Men OJ vad jag är DÖV utan mitt CI!

Förra veckan klev jag iväg för att delta i en danskväll i en lokal på andra sidan stan. Det var en solig kväll, så solglasögon och keps var ett måste. I lilla fickan hade jag stoppat ner ett par tjugor och mitt busskort. På säkert ställe ;-) hade jag fäst min lägenhetsnyckel med fästenål (= säkerhetsnål - för ickeskåningar). När jag ger mig ut och dansar vill jag ha så lite som möjligt att hålla reda på. 

Så fort jag kom fram möttes jag av goda vänner med varma kramar och glada tillrop. Första dansen jag fick var en salsa och jag bara njöt av de glada kubanska rytmerna tills...: "Pip pip pip!" "Pip pip pip!" "Pip pip pip!" i vänster öra. Det betyder att batterierna i mitt CI* tar slut om trettio sekunder! NEJ!!! Jo. Det var precis vad som hände. Eftersom jag tänkt minimalistiskt när jag gav mig iväg hemifrån fanns inte minsta extra pinal nedpackad i fickorna. Inte ens de nödvändiga reservbatterierna =( 

Från denna stund och tre timmar framåt fick jag nöja mig med bastonerna i musiken. "Duns duns duns." Från mina vänner hördes ingenting. Så länge det var ljust ute klarade jag mig hjälpligt medelst läppavläsning alternativt att jag vände mitt hörapparatöra mot dem och bad dem prata en centimeter från örat. 

Nu insåg jag att jag är ju helt döv utan mitt CI och att jag har OTROLIG nytta av mitt CI. HUR skulle jag över huvud taget kunna klara mig utan mitt CI? 

Snart mörknade det allt mer och allt blev ännu svårare. Vilken otrolig tur att jag befann mig bland vänner varav väldigt många VET hur det står till med mig. Under kvällen spelades det ytterligare en salsalåt och jag som vid det här laget alltmer övergått till att känna rytmen mot möblerna for upp med orden: "Någon som dansar salsa?" Så pekade man mot en lång kille jag aldrig träffat och jag gick fram till honom. "Dansar du salsa?" Det gjorde han och vi gick ner på dansgolvet. Väl där böjde han sig ner mot mig och sa något. "Ehhh, jag är nästan döv och halvt blind just nu. Bara dansa!" sa jag. Så han skrattade bara och gav järnet på dansgolvet. Vid något tillfälle snurrade han runt mig och när jag snurrat färdigt - om det var ett och ett halvt eller tre varv vet jag inte - fann jag inte killen framför mig längre. Jag höll ut mina händer i förhoppningen att min danskavaljer skulle ta fatt i dem, men icke. Så jag började vända mig runt och leta. "Var är du? Jag ser ingenting." Till sist förstod han nog att jag inte skojade. Vi dansade färdigt och efter dansen presenterade jag mig och förklarade min situation lite mer. 

Visst känns det löljigt ibland, när jag inte uppfattar vad som sägs och jag får förklara att jag är hörselskadad. "Jaha!" får jag till svar. Någon minut senare i ett samtal händer något, tex att jag snubblar eller annat och jag måste förklara: "Alltså, jag är synskadad." Då brukar minen på den jag pratar med bli lite förvirrad: "Sa du inte nyss att du var HÖRSELskadad?" "Jo, det är jag också." 

Mina kompisar säger att det är ju inte konstigt att folk som inte känner mig blir lite konfunderade när jag ibland tex famlar efter en vägg för att förflytta mig i lokalen och de frågar om jag är yr eller mår dåligt. "Men herregud, det begriper du väl Tina. Ingen förväntar sig att en som är DövBlind ska befinna sig i en mörk danslokal, heller! Det är väl inte precis dit DövBlinda tar sig i första hand?"

Nej, det kanske de inte gör? Eller också gör de det, men ingen har märkt eller förstått att de är DövBlinda? Ibland (när det är lagom ljust och mitt CI fungerar som det ska) är det ingen som har en aning om att jag har DövBlindhet heller.

Det ska jag bara säga: Att det ska mycket mer till än såhär för att jag helt ska sluta dansa! Hädanefter kommer jag dock alltid att se till att packa ner extra batterier. =D


* CI - Cochlea Implantat = Avancerad variant av hörapparat