måndag 7 november 2011

Ge aldrig upp! Den tvåtusenfemtiosjunde gången funkar det!



Några kvarter från där jag bor, ungefär halvvägs till jobbet (ja, jobbet är ganska nära) brukar det stå en dam med sin lilla hund. Damen i fråga är lätt förståndshandikappad. Hunden är en Jack Russell-terrier. 
Damen har alltid sin hund i koppel och de går antingen 25m åt ena hållet eller 25m åt andra hållet. För det mesta står de utanför hennes port och iakttar förbipasserande. Hunden har aldrig yttrat ett skall så vitt jag kan påminna mig. Inte damen heller. Hmm - det där lät märkligt - det inser jag nu. Jag menar förstås inte att det inte hörts skall från damen, jag menar att hon inte... Nej nu blev det fel igen! Glöm det! Damen är i varje fall alltid tyst som en mus. Hon bara tittar. Jag har gått förbi henne där i hörnan mer eller mindre dagligen i flera år. Ett oräkneligt antal gånger har hennes och mina vägar korsats. Jag brukar le åt henne, men hon bara stirrar med sitt stenansikte. Inte en min. Inte ett skall. Ingenting.


För några veckor sen tänkte jag att jag skulle försöka ändra på det. Jag inte bara log åt henne, jag började hälsa: "Hej!" Inte ett ljud. Inte en min. Inte ett skall heller för den delen ;-)


Nu har jag hållit på sådär och hälsat var gång jag sett henne. Ibland har jag förmodligen inte hälsat, för ibland är det mörkt och då använder jag min käpp och ser inte så himla mycket mer. Har damen sett mig då, har hon säkerligen varit konfunderad. OM hon funderar alls, vill säga?


I morse hände det som jag väntat på i flera månader!!!


Jag lyfte blicken från marken och där stod hon, som vanligt. När våra blickar möttes LOG HON MED HELA ANSIKTET! Jag sa "Hej!" HON SA: "HEJ!" =) =) =) Hon var så söt där hon log och såg så blyg ut, säkert kände hon sig väldigt modig för att hon vågat hälsa på mig. 


Så hela dagen idag har jag gått runt med ett stort leende inombords - emellanåt har det bubblat över och spritt sig till andra som korsat min väg! Jag har lyckats med något som jag trodde var helt omöjligt!!! 


Ett litet leende, ett litet "hej" och att få/visa bekräftelse är allt som behövs! 


Kontentan av detta: Vad det än handlar om, ge ALDRIG upp! Till slut funkar det! 
(Om inte annat, medelst uttröttningsmetoden ;-) )








.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar