onsdag 29 januari 2014

Vitt vitt vitt!


Nu har vi fått snö i Skåne. En morgon i förra veckan när jag tittade ut konstaterade jag att allt var vitt vitt vitt. Härligt tycker jag, som inte sitter bakom en ratt eller är beroende av tågtrafiken. "Oj, det är ljust ute!" tänkte jag med en glad min när jag skulle bege mig iväg till jobbet vid åttatiden. "Då behöver jag inte använda den vita käppen." tänkte jag vidare. Den stora kulan till käppen (ja, doppsko, då) som jag kallar "snökulan" har rest till sällare jaktmarker och nu har jag bara en liten nedsliten sak som fastnar precis överallt. Måste bege mig till syncentralen en dag och försöka fjäska till mig en ny "doppsko". 

Jag gav mig iväg mot jobb, men när jag inte lyckades komma över den trafikerade tvärgatan på grund av all trafik, vecklade jag ut käppen i alla fall. Jag har fäst en liten lysdiod på den, så att både den och jag ska synas bättre. (Tack för tipset, Tobbe!) Det snöade för fullt och var ganska dimmigt av snörök. Till sist var det en bil som stannade för mig och jag kilade snabbt över gatan.

Nu var käppen trots allt utfälld och i det lite hala väglaget gled käppen enkelt från sida till sida, så jag behöll den i "skarpt läge". Jag kände mig som en trebent Bambi på hal is... En sådan är i varje fall stadigare än en tvåbent Tina, kan jag upplysa er om ;-) 

Vid nästa större korsning finns det ett övergångsställe och när jag kommit över till mittrefugen skulle jag bara trava vidare över den andra vägbanan när jag plötsligt hörde någon ropa. Jag stannade till och letade efter rösten. Kunde det vara mig någon kallade på? Då lyfte jag blicken och upptäckte plötsligt en jättestor saltbil rakt framför mig på övergångsstället. Mannen i förarhytten hade tydligen reagerat på min vita käpp och förstått att jag inte såg att han stod där. När jag upptäckte honom ropade han högt och tydligt genom den nervevade rutan för att överrösta bilens motorljud: "Hej! Jag står här mitt på övergångsstället med en stor saltbil! Vänta ett litet tag, jag ska strax köra!" 


Jag blev konfunderad. HUR hade jag kunnat missa en stor saltbil och sånär gått ut rakt framför den? 

Jo, men det är såhär: Framför bilen var det fäst en snöplog. Mellan snöplogen och lastbilen är det ett utrymme på några decimeter och det var DÄR jag tittade och tyckte att det såg alldeles tomt och fritt ut att passera på övergångsstället. Så fungerar det med tunnelseende. 

När jag kom till jobb var jag ganska uppjagad och insåg att det kunde faktiskt gått riktigt illa om jag INTE haft käppen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar