tisdag 28 februari 2012

Sex saxar i en laxask!


Satt här och funderade lite på alla de här nya ljuden jag fått i min skalle...

Som bokstaven "s" till exempel.

När jag var liten hävdade folk att jag läspade och om jag inte minns fel tror jag till och med att jag vid något tillfälle blev skickad till en talpedagog för att "lära mig" att säga bokstaven "s". Helt hopplöst eftersom jag ändå inte hörde bokstaven, men det fattade tydligen inte hon. Jag har ALDRIG i mitt liv, såvitt jag kan minnas, kunnat höra bokstaven "s". HUR skulle jag då kunna veta hur den skulle låta? Och framför allt HUR skulle jag kunna veta om den uttalades rätt??? Sen kan tilläggas att jag hade en glugg stor som en sockerbit mellan mina framtänder ;-) och vilket barn läspar inte då? 

Nu tror jag i och för sig att jag så småningom lärde mig ungefär hur "s" skulle sägas, för folk har inte klagat på något allvarligt läspande efter min tionde födelsedag...

Däremot, sen jag fick mitt CI kan jag verkligen och mycket tydligt höra bokstaven "s". Ibland tycker jag det låter ganska mysigt, det liknar inget annat ljud. Ibland tycker jag det låter fruktansvärt obehagligt. Det är ett väldigt vasst ljud, som liksom sticker i huvudet, om ni förstår vad jag menar?

Tex när jag åker bil med pojkvännen, vill han lyssna på nyheterna på radion. Eftersom motorljudet konkurrerar med radiopratet hör jag inte vad som sägs på radion, men jag hör alla "s" som sägs. Så det blir en massa vassa stick i huvudet hela tiden, och jag vill helst att han stänger av radion så fort som möjligt. Han får höra nyheterna, men sen när de övergår till sporten, då räcker det!!! 


Ett annat exempel är när jag kommer hem till vederbörande en lördag eftermiddag och TV:n står på och visar något sportprogram - fotboll ofta förekommande... Sportkommentatorer har en svada av utomjordiska mått, de hinner säga hur många "s" som helst på en minut och jag får fullständigt fnatt och går och sänker ljudet till ett minimum. Helst skulle jag stänga av TV:n helt om jag vågade! ;-)

Förvisso kan jag stänga av mitt CI, men det vore ju för tråkigt om jag skulle behöva göra det jämt och ständigt. 

Fast, jag har också märkt att jag kan prata lite tydligare nu. Nu när jag verkligen hör "s" brukar jag lägga mig vinn om att det verkligen uttalas rätt i varje "s"-ord. 

Ett annat ord som jag märkt att jag haft svårt att säga och som förmodligen har uttalats väldigt slarvigt tidigare är ordet "sushi". Först kommer ett vasst "s" och sen sche-ljud på det... Säg det fort tio gånger för dig själv, får du se/höra ;-) (Schuschi, eller hur?) Ordet "hemskt" är också svårt att få till ibland. Mitt i alltihop ska man klämma fram ett vackert, vasst s-ljud. HemSkt... Misstänker att det ibland har låtit som "hemt". Jag VET att jag alltid uttalat alla bokstäver som jag ska, i alla fall med munrörelserna, men HUR har det låtit? Har alla ljud kommit fram som de ska? Förmodligen inte - i varje fall inte när jag haft bråttom. 

Folk har alltid sagt att de inte kunnat höra på mig att jag är hörselskadad, men nu när jag fått mitt CI, upptäcker jag ändå att jag gjort och fortlöpande gör vissa smärre justeringar i mitt tal. Intressant! 



Någon som är gammal nog att känna igen programmeringsspråket "Basic"? ;-) 

10 PRINT "Sex saxar i en laxask!"
20 GOTO 10
RUN


2 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig så väl i det du beskriver. Själv fick jag be ingenjören att "skruva ner" s:en lite. Det blev mer behagligt. En sak som jag själv lägger märke till är att vi alla CI:are numera pratar fortare än vi gjorde innan.

    SvaraRadera
  2. Haha, ja det kanske vi gör? Fast jag måste ändå säga att jag var mäkta imponerad av skrivtolkarna sist. De hann med bra, trots vår vårflodssnabba svada ;-)

    SvaraRadera