söndag 4 maj 2014

Att vara tacksam för det många tar för självklart.


Deklarationen är kontrollerad och inskickad. PowerPoint-presentationen till föredraget jag ska hålla tillsammans med Tobbe och Emil i Uppsala på tisdag är klar. Det mesta inför resan till Wien med kompisen G på torsdag är fixat. Nu börjar jag få ordning på det mesta i min almanacka. 

För att fira detta åkte jag och pojkvännen F ut på skogsvandring. Sent igår kväll kom vi helt spontant på att vi skulle stiga upp riktigt tidigt idag och ge oss iväg. Det var alldeles för länge sedan sist.

Som vanligt packade vi med oss lite dricka och såg till att ha fulladdade kamerabatterier. 

Solen var först lite tveksam, men vi sa att "det gör inget, vi får helt enkelt gå oss varma". Kepsen, mina färgade linser mot bländning och solglasögonen var på. Vandringsstaven var på plats i ena handen och kameran hängde snabbt tillgänglig på axeln. Alltid redo! (Jag är scout sedan barnsben och de ränderna går aldrig ur.)

Jag skruvade upp volymen till max på mina Höron så jag kunde lyssna till diverse fåglar. En av dem följde vi länge när han hoppade runt från gren till gren i en träd ovanför oss. Ja, F hjälpte mig att peka ut fågeln, annars hade jag nog aldrig hittat den. Nu är träden dessutom fulla av nyutslagna löv, vilket gör det ännu svårare att se fåglarna.

När vi gått en timme konstaterade vi att det - förutom fåglarna, bäckarnas porlande och vindens brus - var alldeles, alldeles tyst. Vi mötte nästan inte en människa. Underbart! 


Ekorre som skalar kottar
Däremot såg vi en ekorre som satt och skalade kottar framför oss. Den hann jag till och med fotografera, minsann! =) Det var så mysigt att bara stå där och betrakta det lilla djuret. Ingen som hade någon brådska idag, inte! 


Skira boklöv


F vandrar på skogsstigen


Efter nästan tre timmars vandring utan stress, utan oljud, utan bilar, utan trängsel, utan måsten men istället med lugn, med frisk luft, med blommor och blader, med fågelsång avslutade vi turen på ett café med ekologisk mat.
Mums! Paj med färgglad sallad.

Vi satte oss i solen i trädgården med en fantastiskt god paj, sallad, frukt, hembakt bröd och kaffe. Efter maten la vi oss ner på varsin bänk i solen och tittade upp på de vita molnen på den blå himmeln. F låg några meter bort och pratade med mig och jag kunde tack vare tystnaden och mitt CI (Cochlea Implantat) höra allt han sa utan att behöva avläsa på läpparna på honom. Vilken otrolig känsla det är att kunna höra någon utan att hela tiden behöva stirra på dem!

Vita flygplansstreck mot blå himmel
Än en gång påminns jag om hur enormt tacksam jag är över att jag fått mitt CI! 






Det är inte självklart att kunna höra fåglar, att kunna vandra i skogen, att kunna betrakta en ekorre, att kunna sitta i solen och äta nylagad paj, att få andas frisk luft, att... Var tacksam för det du har. Varje dag! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar