En obehaglig känsla av utsatthet

DUNS!

Jag har precis satt in en mugg i micron och öppnat skåpdörren för att ta fram ett fat till frukostbrödet och hör en förfärlig DUNS! Eftersom jag vid denna arla morgontimme ännu inte tagit på mina höron* låter dunset väldigt dovt men icke med mindre bokstäver än VERSALER i alla fall.

Vad var det? Jag letar runt i köket för att komma på vad det skulle kunna vara. Jag tittar efter om något trillat ner från micron, för skåpsluckan skulle kunna ha knuffat ner något därifrån, men nej, där står hushållsrullen precis som den brukar göra. Sen får jag plötsligt syn på en honungsburk i glas som ligger i vasken. HUR har den hamnat där? Jag VET med bestämdhet att den stod på allra översta hyllan i skåpet och dit når jag bara om jag klättrar upp på en stol. 

Honungsburken är oöppnad, dvs den väger mer än 700gram. Den är i glas men faktiskt hel, trots ett fall på minst en meter. På översta hyllan är det nästan tomt och ingenting har kunnat knuffa ner burken från hyllan, som för övrigt är helt plan. Spöken?! Tänk om jag lutat mig fram - då hade jag kunnat få den i huvudet och DET hade kunnat gå riktigt illa. Det kanske är "någon som vill åt mig och det jag har i öronen" trots allt! Hu!

Det flyttade in en ny granne i lägenheten under mig i somras. Hon verkade rar och vi har pratat lite då och då när vi setts i trapphuset. Pensionerad dam med en katt och gott om blommor på balkongen. I december blev jag uppringd av hyresvärden som sa att grannen under mig stördes av ljud från min lägenhet. Enligt grannen hade jag en slinga till min hörapparat i lägenheten som lät. "Va? Var har hon fått det ifrån?" Jag har nämligen ingen slinga. Förvisso har jag en vibrator kopplad till brandlarmet, men det är det enda - och den låter INTE! Hyresvärden hade inga synpunkter på detta; jag har bott i lägenheten i 25 år och ingen har någonsin hört ljud förr. Hur som helst, det oroade mig väldigt att någon hörde ljud från min lägenhet för jag har aldrig musik, tittar inte på TV, ljudet på datorn är avstängt, jag smyger runt i min lägenhet och det enda som kan höras är när jag spolar vatten i toaletten, duschar eller om jag någon gång dammsuger - och det där sista kan jag ärligt säga - det gör jag inte så ofta som jag nog borde... Jag har funderat på detta, lyssnat efter och varit så bekymrad i flera månader över VAD det är för ljud som hörs från min lägenhet. Eftersom jag ju är hörselskadad är det svårt att bevisa det ena eller det andra. Jag kände mig utpekad och började nästan inbilla mig ljud själv. 

Sen hörde jag inte mer och trodde saken var utagerad, men när jag kom hem från ett spinningpass för några veckor sen låg det en lapp på mitt hallgolv. Där ber grannen under mig att stänga av den där "hörselslingan eller det jag har för mina problem med min hörsel" för hon "kan inte sova om nätterna". Då fick jag nog och gick ner och ringde på dörren hos grannen. "Kom in, kom in och slå dig ner." Jag avböjde vänligt men bestämt. Hon har katt och sådana är jag allergisk mot, så det var enkelt att tacka nej. Vi stod i dörren och jag bad henne förklara HUR ljudet lät samt VAR ljudet kom ifrån, vi måste ju identifiera ljudet för att kunna komma till rätta med det. "Det kommer från dig och det hörs ända ner i källaren. Det är din slinga som du har till dina öron." "Nej, det är det inte. Jag har ingen slinga och mina hörapparater sitter här bakom mina öron." Hur ljudet lät kunde hon inte heller beskriva, men hon hörde det tydligen hela tiden. Jag som vid det laget hade satt ljudet på max på mina höron* lyssnade febrilt efter ljud, men det enda jag hörde var bilarna utanför och den irriterade katten som blivit inlåst i badrummet.

"Vi har gemensamma bekanta!", sa hon plötslig. "Jaaassååå?", svarade jag lite avvaktande "Vem då?" Det visade sig att hon kände till en av mina tidigare kollegor, vilket kanske inte kändes så konstigt just då, jag har antagligen nämnt var jag jobbar. "Har du några ovänner?" frågade hon sen. "Va? Nej..." "Jo, du har ovänner! Det är DE som vill åt dig och det du har i dina öron!" DÅ förstod jag! Damen har någon sorts psykisk sjukdom! Det finns helt enkelt inga ljud, vilket jag fick bekräftat senare av fastighetsskötaren som också varit hos henne och letat efter ljud. Hon hävdar att hela hennes lägenhet skakar, glasen i skåpen klirrar och katten blir hysterisk på nätterna.... Que? Och detta skulle komma sig av en inbillad hörselslinga som jag inte ens har i min lägenhet?

Nu har jag fått veta av våra "gemensamma bekanta" att hon till och med ringt upp dem för att beklaga sig och de, som känner mig mycket väl, försvarade situationen efter bästa förmåga. Tydligen var de även bekanta med hennes psykiska hälsotillstånd men det tog faktiskt mig ett halvår att upptäcka det, så vem vet? Hur mycket mer kan hon ställa till med? Hur mycket måste jag stå ut med? Varför kartlägger hon mig och mitt liv, mina bekanta, mina släktingar osv. (Det finns mer i den här historien som jag inte vill skriva.) Kusligt är det, och att hon har bestämt sig för att ge sig på mig och mina handikapp gör mig ännu mer ledsen. Jag kan bara hoppas att hon snart flyttar igen, hon har tydligen gjort så ganska ofta tidigare, då hon blivit "störd" av sina grannar... Jag vet, det är synd om henne som är sjuk, men inte ska jag väl behöva acceptera att mitt liv påverkas?

Nu kommer frågan: Är det HON som skakat om min lägenhet så att honungsburken ramlade ner och sånär träffade mig i huvudet?! 



*höron = Hörapparat på det ena örat, CI på det andra örat