onsdag 5 juni 2013

Koltrasten som symboliserar min nya CI-hörsel


Som av en slump fick jag syn på helt underbara fågeltavlor som en vän hade köpt. Jag fick tips på var de kunde inhandlas och igår var jag och pojkvännen på Tomarps Kungsgård. De  hade tillfälligt stängt denna vecka, men jag ringde och fick specialtillstånd av galleristen att få komma i alla fall. Den egentliga anledningen till att jag verkligen ville slå till med en fågeltavla var att jag tyckte det var dags att fira mitt nya liv med CI och som fågellyssnare ordentligt. Tavlan får helt enkelt symbolisera min nya hörsel. 

I rummet där fågelbilderna hängde stod vi bara och gapade en lång stund. De var helt underbara varenda en. Konstnären, Karl Mårtens, hade även målat en tre meter hög stork som vi kunde beundra i ett annat rum. Den var däremot INTE till salu! Jag hade velat ha dem nästan allihop om jag haft pengar och tomma väggar så det räckte, men var tvungen att nöja mig med en till att börja med. Minns inte hur länge jag velade bland dem, bland annat blev jag väldigt förtjust i en bild av en skata, men skator är som bekant tjuvaktiga. Sen kraxar de inte speciellt vackert heller. Dessutom betyder det otur (skrock) att se en ensam skata. De ska alltid vara i par. Till slut bestämde jag mig för en bild på en koltrast, den första fågeln jag fick höra på riktigt sedan jag fick mitt CI. Han sjunger jämt och ständigt och jag försöker ibland (till andras glädje eller kanske förtvivlan) vissla tillbaka till den. =D Jag insåg att det ändå är koltrasten jag har mest känslor för.

Galleristerna var otroligt hjälpsamma och hämtade flera tavlor och höll upp dem på olika sätt, så att jag fick ta mitt beslut i lugn och ro. På önskelistan står nu även en tavla av en bofink, men någon sådan fanns inte i galleriet, så det får bli en senare fråga.

Efteråt gick vi ut i trädgården där det vandrade ett antal gäss. Under ett träd låg en myskanka, uppe på en stolpe hade man placerat ett vagnshjul där det bodde en storkfamilj, i vallgraven simmade - förutom gäss - ett antal änder. I bakgrunden hördes en tupps ihärdiga galande. Runt omkring oss i träden kvittrades det från otaliga småfåglar. Rätt som det var hörde jag ett ljud långt långt bortifrån: En gök! Det var evigheter sedan jag hörde en gök! =) 

Jag letade fram fjärrkontrollen till mitt CI och satte upp ljudet till max. "Du F, varifrån hörs göken? Var står solen just nu?" "Hurså?" "Ja, men klockan är tre, och solen är... DÄR är den. Då måste det vara öster! Öster är tröstegök."

Medan vi stod där och försökte höra den avlägsna göken fick tuppen fnatt och gol än värre och gässen sen! Gässen stämde alla sju upp i den minst samstämmiga hesa trumpetorkester jag tvingats lyssna till. "Tig med er!" hörde jag mig själv ropa till dem medan vi båda två bara gapskrattade åt hela situationen. Storkarna lät inte så mycket, men kunde bese hela skådespelet från sin tron.

Tomarps Kungsgård ligger bara några mil från Helsingborg, ett par km från Kvidinge men trots detta har jag aldrig varit där. Eftersom stället nu var stängt måste vi förstås ta oss dit igen och vandra runt ordentligt i parken, kolla mer konst och fika. Bor du i närheten eller har vägarna förbi lovar jag att det är värt ett besök! 

När jag kom hem satte jag upp tavlan på väggen i mitt vardagsrum. Fönstret var öppet och utanför sjöng samtidigt den riktiga koltrasten vackra serenader hela kvällen. Mycket bättre än så kunde det knappast bli! =) =) =) 

1 kommentar:

  1. Hej Tina,
    Nu var det bra länge sedan vi hade kontakt. Men precis som du glädjs jag otroligt åt att kunna höra den underbara fågelsången. Så mycket bra gjort av dig att köpa en tavla med en koltrast som symbol för din nya hörsel.

    SvaraRadera