Vi som lever med DövBlindhet är naturligtvis likadana som alla andra, fast vi ibland måste ta till andra knep eller strategier för att kunna göra allt vi vill.
Ett exempel är att min vän Tobbe gillar rock, eller är det metal? Jag är pinsamt okunnig om de olika musikgenrerna inom hårdrock, men om jag säger "Korn" så förstår många musiknördar vad jag menar? Eller?
Hur som helst, Tobbe roar sig med att spela trummor och jag råkar ha en systerson som är en hejare på just trummor. Systersonen J är bland annat trummis i ett band som heter "Mörbultad". Jag som är väldigt stolt över mina syskonbarn, har naturligtvis skrutit om J inför Tobbe som i sin tur har lyssnat på några av deras låtar på Youtube och liknande.
En lördag i början av juli var det dags att höra och se "Mörbultad" live under Helsingborgs hårdrocksfestival. Under kvällen skulle ett tiotal band få spela på scen med start kl 19 och slut någon gång kring midnatt. "Mörbultad" skulle äntra scenen som band nummer fyra i ordningen.
Så snart jag fick höra talas om konserten, mailade jag Tobbe och efter att han konstaterat att denna lördag passade bra i hans schema, kollade han busstiderna och sa: JA, jag ska dit! Jag sitter i "Grytan" från start. Kommer du också dit?
Nu ska tilläggas att i vår familj ställer alla upp och agerar publik när syskonbarnen står på scen: Med "alla" avses föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar - you name it. Så, trots mina närmast obefintliga kunskaper om hårdrock, så skulle jag naturligtvis också befinna mig i publikhavet denna kväll.
"Grytan" är en scen i en park tio minuters promenad från mitt hem, så jag sms:ade Tobbe och fick besked på att han redan befann sig på gräsmattan framför scenen när jag begav mig med min vita käpp. Såhär i början av kvällen var det fortfarande möjligt att blicka ut över publikhavet och finna den person man letade efter. Till och med en dövblind kunde hitta en annan dövblind, minsann!
Där smälte Tobbe in bland publiken i gröngräset med en öl framför sig, rockande och diggande i takt med musiken iklädd en T-shirt med "Mörbultads" logga på magen. Han är en van konsertbesökare. Själv kände jag mig helt malplacerad på stället. Tjugo år äldre, helt omålad (man får gärna ha kajal och svart hår, samt en T-shirt med "häftigt" tryck när man är hårdrockare) och helt fel klädsel ;-) Dessutom drack jag ingen öl! =D
Vi satt där och försökte konversera. Tänk er väldigt högljudd musik och två nästintill döva personer på en konsert med varsin vit käpp. Det gick i alla fall bra när vi väl började använda teckenspråket till varandra. En ljus sommarkväll, två personer med tunnelseende, som båda förstår den andras syn- och hörselbegränsningar mycket väl och vi kunde föra en hyfsad dialog samtidigt som våra huvuden nickade fram och tillbaka i takt med trummorna.
Snart anslöt mina föräldrar (sjuttio plus), mina syster med familj, J:s farmor och farfar (också sjuttio plus) och klanen var i det närmaste komplett. När mina föräldrar ställde sig närmast framför scenen för att kunna se ordentligt tänkte jag att hårdrockskonserter passar nog inte enbart för en viss ålderskategori, för de med häftiga t-shirts eller för de med fullt fungerande syn och hörsel. Det kan nog närmast vara en fördel att vara lite sådär lagom hörselskadad INNAN man går på hårdrockskonsert, faktiskt ;-)
Tobbe - och jag med för den delen - var mäkta imponerade av "Mörbultads" prestation på scen. Och självklart var det trummorna som vi båda gillade bäst. =D
Efter deras konsert ställde vi oss bakom scenen som de värsta "groupies" för att jag skulle kunna presentera J för Tobbe. Vi fick oss en liten pratstund med både J och med min övriga släkt. Roligt att jag också fick presentera någon annan med Usher's för dem.
Efter denna trevliga kväll beställde jag också en svart T-shirt med häftigt tryck på. Därefter följde jag Tobbe till bussen innan jag käppade mig hem i sommarkvällen med hårdrocksmusik ringande i öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar