onsdag 10 april 2013

Vänner av alla de slag är värdefulla!


Jag känner att jag kanske är lite sen när jag ser en gul buss svänga runt hörnan och tänker: "Jaja, han väntar väl snällt tills jag dyker upp. Han lär knappast irra runt och leta efter mig, för då kommer vi ofelbart att missa varandra."

Femton sekunder senare står jag i ena hörnan av torget och kikar mot busshållplatsen. Där står en kille med solglasögon och vit käpp. Jag vinkar med stora yviga rörelser, ungefär som en skeppsbruten skulle ha gjort om det dök upp ett kryssningsfartyg i horisonten. Den "blinde med käppen" får syn på mig och vinkar tillbaka. Jag inbillar mig att folket på torget tittar på oss och undrar hur "den blinde med den vita käppen" kunde upptäcka mig. Sen tänker jag att de tycker nog att jag är ganska rultig, så mig missar nog inte någon. (OBS! Sagt med ironi!)

Eller så kan det helt enkelt bero på att "den blinde" inte alls är blind. Han har "bara" RP, precis som jag och kan se ganska bra, fast bara inom ett litet litet område. Vi har tunnelseende och det är lite som att titta igenom en tom hushållsrulle - eller nåt. På tjugofem meters håll kan man få in ganska mycket i synfältet. En vinkande person till exempel. 

Vi hälsar, fäller ihop käppen och vandrar i lätt armkrok en lång promenad i utkanten av staden. Farten är inte jättehög, för vi flackar med blicken och kikar oss omkring hela tiden samt upplyser emellanåt varandra: "Här är en trottoarkant." "Här kommer trappor, var försiktig för de har en konstig lutning." "Vi går hitåt, för här borta vet jag att det finns ett övergångsställe." "Oj vilken fin utsikt! Man ser ju hela Helsingör!" Från en halvmils avstånd och i fint väder ser till och med en halvblind hela Helsingör, i varje fall om man flyttar blicken några gånger så att man som i ett ihopklistrat panoramavykort kan få ihop större delen av strandlinjen. Vi snackar oavbrutet och förstår varandra på ett märkligt plan tack vare den gemensamma nämnaren: Ushers Syndrom II. (En variant av DövBlindhet.)

Promenaden och snacket fortsätter hemma hos mig över nygräddade våfflor med glass. Kompisen Tobbe tipsar om att vår gemensamme idol Täppas Fogelberg (som för övrigt också har RP - Retinitis Pigmentosa, vilket han berättar om i sin bok "Blindstyre - en snubblares berättelse") ska föreläsa på Laholms Bokhandel ett par veckor senare. Vill jag följa med? Klart jag vill! 

Några veckor senare visar det sig att Tobbe förlorat i den interna viktkampen mot sin far och jag får för mig att mina våfflor spelat en avgörande roll för resultatet... ;-) Inte skäms jag - ett sätt att själv se smalare ut är att göda sin omgivning - har jag hört.

Nästa gång vi ses får vi helt enkelt promenera en ännu längre runda och i ett snabbare tempo. Tobbe har tipsat om den nedlagda järnvägssträckan som går från Mjöhult upp till Mölle. Den används numera enbart som cykel- och promenadstråk och jag antar att även en halvblind bör kunna få upp farten rejält där utan att råka ut för trottoarkanter och sneda trappsteg. Kanske är det joggingskorna som ska på då? Två joggare med varsin vit käpp på väg att förbränna våffelkalorier. Kalla in reportrarna från lokaltidningen! =)))



7 kommentarer:

  1. Då vinkar jag när ni går förbi Höganäs :-)

    Väldigt fint skrivet!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Emma! Glöm inte att vinka med STORA gester ;-)

      Radera
  2. Ha,ha, jag kan se det framför mig! Det gäller att käppa med snabba slag då för att vara på den säkra sidan. L-M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller även att inte springa i bredd, för då lär vi trassla ihop de där förbaskade käpparna som i ett gigantiskt plockepinnspel. Då kommer vi högst troligt att hamna på förstasidan i lokaltidningen ;-)

      Radera
  3. Alltså jag skulle på fullaste allvar vilja se Tobbe SPRINGA i ett par joggingskor! Bara det skulle göra min dag kan jag lova, haha :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Har inte du lyckats, så är det väl stört omöjligt - speciellt som han tydligen inte äger några joggingskor... Men OM Jag lyckas få honom att springa (utmaningar är till för att antas) så lovar jag filma och lägga ut på Youtube! ;-)

      Radera
  4. Jag tror bestämt att de flesta ifrån min släkt och vänskapskrets skulle befinna sig där och filma om de fick höra att jag skulle röra på mig fortare än avslagen promenadtakt :-P Tror till och med att Sveriges Radio och SVT Sydnytt skulle skicka ut reportrar. Och varför inte någon från BBC också? :-)

    Och för att vara lite seriös, så uppskattar jag väldigt mycket att ha dig som vän! Stor kram!

    SvaraRadera