tisdag 15 juli 2014

Ohyra!


Det här är onekligen något som är extra obehagligt för en som är synskadad:

Sista tiden har det varit väldigt varmt och som vanligt under sommartid har jag fönster och altandörr lite på glänt för att vädra.

För någon dag sen upptäckte jag ett litet djur på väggen i köket, men tänkte att det var väl något litet mal eller så, som tagit sig in genom den öppna altandörren.

I förmiddags fick jag för mig att jag skulle röja lite, så jag källsorterade sopor för att gå ner med dem och dela upp i de olika tunnorna. Då var det ett sånt där litet flygfä som irriterade mig och satte sig på mina ben. Jag lyckades ha ihjäl djuret och fortsatte sortera sopor.

Satt sen och chattade med en kompis om hur tråkigt det var att städa, men att jag nog borde göra det. Hon föreslog att jag skulle göra det en annan dag och jag svarade att jag skjutit upp städandet ganska många gånger tidigare...

Jag gick mellan vardagsrummet och köket och plockade lite smått. Sen fick jag plötsligt syn på mer än ett flygfä och tänkte att det var attans vad många de var.

Efter lite mer plockande blev det dags att städa lite på översta hyllan intill kylen. Jag lyfte i ett paket gryn och fick PANIK! Det kryllade i paketet och det flög runt öronen på mig! (Just nu när jag skriver detta, tycker jag att det kliar och kryper över hela kroppen på mig! Bara tanken på dem får håret på armarna att stå rakt ut och jag ser ut som en nyplockad höna.)

Jag kastade paketet i soporna direkt, men upptäckte att det kröp fler varelser på hyllan. Småsnyftande ringde jag mamma: "Jag har fått nån slags mjölbaggar, vad ska jag göra?" "Ring Anticimex och fråga, för säkerhets skull." sa hon.

Så det gjorde jag, men där hamnade jag hos en telefonsvarare som - tror jag - bad mig trycka si om det var getingar och trycka så om det var xxx. Jag var förtvivlad för jag HÖRDE inte vad rösten sa och tryckte fel hela tiden. Normalt brukar jag strunta i att trycka på några knappar, för hos de allra flesta hamnar man i växeln om man inte gör det. Dock inte här.

Då gav jag upp och ringde hyresvärden istället som pratade högt och tydligt. Jag rekommenderades att slänga ALLT och städa så gott jag kunde. "De ska svältas ut. Skulle du trots allt inte bli av med dem, får du kontakta oss igen, så ringer vi Anticimex. Men prova med sanering först, för man vill ju helst undvika gifter."

Men HUR städar man bort mjölbaggar när man KNAPPT SER dem??? Jo, en del av dem såg jag, men säkerligen långt ifrån alla. Jag upptäckte att några av dem befann sig inne i skåpet ovanför kylen. Kylen behövde dras fram. När jag stod uppe på stegen för att plocka ut grejerna ur skåpet blev jag flera gånger så skrämd när det rörde sig att jag höll på att trilla ner för stegen. Det har jag gjort förr och DET är inte kul!

Efter några timmars panikstädande ringde jag pojkvännen som slutat jobba för dagen och grät över de äckliga djuren. Fem minuter senare var han hemma hos mig och hjälpte mig att ta död på några fler av dem. De åkte in i dammsugaren, vi kastade matvaror, jag diskade, städade ut hyllan och skåpet. Kyl/frys drog vi fram och spisen drog vi fram.

Efter att pojkvännen gått hem har jag hittat minst femton flygfän till samt för säkerhets skull tömt även de andra skåpen och kastat alla torrvaror. Det som inte var öppnat, har jag stoppat i plastpåsar. 

Frågan är om jag kan sova i natt, för HUR MÅNGA av de där äckelvarelserna har jag INTE hittat? Nu får jag bara HOPPAS hoppas hoppas på att de som är kvar inte muterar i natt och förvandlas till varulvar som suger mitt blod i brist på mjöl, gryn eller pasta... 

(Och en sak till: Där fick jag för att jag gjorde mig lustig över kompisen som på facebook berättade att hon städade i söndags. Jag skrev: "Städar? Sånt gör jag endast på fredagar som infaller i en udda månad och udda vecka under förutsättning att det samtidig varit fullmåne dagen innan..." Nu åkte jag på att städa på en tisdag! Kan mjölbaggar läsa?) 

5 kommentarer:

  1. Fy jag lider med dig alltså....det är inte kul med mjölbaggar alltså själv råkade jag ut för det i tonåren när jag fortfarande bodde hemma det var inte det minsta kul att sanera *ryser*

    mitt råd är att du oxå för säkerhets skull slänger allt verkligen allt som är torrvaror dom kan ta sig in i även oöppnade paket tyvärr
    och sen när du köper nytt förvara alla torrvaror i täta burkar eller i plastpåse med klämma så det håller tätt
    det var rådet vi fick från Anticimex

    själv vill jag absolut inte riskera att få mjölbaggar igen så alla torrvaror förvaras i burkar eller plastpåsar...vissa tycker jag är lite smågalen men det struntar jag i :-P

    SvaraRadera
  2. Ja, det mesta är kastat nu, tom saltet. Ett par oöppnade paket som befann sig i ett skåp dit inte mjölbaggarna hittat (vad jag vet) är kvar, men instängda i plastpåsar med klämmor. From NU kommer jag att vara minst lika smågalen som du. ALLT i burkar/plastpåsar! Och visst kändes det surt att kasta all denna mat, dyrt blir det också, men... Hädanefter lär jag bara handla det jag verkligen behöver - inte sånt som "är bra att ha hemma".

    SvaraRadera
  3. Jag igen som kommenterade ovan....hittade en PDF som Anticimex hade på sin hemsida http://www.anticimex.com/globalassets/skadedjur/faktablad_forradsskadeinsekter.pdf

    vet inte om du kan läsa den...men där står det en bra tips

    SvaraRadera
    Svar
    1. GAAAAAHHH! För att kunna läsa utan besvär förstorade jag upp texten rejält, vilket fick till följd att även bilderna av de olika krypen också blev äckligt stora över hela skärmen! HU! Nu sitter jag här på golvet - jag trillade av stolen - med hjärtklappning och piggar - över inte bara armarna - utan över hela kroppen!

      TACK FÖR DEN! ;-) (Sagt med sarkastisk röst...)

      Ok, då var det nog inte mjölbaggar i alla fall, utan mottfjärilar jag hade drabbats av... De flög runt och satt på köksväggarna.

      // Tina

      Radera
  4. Huvvaligen! Inge kul! Tur att fjåsen kunde hjälpa dej!

    SvaraRadera