49 years, 364 days, 8 hours, 12 minutes and still learning =)

Håller på med lite stressiga förberelser inför en alldeles speciell födelsedag... Det blir lite trädgårdsmingel på den "rätta" dan i trädgården hemma hos pojkvännen. Trevligt! =)

Så tänkte jag: "OJ, tänk om jag ändå får blommor, fastän jag sagt att... Bäst att jag tar med mig några vaser hemifrån." Också skulle jag ta några glasfat att lägga upp ditt och datt på. Också skulle jag ta med min kamera inklusive superzoomobjektivet (som ju är en tidig födelsedagspresent från just pojkvännen) ;-) Också skulle jag bortom Fuji Sushi och hämta "Fuji Deluxe" som vi beställt till kvällsmat. Också skulle jag... Ja, det var mycket att bära på!

Jag kände mig som en laståsna, med diverse kassar och prylar... Alla armar upptagna, svettig i pannan och en kvart försenad ramlade jag in på Sushi-stället.

Plötsligt hade jag alltså YTTERLIGARE en kasse att bära på. DÅ ringde mobiltelefonen! Hjälp! Jag var fullastad och kunde inte ta ut hörapparaten för att svara i telefonen. (Som jag brukar med mitt "hörande" öra.) Jag fick helt enkelt försöka svara utan att ta ut hörapparaten. Alltså... Jag såg vem som ringde (Pojkvännen) annars hade jag aldrig vågat detta: Jag bestämde mig för att bara ropa in i telefonen: "Hej det är Tina, jag har händerna fulla och kan inte prata nu, jag får ringa dig senare. Jag har hämtat maten och är på väg. Är hos dig om tio minuter."

Men hur det nu var så bestämde jag mig för något helt annat i sista stund. Jag riktade telefonen mot mikrofonen på CI:t och hoppades på det bästa... Och det bästa av allt inträffade: JAG HÖRDE!!! Jag hörde vad pojkvännen svarade i telefonen och vi pratade som om inget alls var konstigt eller svårt att höra. JAG HÖRDE ALLT vad han sa med mobiltelefonen riktad mot mikrofonen på mitt CI!!! Förvisso hade han något ljusare röst än vanligt, men strunt samma: JAG HÖRDE honom!!!

Det är också bevisat att jag hörde rätt, för han mötte mig på Tågagatan, precis så, som jag hört honom säga i telefonen!!!







.