Nu i sommartid är det inte lika frekvent, även om jag VET att jag borde...
Fast, vem har rätt att bestämma det?
Det är ju bara jag som lider av alla blåmärken och bulor i pannan och uppslagna sår på smalbenen och knäckta tår och...
Pratade med en kompis häromdagen som är i samma situation som jag (DövBlind). Hon använder sin käpp flitigt... Hon har nämligen kommit fram till att den sparar henne massor av energi. Absolut har hon rätt, jag vet... Jag kontrade med "Jamen jag vill inte bli betraktad som 'BLIND', man får ju stämpeln 'blind' av andra när man har vit käpp". " För det första vet du inte vad andra tänker" sa hon, "men å andra sidan kan de också tänka 'drogmissbrukare' om dig när de ser dig kliva rätt in i en stor papperskorg eller en barnvagn." kontrade hon med. "Har du käpp, förstår de åtminstone varför du gör som du gör, eller också kanske käppen till och med hjälper dig att helt undvika de där prekära situationerna."
Mmm hon har rätt, jag vet!
Min frisör sa nåt annat om det där med att sätta tankar hos andra: Hon hade varit på säljkurs och var bekymrad över att rekommendera sina kunder alltför dyra hårprodukter. Kursledaren sa: "Det är inte din sak att avgöra vad kunden är beredd att betala för en produkt. Kunden har rätt att få veta vilken produkt som är BÄST för hans/hennes hår. Om du istället rekommenderar en billigare produkt för kunden, som inte är rätt för hans/hennes hårtyp har du redan tänkt att 'detta har inte min kund råd med' och därmed får de kanske inte heller den bästa produkten. Man har inte rätt att sätta tankar hos någon annan."
"Man har inte rätt att bestämma vad andra människor tänker..." Kloka ord som jag har funderat över tidigare...
Mer käppsnack: I tisdags fyllde söta brorsdottern sju år och jag hade fått en bild via mms på ett gosedjur som hette "Fur Real". "En liden vid kanin" som rörde sig. Jag klev in på BR (leksaksaffär) och gick direkt fram till expediten: "Jag är synskadad och undrar om du skulle kunna hjälpa mig?" Jag vill ha en sån här (visade bilden i mobilen). Kan du visa mig var den är?" Inga problem alls, tjejen var hur rar som helst och jag fick hålla henne på axeln när hon klev (röda kläder mot rött golv och röda hyllor) genom leksakslandet. Så enkelt det kan vara, bara jag vågar säga ordet "synskadad".Samma dag besökte jag smyckeaffären där jag vill beställa mig en fin ring i födelsedagspresent. Det var låst dörr, man skulle trycka på knappen för att komma in och jag fattade inte hur jag skulle kunna öppna... Mannen i butiken kom ut och mötte mig och jag förklarade att jag var synskadad (jag hade ju precis tränat på det ordet) och hade inte sett var jag skulle öppna. Vi satt och pratade en stund om hur jag ville ha min ring och han hade fina förslag som passade min idé precis. Efteråt tog jag honom i hand och tackade och sen skulle jag ta mig ut genom låsta dörren. Han frågade då "Hur ser du egentligen? Har du alltid haft det så här?" för jag hade ju inte haft några svårigheter att kika på de små ringarna. Så sa jag som det var, att "Jag har tunnelseende och att det krymper". Genant skrattande berättade jag också att "Jag har en käpp, men den ligger just nu på hatthyllan där hemma". "Tänk att du kan ha ett så gott humör och vara så glad i alla fall" var hans svar. "Ja, men vad ska man göra?" svarade jag med ett skratt. (Tur jag inte talade om att jag också är hörselskadad...)
Bara för att man ser eller hör taskigt eller har annat handikapp kan man väl inte gå runt och vara sur och bitter hela livet, heller? Nej, här ska minsann has roligt och skrattas och dansas så det går hej vilt till! =D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar