Sagan om Ansgar och hans släkt

Jag sveper några extra gånger med dammsugarmunstycket under elementet, för jag SER att det ligger några rosaröda tulpankronblad som envist klistrar sig fast mot golvlisten. "Kom igen nu, det skulle vara en av marknadens bästa dammsugare, det här!" säger jag för mig själv. Till sist är de borta. Alles weg. Vorbei. Väck ur synfältet i alla fall. Syns det inte, finns det inte.

Haha, hade det varit så lätt hade jag minsann inte behövt städa alls ;-)

Till nyår hade jag några vänner hos mig och bland annat roade vi oss som små barn med att skjuta av hela mitt förråd av serpentiner och såna där knallpulvervarianter i mitt vardagsrum. När jag med början på nyårsdagen (det tog mig totalt en vecka) for runt och plockade serpentiner fann jag inte enbart serpentiner och nedtrampade chipssmulor...  På nyårsdagen, i dagsljus, var det en hel del annat som dök upp. Bland annat en dammråtta stor som en övergödd kyrkråtta. Jag som brukar namnge mina dammråttor (Ansgar, Fingal och Thorfinn är några) kände inte alls igen denne mörkgrå "Rattus Gigantus". Den låg en bit från väggen alldeles där mina vänner suttit. De måste ha sett den! Åh vad jag skämdes! Jag som ändå tyckt att jag hade städat så noga dagen innan =/

Med detta i färskt minne far jag nu runt i bästa dagsljus och försöker hitta precis allt undangömt skräp, missade fläckar, fler av Ansgars oäkta halvsyskon, saker som hamnat på fel plats, tex en odiskad kaffemugg i fönsterkarmen?! Ja, jag är disträ. Det sägs att man blir som de man umgås med... ;-) Pojkvännen satte för ett tag sen, utan att tänka sig för, en tom ölburk i min kryddhylla som det sedan tog mig två veckor att hitta. Då ska man komma ihåg att jag använt både salt och peppar från samma hylla utan att se ölburken bredvid. Hur pinsamt är inte det? Vad ska andra vänner tänka? Att jag är en äkta slarver, att jag skaffat ny samlarhobby eller förstår de att det har att göra med min taskiga syn? Igår tappade jag en ask frysta björnbär på golvet men jag plockade snabbt upp dem allihop och torkade av köksgolvet. Trodde jag. I morse trampade jag på något mjukt och blått ute i hallen. Ett före detta björnbär...

Fortsätter det såhär måste jag snart skaffa städhjälp. En som kan hjälpa mig att hitta de där fläckarna och dammråttorna innan mina strumpor, alternativt mina vänner gör det.

Men nu ska jag fortsätta att rasta "Röde Orm". JAG inbillar mig i alla fall att blir fint när han farit förbi ;-)