Jag har en sjukdom som kallas Ushers Syndrom. Detta har gjort att jag genom livet fått allt sämre hörsel och syn.
Jag började blogga för ett drygt år sen, i samband med att jag fick mitt Cochlea Implantat. Bloggen skrev jag dels för att jag i efterhand ville kunna se tillbaka på hur jag tänkte i samband med operationsbeslutet, dels för att jag skulle kunna följa min egen historia mot ett bättre hörande men också för att mina vänner och min familj i lugn och ro skulle kunna läsa det de kanske inte ville fråga mig rakt ut.
Det visade sig sedermera att bloggen även fungerade som en slags terapi för mig själv. Här har jag kunnat få ner det i skrift, som jag gått runt och funderat över. Ofta skriver jag om de situationer jag hamnar i på grund av mitt handikapp. Jag har kunnat både se och höra mycket bättre än jag gör idag, så det är nära till hands för mig att göra jämförelser.
Jag har också fått reda på att andra har hittat till min blogg, tex andra med syn- och/eller hörselproblem. Många har faktiskt hört av sig till mig i samband med att de funderat över CI (Cochlea Implantat). Det visade sig också att några inom DövBlindenheten och andra som arbetar med Syn- och Hörselhandikappade hade följt min blogg ett tag och på så sätt hamnade bloggen hos "Nationellt Kunskapscenter för DövBlindfrågors" nya hemsida.
Jag har fått den äran att vara en bloggande representant för "brukarna", dvs de som i detta fall lever med DövBlindhet. Jag vill poängtera att jag är bara en av många - vi finns i alla kategorier.
Själv har jag vetat att jag haft allvarliga problem med både syn och hörsel sedan jag var 18 år. Körkortet drogs in när jag var 33 och det var väl då som jag verkligen började förstå allvaret. Först deppade jag ihop men några år senare tog jag mig i kragen och började tänka "positivt".
För snart tio år sen blev jag varse att jag inte kunde hänga med på allt i hundra "knyck". Sedan dess arbetar jag bara halvtid på banken där jag varit mer eller mindre sedan jag var tonåring. Tack vare bra hjälpmedel, en förstående arbetsgivare, underbara kunder och möjlighet att själv kunna påverka mina arbetstider har det fungerat jättebra!
I denna veva fick jag också kontakt med DövBlindteamet i Skåne. De startades som ett projekt av bla Lena Göransson ungefär samtidigt som jag behövde dem!!! TUR i oturen! De har varit helt fantastiska! Utan deras stöd och hjälp vet jag inte hur jag skulle fixat det. Ännu några år senare fick jag fatt i en vit käpp, som jag än i denna dag fortfarande inte helt blivit vän med...
Det är ett evigt trixande och fixande. Man måste vara envis som en åsna och inte ge sig i första taget. För några månader sen var jag tvungen att bita i det sura äpplet och ansöka om Färdtjänst. Hjälp mig hålla tummarna för att jag får det beviljat utan krångel! =)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar