"La de swinge!" eller "Är gräset grönare på andra sidan?"

Då och då blir jag påmind av folk i min omgivning om väldigt pinsamma saker jag gjort. Som den gången när jag blev bjuden på bubbel på en bar och blev väldigt onykter... Eller den gången jag i åttaårsåldern försökte imponera på min kompis danska kusiner genom att göra en kullerbytta och istället fick plåstras om med blodet rinnande från huvudet eftersom jag landade på en sten... Eller den gången jag glömde min systemkamera på en toalett i Italien... Eller då jag försökte byta ut F på Stromboli...

Pinsamheter gör i de allra flesta fall sig bäst väl gömda mycket, mycket långt in i garderoben. I andra fall är det kanske lika bra att ta fram dem och vädra dem i solljuset då och då. Solens skarpa strålar har som bekant den egenskapen att de bleker skarpa färger till oigenkännlighet. Till slut är de förhoppningsvis inte längre pinsamma utan mest glada minnen. 

Första sommaren efter att jag fått mitt CI (Cochlea Implantat) var jag och pojkvännen F på semester i Italien, närmare bestämt på Sicilien. Vi bokade utflykter under några av dagarna med en lokal resebyrå och besökte även öarna Panarea där jag fick höra cikador för första gången i mitt liv, och Stromboli, ön där Ingrid Bergman och Roberto Rosellini hade sitt lilla kärleksnäste. 

Som synskadad måste man hela hela tiden hålla alla de där sakerna i huvudet som andra normalseende har i synfältet: Väskan, kameran, trafiken, omgivningen osv. På utlandssemester befinner du dig på okända marker och folk talar ett annat språk, så är du dessutom hörselskadad måste du anstränga dig tusenfalt mer än en vanlig turist.  Det är mycket nya intryck och jag håller mig väldigt nära F. Kramar hans arm för det mesta. 

Så gjorde jag förstås även här, men på ett av caféerna vi besökte var jag nödgad att besöka WC. För en stund var jag alltså tvungen att släppa F:s arm medan jag letade mig fram till en toalett i andra änden av byggnaden. F gick ut i solen så länge. Toaletten var liten och mörk. Det fanns en fönstersmyg där jag la systemkameran medan jag gjorde det jag skulle. Jag är inte så dum att jag riskerar att lägga den på ett blött golv, heller! När jag sammanstrålade med F som väntade utanför var hans första fråga: "Var har du kameran?" Storleken på mina ögon i den stunden kan enklast jämföras med normalstora tårtassietter. "ÅH! Den glömde jag inne på toaletten!" Aldrig, vare sig förr eller senare, har F setts springa så fort. Kameran låg tack-och-lov kvar! 

Efter detta missöde blev jag ännu mer fäst vid F:s arm. Vi promenerade på en liten stig på ön bland de andra hundratals turister som utflyktsbåten varit full av. När jag ville ta ett foto var jag tvungen att släppa honom en stund och när jag några sekunder senare tog fatt i den arm som var närmast till vänster om mig hörde jag honom ropa. "Nej nej nej, det är fel!" Hoppsan hoppsan, jag hade tydligen tagit fatt i en annan mans arm!!! Mannen i fråga gjorde inte så stort väsen av det hela, men hans sällskap - henne ska vi bara inte tala om! Om hennes blick hade kunnat döda hade jag inte kunnat sitta här och berätta om detta idag. Ön Stromboli är inte så stor och när hundratals turister ska flockas på en liten ö under några timmar är det lätt hänt att man stöter på samma personer om och om igen. Ragazzan och hennes "evil eye" förföljde mig resten av dagen! 

F har väldigt kul åt detta och brukar med jämna mellanrum roa sig med att påminna mig om när jag försökte få med honom på swingersparty på Stromboli...