På Fahlmans Konditori i stan kostar jag på mig tjugo små marsinpantomtar som jag tänkte ha som dekorationer på familjens julbord. Får dem i en liten cellofanpåse och stoppar ner dem försiktigt överst i väskan. När jag kommer hem ligger de inte längre överst i väskan utan har smugit sig längst ner i botten av väskan och ommodellerats till en enda röd-rosa-vit klump. Hur klantig får man vara???
Jag har också lovat koka knäck åt familjejulbordet. Köper alla ingredienser utom sirap, som jag har hemma. Nästa morgon visar det sig att det finns tydligen bara en liten ynka slatt sirap kvar. Jaha, då är det bara att ta på sig och kliva genom regnet till affären för att köpa mer. Kostar på mig ekologisk sirap, både sockret och mandlarna är ju redan ekologiska.
Väl hemma beslöt jag mig för att INTE göra knäcken i mikrovågsugnen, som jag brukar. För då brukar de nämligen koka över och jag får ägna halva dagen och att städa mikron efteråt. Jag kokar i gryta. Läste i kokboken att knäcksmeten skulle upp över 122 grader för att bli bra. Jag som precis har skaffat en bra termometer tänker att I ÅR ska jag koka de perfekta knäcken.
När smeten så nått 124 grader häller jag upp smeten i alla formarna.
Medan knäcken svalnar på köksbänken tänker jag att jag ska passa på att röra ihop smeten till saffransskorporna. Öppnar skåpet och tar ut en hög med skålar varpå påsen med de överblivna mandlarna kastar sig ner över knäckformarna! NEJ! Jag sätter fort undan skålarna jag precis tagit fram ur skåpet för att rädda knäcken undan tyngden. "Duns! Kras! Klirr!" Jaha, där for alla skålarna ner i golvet, för jag hade tydligen missat köksbänken med några centimeter. =( En eldfast keramikskål for i tusen bitar. Jaha, var börja?
Efter att ha tagit hand om mandelpåsen och ställt upp de knäckformar som ännu inte runnit ut över halva köksbänken hämtade jag dammsugaren. Dammsugaren, som jag naturligtvis inte såg riktigt utan lyckades slå tån i ganska rejält! Samlade upp och kastade skärvorna i soporna. Skar mig förstås... På "fulfingret" dessutom. Bäst att passa mig så att jag inte råkar hålla upp det nu när jag har ont i det. Det kan bli svårt att förklara bort.
Vem vet om jag hittat alla skärvorna? En hade förirrat sig ända bort till badrummet. Usch, vad jobbigt när man inte ser. Hade jag sett hade detta inte ens hänt från allra första början, eftersom jag då skulle ha satt skålarna på köksbänken och inte halvvägs ut över golvet.
Saffransskorporna, ja dem brände jag lite, för jag glömde bort tiden när de var i ugnen. Note to self: Det kan vara en god idé att ha Höronen på nästa gång och kunna lyssna efter när timern ringer...
Knäcken vägrade stelna.
Ok, så då gör jag väl ett nytt försök på knäck. Den här gången struntar jag i termometern. Det är bättre att lita till det hederliga "kulprovet". Då upptäckte jag att knäckformarna tagit slut. Jag går inte iväg ut i regnet igen! Medan jag letar formar hittar jag en oöppnad sirapsflaska i skåpet. Jag hade alltså sirap hemma och inser att mitt förra ärende till affären gjordes alldeles i onödan. Hittar "små muffinsformar" som jag uppgivet bestämmer att de minsann får duga till knäcken.
Knäcksmeten är nästan färdig när jag går in i vardagsrummet för att tända ett par värmeljus. De krånglar och det tar lite lite längre tid att få fyr på än jag tänkt mig. När jag kommer tillbaka till köket är knäcksmeten bränd, det luktar urk och smakar ännu värre. Bara att kasta... SUCK!
Samtidigt som jag kokte (brände) knäck kokte jag risgrynsgröt på plattan bredvid. För första gången i mammaminne kokte gröten inte över och rann ut över hela spisen. I gengäld var den alldeles för lös. God blev den i varje fall =)
Jaha, skulle jag våga mig på en TREDJE omgång knäck? Jag orkade inte hacka mer
Jag känner mig förresten knäckt redan inför årets julförberedelser...
* Höron = Cochlea Implantat på ena örat + Hörapparat på det andra örat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar