JAG KAN HÖRA EN GRÄSHOPPA!!!

ÖSTERLEN! =)


Vi har precis varit på Österlen ett par dagar - en plats man kan besöka om och om igen! Då det är ett ganska stort område och där finns massor att göra och massor att se, tar vi det i små portioner.


Det som stod överst på vår lista detta året var i varje fall Stenshuvuds nationalpark.


Vi åkte tidigt till vår första anhalt Brantevik, där vi åt frukost på ett pensionat. Damen som har stället är en väldigt glad och pratsam person, en sån som "pratar på både in- och utandning". (Enligt min kompis P, behärskar visst jag också den konsten... ;-) ) 


Men, åter till damen på pensionatet: Hon snackade om allt med alla, vare sig hon kunde språket eller ej. När vi väntade på vår tur, kunde jag höra hennes samtal med gästerna före oss. De var tyskar och skulle checka ut och betala sin nota efter sin vistelse: "Zweitausend, fourhundred kronor" ;-) En salig blandning, men de förstod och JAG HÖRDE HELA SAMTALET, trots att jag stod en bit bakom dem. Jag kunde inte låta bli att småle åt hur kul det lät. 


Lite senare när jag bredde smörgås, stod damen bakom disken och hällde upp kaffe medan hon hela tiden pratade med mig och frågade var vi kom ifrån, vad vi skulle se på Österlen osv osv. Trots viss koncentration på påläggen och att damen i fråga stod fyra-fem meter bort, både HÖRDE JAG och KUNDE KONVERSERA med henne =)


Under vår resa befann vi oss väldigt nära havet på Skånes sydostkust och hela tiden hördes vågornas brus - så härligt! På vandringen uppe bland Stenshuvuds olika "huvuden" mötte vi flertalet personer och av någon oförklarlig anledning var det många som spontant började prata några ord både här och där och jag noterade att trots alla dessa olika dialekter (Österlen i sommartid vimlar av turister) som rådde där - KUNDE JAG HÖRA dem allihop. 


Vi åkte och badade vid Knäbäckshusen (ett besök där kan jag rekommendera å det varmaste) och när vi närmade oss stranden från parkeringen HÖRDE JAG glada rop och skratt redan innan jag kunde se stranden! 


Efter att vi satt upp vårt tält 25m från havet på Löderups camping åkte vi till Kåseberga för att äta kvällsmat. Det blev en underbar laxrätt på restaurang "Vendel" i hamnen. Killen som serverade oss pratade väldigt lite svenska och blandade mest med engelska. Trots detta lyckades jag snabbt uppfatta när han bytte språk och JAG HÖRDE vad han sa!


När vi satt där kunde vi i bakgrunden höra Österlens Dragspelsklubb spela en massa gamla slagdängor, kända valser såsom Evert Taube och likande. De var en bit bort, men JAG HÖRDE vilka låtar de spelade! 


Mätta och nöjda med vår fantastiska dag beslöt vi oss för att, trots den sena timmen, vandra upp och titta på Ale stenar. Klockan var väl åtta, det hade börjat mulna på och var lite mörkt. Som tur var hade jag pojkvännen att hålla i, så det var inga problem. "Hör du gräshopporna?", frågade han mig då. "??? Eeehh, nej det vet jag inte. Hur hörs de då?" Så försökte han beskriva ljudet för mig, men jag hörde bara vinden som prasslade i gräset, jag hörde dragspelsmusik svagt där nerifrån hamnen, jag hörde diverse tinnitusljud (de har tack och lov annars kommit lite i bakgrunden på sistone) och jag hörde folk som gick i gruset. Jag tog fram min lilla fjärrkontroll till CI:t och ökade på volymen till absoluta max. Fortfarande inga gräshoppor =(

Vi gick upp till stenformationen och beundrade den fantastiska utsikten. Det blåste rejält och när solen var helt gömd bakom moln bestämde vi oss för att gå tillbaka till bilen. Då var det bara vi två som gick på grusvägen och plötsligt KUNDE JAG HÖRA ett ljud som jag inte kände igen. Det lät några sekunder och sen blev det tyst. Det lät igen några sekunder om och om igen. Jag fick bekräftelse från pojkvännen att det var rätt ljud jag hörde och det var bara hur mäktigt som helst! Jag log och log och lyssnade och lyssnade och frågan är om inte leendet fastnade i ansiktet på mig en LÅNG stund! =) JAG KAN HÖRA EN GRÄSHOPPA!!! 
(Om du klickar på länken till gräshoppsljuden, prova att lyssna till "Grön Ängsgräshoppa", som jag tror närmast låter som den jag hörde.)


När vi sen skulle sova var det en härlig känsla att HÖRA VÅGORNAS BRUS där nerifrån havet. 


I morse var jag uppe i campingkiosken och köpte två muggar kaffe av en äldre man från bygden: "Ska due hao dom mie daj?" Jag skrattade gott för mig själv. En sån där redig sydskånsk röst skulle jag nog kunnat höra utan CI. De pratar så högt och tydligt att min egen skånska inte ens ligger i närheten! ;-) Ja, det kan jag säga som är skåning - den som är född ovanför Hallandsåsen skulle förmodligen inte förstå ett ord. 










.