* I tex USA registreras man som "legally blind" när man har ett synfält under tjugo grader. Själv har jag någonstans mellan fem och tio graders synfält. Som "legally blind" har man rätt till skattelättnader, gratis kollektivtrafik och en del annat. Fast det är klart, nu bor jag ju inte i USA...
Jag har förstått via olika forum att väldigt många med min typ av synfel har fotografering som hobby. I en icke synskadad persons öron låter det säkert väldigt märkligt. Vårt fotointresse beror nog dels på att vi oftast har vårt centrala detaljseende ganska intakt men inte minst på att den lilla Live View-skärmen på digitalkameran krymper ihop vad en normalseeende människa kan uppfatta framför sig, till en liten ruta som vi nästan kan få in i våra begränsade synfält.
För egen del kan detta i varje fall innebära att jag inte behöver vrida runt hela huvudet och scanna av så mycket av omgivningen utan kan istället titta på skärmen och ändå få en uppfattning av vad som händer runt omkring mig. Dessutom har jag kommit på att kameran kan "se" i mörker och i dålig belysning och genom att titta på kameraskärmen ser jag vad mina egna ögon inte kan se framför mig. Ett gott exempel på detta är det ljusspel som de senaste jularna utspelats på Terasstrapporna i Helsingborg. Jättevackert, men min upplevelse har bara varit en massa lösryckta ögonblicksbilder och väldigt jobbigt. Så kom jag på att om jag höll min lilla digitalkamera framför mig och tittade på skärmen där kunde jag nästan hänga med i vad som hände uppe på trapporna. Helt fantastiskt!
Däremot har jag svårt, för att inte säga omöjligt, att se på Live View-skärmen när det är för ljust ute. Samma med skärmen på mobilen... Fast det gäller kanske normalseende också?
Nu i vår har jag så äntligen köpt mig den där hett efterlängtade digitala systemkameran! På den kan jag alternativt välja att kika i sökaren när jag tar bilden. Kameran är min ständiga följeslagare, sin storlek till trots. Inte nog med det, min gullige pojkvän förärade mig dessutom ett superzoom i födelsedagspresent! Födelsedagen har förvisso icke infallit - det är ännu 17 dagar kvar - men han tyckte att det var viktigt att jag hann lära mig använda objektivet så att jag kunde ha det med mig på vår semester förra månaden. Vi var på Sicilien där vi bland annat besökte några vulkaner. På bilden ovan pågår ett litet utbrott på Stromboli som jag fotograferat från en båt ute på havet. Med mitt nya objektiv kan jag komma närmre objekt som befinner sig på stort avstånd och det kan ha haft viss betydelse för hans något tidiga present... ;-) Min "fotokarriär" startade med en helt manuell systemkamera för trettio år sen, så jag har vissa tekniska grundkunskaper. Lat som jag är har jag ännu inte lärt mig alla finesser i den nya kameran och det stör mig att inställningarna måste ske via skärmen som jag inte alltid kan se på. Man kan också välja att ställa in kameran på helautomtiskt läge och då blir de flesta bilderna ändå klart godkända.
En annan fördel med superzoom: Jag kan, förutom att komma närmre långtbortasaker ta fina närbilder på blommor men även våga mig väldigt nära obehagliga saker - som en luden larv, en slemmig snigel eller tom en skygg fjäril. När jag kommer hem kan jag förstora upp bilden ännu mer och upptäcka nya spännande detaljer som jag velat -eller INTE velat- se närmare på. (Att den vackra rosen var full med bladlöss, tex...)
Ibland tar jag bilder som jag först när jag kommer hem och pluggar in i datorn ser vad de föreställer. Ofta upptäcker jag mer saker i bilden än jag såg när jag tog bilden. "Men oj, man kunde visst se Etna också där uppe vid amfiteatern!"Som sagt, min kamera är till mycket stor glädje! Synd bara att det ska vara sånt 'pillemoj' att efterarbeta, sortera, sätta text till och arkivera bilderna efteråt. Önskar att jag snabbt och enkelt kunde konsten att välja ut de 20% av bilderna jag gillar bäst och göra papperskopior av dem ;-)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar