas vatten reagerade jag häftigt på nåt konstigt ljud som lät: SCHWWSCHHHHHHHH! Märkligt - det lät ungefär som om någon spolade på toaletten, men jag var ju ensam i lägenheten. I samma sekund insåg jag; Aha! Det är DÄRFÖR de kallas BRUStabletter! Stod där och lyssnade en bra stund. Det låter ju riktigt högt! ;-) Tja, ärligt talat har jag nog kunnat höra det ljudet tidigare, men det var liksom bortglömt...

Nu har jag äntligen fått tillbaka min dator! =) SOM jag har SAKNAT den! När jag fick tillbaka den gjorde jag genast några smarta inställningar i mitt Zoom-Textprogram. Jag har inte arbetat så mycket med det på hemdatorn som jag gör på jobbet. Egentligen för att jag har tyckt att det "segat ner" datorn en hel del, men nu när hårddisken är utbytt finns det marginal. I Zoom-Text kan jag tex justera storleken på skärmbilden, jag kan justera färgerna, jag har större muspekare i färg, det finns olika hjälpmedel för att visa VAR på skärmen muspekaren eller markören befinner sig osv. Dessutom kan jag låta en röst läsa upp texten på skärmen. Det använder jag mig av på jobbet, där jag kan välja att höra ljudet från datorn direkt till mina hörapparater via FM-sändare. Fantastiskt!

Har varit ledig idag och gick ner en sväng på stan. Det är "mellandagsrea" och jag har inte köpt någonting!!! Jomenvisst är det märkligt, jag håller med! I normala fall skulle jag köpt något bara för att det är REA... Som pojkvännen sa i somras när hans favoritklädesaffär hade REA förra gången och jag frågade om han inte skulle passa på. "Men man kan väl inte handla BARA för att det är billigt!" "Vadå, kan man inte???" sa jag. Jag är fullständigt övertygad om att alla kvinnor i min bekantskapskrets - och även utanför denna - håller med mig. Eller hur?

Nu behöver ni inte vara oroliga: Jag är inte sjuk eller något sånt. Det är bara det att jag (för femtioelfte gången) gått med i ViktVäktarna och har ingen större lust att köpa kläder som passar NU, när jag egentligen kämpar för att komma ner tre storlekar. Dessutom har jag garderoben FULL av snygga, ännu ej helt omoderna eller ens slitna kläder som passar OM - jag menar - NÄR jag gått ner tre storlekar. Ojdå, jag kanske har gått o blivit ekonomisk? Vilket iofs vore på tiden med tanke på att jag arbetar på bank ;-)

Var inne på ett fikaställe när jag var tvungen att "pudra näsan". Det stod två tjejer med en barnvagn i kö, men då jag kom med min vita käpp sa de genast: "Gå du före!" Eftersom jag var extremt opudrad just då, tackade jag så mycket och klev förbi dem. Men sen undrade jag; Om jag nu INTE haft den vita käppen, hade jag då blivit framsläppt? Blir jag särbehandlad för att jag är "handikappad"? Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det, för samtidigt som jag vill att folk ska lägga märke till att jag inte ser respektive hör som alla andra, så vill jag ju inte utmärka mig för mycket.

Sen finns det ju en annan ytterlighet också. Att man blir negativt särbehandlad. Läste om något som jag själv varit extremt rädd för: Att illvilliga personer utnyttjar att handikappade är ett lätt offer. I London vågar synskadade personer inte använda sin vita käpp efter mörkrets inbrott eftersom de då är just lätta offer och oftare råkar ut för övergrepp, blir rånade och nerslagna. De som utför dåden är sådana som inte har någon som helst empati utan säger att "de synskadade får skylla sig själva". Hoppas VERKLIGEN att inte den attityden sprider sig hit! Med andra ord, så är handikappade låsta till sina hem efter mörkrets inbrott, eller går de ut utan käpp och riskerar värre skador än att bli nerslagna? Bli påkörd av en bil eller att trilla nerför en trappa kan minsann inte vara så roligt det heller... =/

På nyår ska vi träffas några vänner hemma hos en kompis. Jag fick mail i eftermiddags där det stod att jag och pojkvännen fått på vår lott att fixa efterrätt och nyårsbubbel. TUR jag fick mailet innan Systemet stängde idag, för imorgon har vi full arbetsdag. Dvs till klockan sex. Så är det på bank, ska ni veta. Blev till att kliva ner på stan en vända till. Så fick jag lite extra motion och det var ju BRA! =/ Det hade mörknat så käppen var ett måste trots att snön lyser upp en del. Vilken service jag fick inne på Systemet =) Nog brukar det vara så, de är både trevliga och kunniga, men jag tror jag fick lite extra service. Frågade om tips på bubbel och istället för att bara säga något, följde killen med mig bort till flaskorna och visade mig. Synd han inte erbjöd fri hemleverans också, för sen fick jag kånka och asa. Alltså, går man till Systemet någon dag innan nyår, då gäller det att handla. Passade på att köpa öl till pojkvännen och cider till mig själv. Insåg lite försent hur tungt allt blev. Att samtidigt manövrera en käpp i ena handen är inte lätt.

Lille Julafton var jag nere och handlade alla mina julkappar. I sista stund. DUMT! Jag hade ena handen full med kassar och fäktades samtidigt med käppen i andra handen. Lyckades såklart välta en stor spann med blomsterkvastar inne på Ica. Pinsamt värre. Men å andra sidan, ställer de en stor spann (=hink) mitt i gången får de väl ta att det händer olyckor... Hursomhelst, så bestämde jag mig nästan där och då för att nästa år ska jag köpa alla mina julklappar på Internet. Den utflykten var en pärs utan dess like! Det roliga är, att känner jag mig själv rätt, kommer jag ändå att göra om årets "misstag" julen 2011. För trots allt finns det viss myskänsla i det där att handla julklappar medan julmusiken skvalar ur butikernas högtalare. Alla är glada (och skitstressade) och i var och varannan affär bjuds det på pepparkakor och glögg =) 

Efter Systembolaget var jag hemma hos de små syskonbarnen och beundrade deras julklappar. "Faster ÄLSKAR att spela spel", hävdade svägerskan - och det har hon ju rätt i. Vi spelade och brorsdottern viskade till mig emellanåt. "Men jag kan inte höra när du viskar, det vet du ju", sa jag till henne, när jag insåg att det inte längre var helt sant. Jag kunde faktiskt urskilja flera ord i viskningarna. Häpp! =) Inte så jag hörde eller förstod, men att det var ord hon viskade, det lyckades jag uppfatta. I mina öron har viskningar ALLTID låtit "kschhkschhkschh" och absolut inget annat!

När jag var liten sa min morfar att "Den som viskar, den ljuger!" Och det var ju bra. För det trodde jag på. Alltså viskades det inte. Jag har egentligen inte kunnat viska, eftersom jag inte vet hur det ska låta eller om den andra kan höra mig. Kanske andas jag bara tungt, kanske viskar jag så högt att ALLA hör - även de som det inte är tänkt ska kunna höra? Så det har jag låtit bli. Andra barn viskade förstås jämt och ständigt, för då kunde de vara alldeles SÄKRA på att jag INTE hörde. Barn är minsann inte alltid snälla utan kan vara fruktansvärt elaka. Något av det värsta jag visste var när "kompisarna" viskade. Ibland var de inte så smarta, för jag kunde ju läsa på läpparna. Hehe! Inte sällan lyckades jag alltså ändå uppfatta vad de hade viskat. "Jaså, du kan höra när du vill!" var en ganska vanlig kommentar då. På barnkalasen lektes "Skvaller genom byn". Det gick till så, att en började viska en mening och sedan skulle denna mening viskas vidare och siste man skulle upprepa högt. Vissa misstag brukade då uppstå på vägen och slutresultatet blev oftast helt tokigt. När jag var med hörde jag bara "kschkschksch", vilket jag vidarebefordrade och så blev leken förstås förstörd. Då fick jag inte vara med. Jag hoppas att man idag har en helt annan pedagogik i förskolan/skolan, på barnkalas mm, där det är viktigt att ALLA får vara med.

Nu ska jag inte fördjupa mig i gammalt groll utan ser med glädje fram emot år 2011. En helt ny kalender med 365 tomma blad, som ska fyllas med massor av kul, av mys och inte minst, av en massa nya ljud!

Gott Nytt År!!! // Tina