Huskurer(ad)

För några år sen reste jag till Indien ett antal gånger. Eller, jag ska vara ärlig, till "Indien light", jag var nämligen i Goa, en plats som det är lätt att bli förälskad i. Alla pratar engelska, är nyfikna och vänliga och landet har därtill en temperatur som gör att det är enkelt att leva där som turist. Den indiska maten ska vi bara inte tala om - mums! Indisk "dehli belly" talar vi däremot tyst om...

En av de gånger jag var där åkte jag på en rejäl förkylning och Bobby som förestod hotellet jag var inkvarterad på kurerade mig med något som han kallade för "Harbour Sea", en dryck bestående huvudsakligen av ingefära och sen lite annat. Jag länkar till dagboksinlägget från nämnda resa HÄR. 

Syntolkning: En ljusbrun keramikkopp
innehållande en gulaktig bubblande sörja
fotograferad uppifrån.

I veckan som gått har jag åkt på vinterns första förkylning och därmed var det dags att prova lite huskurer, varför inte "Harbour Sea", eller i varje fall en försvenskad variant av densamma med ingefära som den gemensamma nämnaren.

I julklapp fick jag en zester, dvs ett rivjärn för köksnördar, av min mamma. Den har använts i stort sett varje dag sedan dess. Vi åt torsk med massor av nyriven pepparrot en dag och lax med pepparrot en annan dag. Citron och lime kan man hitta många skäl att riva, ingefära ska vi bara inte prata om och att riva parmesanost går också finfint med denna eminenta pryl.

Syntolkning: Ett rivjärn
och en stor bit ingefära.

Så med andra ord har jag druckit min citron- och ingefärsdricka (ekologiska varor såklart) ett par gånger varje dag den senaste veckan med gurkmeja och cayennepeppar i. Jag drack det så starkt att ögonen nästan tårades och tillät mig själv att ta i en tesked honung i den ljumma drycken för att mildra den något. Honung har som bekant många goda egenskaper och att denna honung dessutom kommer från en bikupa i en kollegas trädgård gör ju inte saken sämre. Mer lokalproducerat och småskaligt kan det knappast bli.

Igår lagade vi mat på särbon F:s nya spis med induktionshäll. Den uppfinningen är en helt ny erfarenhet för mig och jag tror att matlagningen hädanefter kommer att nå helt nya höjder. Vi experimenterade med någon slags asiatiskt sesamlax i tillsammans med grönsakswok kryddat med MASSOR av färsk chili och ingefära, förstås. Zestern kunde jag inte lämna hemma, så den hade jag tagit med mig hem till F. Nog kändes det märkligt att gå runt med ett sylvasst föremål i väskan, men nöden har ingen lag.

När jag sedan kom hem UTAN min kära zester skickade jag genast ett sms till F: 
"Jag glömde mitt rivjärn hemma hos dig!" 
"Äh vadå, du har ju redan ett." 
"???" frågade jag. 
"Du är ju själv ett rivjärn." svarade F då.
"!!!"

Att karl'n bara understår sig! Är han inte orolig att detta "rivjärn" ger igen och river ner tredubbla mängden ingefära eller pepparrot i maten hädanefter?!

*ruvar på gruvlig hämnd*