Den vita käppen öppnar dörrar

Käpp eller inte? Egentligen borde jag inte ställa mig denna fråga fler gånger. 

Julshoppingen och mellandagsrean i stans butiker gick över förväntan i år. Jaja, jag menar förstås förra året, men det var ju bara ett par veckor sen det var "förra året". 

Jag hade nämligen min vita käpp med mig. Hela tiden. I herrklädesffären fick jag genast hjälp av en rar kille som la massor av tid på att hjälpa mig välja BjörnBorg-kalsonger till systersönerna. Han om någon borde veta vad grabbar i hans ålder gillar, tänkte jag. När jag skulle betala med mitt kort hjälpte han mig att visa var jag skulle sätta in kortet och var jag skulle trycka. Jaja, han kunde inte veta HUR jag ser eller inte ser, så det var ju snällt. "Ska jag lägga kvittot här i påsen, eller vill du ha det själv?" Sen paketerade han in dem snyggt och gick runt lämnade över kassen i handen på mig, på min sida av butiksdisken. 

I bokhandeln letade jag bok till min pappa och expediten pekade inte bara åt ett håll med kommentaren "där borta står den" när jag frågade efter en specifik bok utan gick dit och hämtade den till mig. Sedan slog hon in den i paket med kryllat band, stoppade ner den i en påse och informerade mig också väldigt tydlig VAR hon la kvittot någonstans. Det är ganska kul att betrakta hur tydliga expediterna är med att berätta var de gör av kvittot, när de förstår att man inte ser så bra. "Kul" säger jag, men jag menar såklart att jag uppskattar det. 

Jag pausade i halvlek med en kopp kaffe i Zoéga's kaffebutik. Kvinnan där frågade inte om jag ville ha hjälp utan sa helt käckt: "Sätt du dig ner så länge, så kommer jag med kaffekoppen till dig." Det är annars kutym att man själv bär sin kaffekopp där. "Tack" sa jag och gjorde som hon sa.

I damklädesaffären provade jag tröjor och koftor till mig själv och tjejen som har butiken var brutalt ärlig och ville hellre sälja koftan som var till halva priset än den med 30% rabatt, för "den är rätt färg till dig och sitter mycket snyggare". Jag som inte ser färger så bra är numera tydlig med att förklara detta. De som brinner för sitt jobb lägger ofta ner sin själ i att det ska bli bra för mig som kund. 

I "skoaffären-för-gamla-tanter" - eller ska jag kalla det ortopediska skor - var det också rea och där fick jag en egen expedit som ägnade mig full uppmärksamhet och plockade fram både skor och stövlar i rätt storlek medan hon fixade och trixade med mina inlägg så att jag skulle kunna prova ordentligt. Kom därifrån med ett par stövlar till halva priset och ett par skor som var nedsatta med 70%. Hade jag inte fått hjälp i butiken utan försökt leta själv hade jag troligen inte sett de billigare stövlarna, utan köpt stövlarna som var betydligt dyrare. Dessutom fick jag köpa ett gäng pelotter (se bild)

Såhär ser "pelotter" ut. De klistrar man i skon
under framfoten, för att få rätt på såna där "märkliga"
fötter som jag har utrustats med...

till högerskor styckevis trots att de annars bara säljs parvis. Det har inte lyckats tidigare - gäller att vara trevlig tillbaka, visa sin uppskattning och ställa frågorna på rätt sätt ;-) Det regnade ute och båda expediterna var till mitt stora nöje fullt involverade i HUR jag skulle få med mina inköp hem på smidigaste sätt. Vi skrattade gott allihop när jag till sist tände min lilla lampa som jag har fäst på käppen. Den övertygade dem om att jag nog skulle klara mig och de vågade släppa iväg mig ut ur butiken. 

I ostaffären fick jag provsmaka alla sorter jag pekade på och mannen bakom disken var trevligare än någonsin. När jag betalt mina ostar stoppade han ner ytterligare en ost i påsen och sa "här får du en extra i present". =)

Jag tror inte att jag åtnjuter fördelar som ingen annan får genom att jag vågar visa att jag är syn- och hörselskadad. Däremot blir missförstånden färre, jag är gladare, mindre stressad och vi kan kommunicera lättare när jag varit tydlig med att informera om mina förutsättningar. Att tacksamt ta emot hjälp utan invändningar underlättar enormt! 


Nu blir alltså 2014 års stora uppgift att få det sista inpräntat i min egen tjocka skalle! ;-)