Nästa dag hörde jag två olika ljud: Ett lät "Tschyyp tschyp!" medan ett annat lät lite högre: "Tshiiirp!" Då lyckades jag lokalisera fåglarna högt uppe i ett träd.
I morse hördes "Tschyp tschyp" och strax därefter "Kschhhhrrr". Antar att fåglarna, precis som vi människor, kan tala en massa olika språk ;-)
En morgon på väg till jobbet hörde jag ett utryckningsfordon långt borta. Jag var dock inte helt säker, så jag hoppade på första bästa person jag mötte och frågade henne om hon nyss hade hört ljudet. Det hade hon. Hon såg lite konfunderad ut över frågan, men så snart jag förklarat varför jag frågade, log hon brett.
På jobbet en dag hörde jag ett märkligt ljud: Som om någon stod intill mig och skrapade med något. Jag tittade upp och tre skrivbord bort satt en kollega och vek ihop ett papper och prasslade lite med några blanketter. Jag satt helt stilla i säkert flera minuter och bara iakttog honom. Allt han gjorde där borta hördes hos mig. Nu ska tilläggas att just då fanns inga kunder i lokalen, så det var ovanligt tyst.
I samband med julplocket kom jag att tänka på: Min julängel! Man vrider upp henne och då spelar hon "Stilla Natt". Henne har jag inte kunnat höra på många, många år. Och min lilla mässingsklocka som har så fin klang! Den säger bara "klock klock klock" - ett stumt knäppande. Undrar om...? Förväntansfull som ett barn på julafton tog jag fram ängeln och placerade ett ljus i handen på henne, klädde mig julfin och såg till att batterierna i CI:t fungerade innan jag andäktigt satte mig tillrätta framför henne och snurrade på vredet. Det var så fint! Hon spelade hela julpsalmen med varenda ton! För några år sedan fick jag lära mig sjunga "Stilla Natt" på teckenspråk (väldigt vackert) och jag började automatiskt teckna där för mig själv. Lycka är en spelande ängel!
Min mässingsklocka hängdes på sin vanliga plats och den dongdongar åter med en lång fin klang! Små, små ting som gör mig så glad!
I måndags var jag på Audiologen i Lund och justerade upp ljudet på mitt CI lite mer. Samtidigt fick jag också ett annat program, som kallas "Fine tuner". När jag skulle ta tåget tillbaka var naturligtvis tågen försenade... Skåne + Vinter = Katastrof! Det var mycket folk på perrongen och alla stod och huttrade, frös och pratade med varandra. Medan jag väntade på perrongen och höll på att frysa tårna av mig började jag leka med fjärrkontrollen. Provade det nya program nr 2 och plötsligt hörde jag tydligt rösten i högtalarna: "...kommer nu in på spår nummer fem..." VA??? I normala fall skulle jag ha hört: "...wåwå wu wi wå wå wue we..." Nu hade jag inte heller någon där som jag kunde berätta för...
Hur som helst, jag hörde ju inte riktigt allt. Bland annat lyckades de med konststycket att röra till det rejält. (Vem är förvånad?) Det kom nämligen in ett tåg på det spår där jag stod och väntade på mitt tåg, som vid det tillfället redan var en dryg halvtimme försenat. Jag höll naturligtvis på att stiga på när jag tyckte att folket på perrongen virrade lite väl mycket. Ren tur hade jag när jag såg skylten på tåget som berättade att detta var minsann ett tåg till Hässleholm - och inte till Helsingborg, dit jag hade planer på att ta mig. Inte många bokstäver rätt där, inte... Det hade mörknat ordentligt, men jag lyckades ändå upptäcka att folket var på väg uppför trappan över till andra spåret. Så jag chansade och hängde på lämmeltåget till andra sidan och kom till sist hem till mitt kära Helsingborg. Det är f-n inte lätt alla gånger att både se och höra taskigt. Visst, man kanske kan boka ledsagare, men det känns rätt onödigt. Dessutom skall ledsagare tydligen helst bokas minst en vecka i förväg. Bye bye spontanitet! ;-) Förmodligen ska man ansöka om ledsagartillstånd innan, precis som man ska ansöka om färdtjänst. Inget man bara får sådär, inte. Men jag vill ju så gärna klara mig själv!!! "Kan fälv!"
Jag avskyr att inte vara oberoende! Förr hade jag både körkort och bil och det var så härligt. Jag har rest på ett antal resor helt ensam och det är en fantastisk känsla, fast dock ensamt ibland... Jag är en sån där som fixar saker själv så långt det går, om det så handlar om att skarva en elsladd, fixa cykelpunkan eller nåt helt annat. Nu har jag svårt att ta tåget själv och att komma på rätt buss när det är mörkt är en utmaning osv.
Det finns förstås en massa skapat beroende som vi alla lider mer eller mindre av. Datorer, mobiltelefoner, iPod, bil, GPS för att nämna några ;-) Hemma har min dator kollapsat. Hårddisken är helt "kaputt" och jag är "lost", tillika beroende av pojkvännens hopplöst lilla laptop som jag knappt ser på. Den där lilla "blippen" som man navigerar med bara försvinner för mig hela tiden och då svär jag högljutt varenda gång. Därför sitter jag nu kvar här på jobb en fredagkväll. Kollegorna har gått hem för att fira helg, men jag som har datorabstinens stannar kvar och leker av mig lite. Man kan vara beroende på gott och ont. Jag är beroende av en dator, som i sin tur gör mig ganska oberoende =)
Har jag tur, får jag tillbaka min dito med ny hårddisk på tisdag i nästa vecka. Blir en fin julklapp =)
:):):) och jag blir glad av att läsa detta inlägg :):):)
SvaraRadera