fredag 19 februari 2016

Boxningsrond med Mr Usher


(Jag har i inlägget nedan lånat min vän Tobbes uttryck "Mr Usher" som en pseudonym för min dövblind-diagnos "Ushers Syndrom, typ 2".)

Ibland blir saker och ting absolut inte som jag föresatt mig... Jag är inte alltid så där genompositiv och glad som jag helst av allt vill vara. Jag tar inte alls så lätt på att den där förbaskade Mr Usher valt att invadera min kropp. Att han jävlas med mina ögon och med mina öron.

Ok, jag har väl någonstans insett att det inte är mycket jag kan göra åt honom. Han har bestämt sig för att stanna hos mig, men jag vill inte låta honom ta över för mycket. Jag försöker därför att (helt emot Mr Ushers livsgärning) se saker och ting från den positiva sidan. Jag försöker vända och vrida på saker och hitta lösningar där så är möjligt. 

Men tyvärr... Ibland vinner inte jag kampen mellan oss. Ibland vinner Mr Usher några game, häromdagen vann han ett helt set. Det var lite oroligt ett tag när han fick ett tie-break och jag plötsligt låg under i matchen.

Det var förra fredagen. Jag var på morgonträning på Sats och när jag skulle hänga tillbaka träningsmattan på krokarna vid väggen efter träningspasset råkade jag krocka med X, en av de andra som också tränar på fredagarna. (Hon heter förstås inte X, men vi kan kalla henne så.) "AJ! Jag står faktiskt här!" röt åt mig. "Oj förlåt, jag trodde du var klar, jag..." "Vadå, du SÅG mig ju!" röt tillbaka. Jag blev helt stum. Sa hon verkligen "du SÅG mig ju"? Jag måste ha hört fel, sa hon verkligen så? Jag MÅSTE har hört fel, för så KAN hon bara inte ha sagt!

Jag smög försiktigt ut till omklädningsrummet och gick igenom vad som hänt och vad hon sagt om och om igen. Jo minsann, hon sa faktiskt så. "Du SÅG mig ju!" Denna kvinna har tränat på samma pass som jag nästan varje fredag morgon i säkert sju-åtta år vid det här laget. Hon har sett mig komma med min vita käpp VARJE fredag morgon när vi samlas utanför dörrarna och nu har hon mage att skälla ut mig för att jag inte såg henne?!?!?! Jag hade väl inte krockat med henne om jag hade sett henne!!! 

Jag ältade detta medan jag rafsade ihop min handduk och duschtvål. När jag stod under duschen blandades vattenstrålarna med tårar som flödade nerför mina kinder. Nu var det riktigt nära att Mr Usher höll på att vinna hela matchen. Det var matchboll och Mr Usher hade serven.

Jag gick ut ur duschen och torkade bort alla spår av tårar. Efter morgonträningen serveras frukost på Sats. När jag kom dit såg jag att det fanns två lediga platser kvar. Den ena var vid det bord där redan satt och den andra vid ett bord där jag skulle ha fått solen i ögonen om jag satte mig där. "NEJ, här ska INTE Mr Usher få vinna! Jag sätter mig vid samma bord som X. Får jag tillfälle ska jag minsann fråga henne vad hon menade med att säga sådär till mig." 

Nu blev det tack och lov inte så burdust att jag ställde henne mot väggen. X satt och ondgjorde sig högljutt inför ett par andra som kikade på sina mobiltelefoner. "Jag har nästan ALDRIG min mobiltelefon med mig. Jag tycker det är trevligare att prata med folk öga mot öga." HÄR såg jag min chans och klämde snabbt in en replik om att "För oss som har dövblindhet - ja, jag har ju som du vet bara några graders synfält - har de senaste mobiltelefonerna blivit ett fantastiskt hjälpmedel. Jag kan använda den som förstoringsglas, som karta, som ficklampa, som..." Då blev svarslös! Mr Usher slog bollen i nät och jag lyckades vända matchen ännu en gång.

I gymmet står en två meter
hög svart boxningssäck. På
golvet syns boxhandskarna.
Idag skulle jag varit på morgonpasset igen, men jag valde att sova lite längre och pausa en vecka från X. Istället gick jag dit några timmar senare. L i receptionen mötte mig med: "Vi saknade dig i morse!" Sådana ord blir man väldigt glad över. 


Jag hade tagit med mig mina boxhandskar och slogs ilsket mot en "Döing" nere i gymmet. Denne "Döing", dvs svarte boxningssäck är härmed döpt till Mr Usher. Om ni visste vad mycket aggressioner man kan bli av med när man boxas. Det var inte bara slag utan han fick ta emot massor av sparkar också. Om ni bara visste vad Mr Usher har ont i kroppen nu! =D 

I bakgrunden syns boxningssäcken.
I förgrunden syns min vänstra
boxhandske, redo för slag.
Själv lär jag säkert ha träningsvärk imorgon, men det gör absolut ingenting, för det påminner mig bara om att Mr Usher förlorade den här matchen också. 



4 kommentarer:

  1. Heja, heja! L-M

    SvaraRadera
  2. Jävla Usher! Jag tänker också så ibland när det dyker upp situationer som jag verkligen blir arg eller ledsen. Det blev många bittra tårar. Kom ihåg, att du mår bra som Tina. Men det är samhället som gör att du mår dåligt. Samhället och folk som inte ens har kunskap eller förstånd. De är våra största fiender. Inte Ushers syndrom.

    Ditt inlägg om shoppningen. Gud, jag känner igen mig i det. Hatar att shoppa och föredrar nätshoppningen. Dock kunde jag inte känna på kläderna men istället brukar jag zooma in plagget, kolla av vilket material de är gjorda av. Det brukar funka. :) Det är ännu roligare om man shoppar med någon härlig person. Då blir man inte trött eller får huvudvärk. Heja heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är så klok, Sarah! Men Mr Usher är ändå "jävla"... ;-)

      Jodå, nätshopping är också helt ok. Det händer att jag handlar en hel del på nätet, det går för det mesta att returnera fraktfritt om jag inte gillar det.

      Heja heja! =D

      Radera