fredag 28 oktober 2011

Jag i rollen som "CI-Informatör"


För ett tag sen fick jag en förfrågan från CI-teamet i Lund om jag kunde tänka mig att träffa en person som hade lite funderingar kring sin kommande operation.

Självklart!

Så vi träffades i en lokal i min stad, jag och personen, vi kan för enkelhetens skull säga att det är en "han" och vi kan kalla denne för "Nisse". Vi skulle i och för sig också kunna kalla vederbörande för "Arne" men jag tycker "Nisse" känns bättre. "Nisse" är ett sånt där namn som passar in lite överallt. Som Nisse Hult, en ganska anonym person. Alla har förvisso hört namnet, men ingen kan peka ut honom. "Arne" får mig att tänka på "Arne Anka" och - nej... "Ove" kanske? Det är också ett bra namn, men "Ove" ger mig känslan av att det är en jobbig, lite trög person, lite som han i "Solsidan" och det var det verkligen inte! Så vi kör på "Nisse".


Jag och Nisse fick under en timme låna ett rum med bra akustik och han fick ställa de frågor han hade. Jag vet precis hur man känner sig innan operationen. Läkarna, forskningen, statistiken, tillverkarna av apparaterna - alla har de en massa fakta och information att ge, men det är svårt att ta till sig ordentligt. Man letar på "internätet", man letar på hemsidor för hörselskadade, för CI-opererade, man letar bland bloggar och till sist inser man att den enda som kan svara på de där allra sista frågorna man har, det är en som gått igenom samma sak.

Det är möjligt att jag pladdrade på en hel del till en början - jag har ju den "förmågan" ;-) Rätt som det var sa Nisse: "Är det du som bloggar?"  "Ja... Så du har läst den?"  "Ja, jag tycker jag känner igen lite av det du säger." "Jodå, det gör jag. Vad kul att du hittat dit." "Ja, jag tyckte det var så härligt det där du skrev om när du var på Österlen och alla ljuden du hörde. Kan det bli så sen?" "Ja, det kan det. För mig har det i alla fall blivit så." Och på nåt sätt kändes det som om det var så definitivt för honom där. Han hade ju beslutat genomföra operationen, så klart, men då var det som om han verkligen fick bekräftat sina önskningar om hur framtiden skulle kunna te sig. 

För mig var det förstås också en otroligt positiv bekräftelse på att min blogg läses av andra och att den kan vara lite till hjälp bland annat för andra som funderar över CI. 

Nisse, om du läser det här; (Ja, jag vet att du inte heter Nisse. Det vet du också att jag vet att du inte gör ;-) men det är onödigt att "hänga ut dig" här i bloggen.) Ja, i alla fall, om du läser detta, Nisse, så hoppas jag att allt gått väl med din operation! En sak till, Nisse och alla andra "Nissar" där ute som ska få CI/EAS eller vad det nu månde vara: För allt i världen försök ta med dig någon när det är dags för inkoppling, som kan filma din första reaktion när du får höra de nya ljuden! Det önskar jag så att jag själv hade gjort och det kan jag sakna något oerhört idag! 

There will never be another "first time"... 









.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar