 |
| En knäckt vit käpp med röd tejp. (Den röda tejpen visar att käppanvändaren har dövblindhet.) |
Efter en stund gick det att fälla ihop den, men det skulle jag aldrig ha gjort! Gummibandet i den femledade vikkäppen slets av och den nedersta leden hängde och slängde. "HUR ska jag nu komma hem???" tänkte jag oroligt.
"Äh, det får lösa sig på nåt sätt", bestämde jag och satte mig på cykeln. En svettig timma senare hade jag hoppat i överdragskläderna för att så bege mig hemåt. "Hem" ligger bara 10 minuters gångväg från Sats, men HU vad det en kilometer är långt när det är beckmörkt och ösregn. Det ljus som trots allt finns (billyktor och visst gatljus) reflekteras och blänker ilsket i allt det blöta.
NU insåg jag med all oönskvärd tydlighet hur jäkla dålig syn jag har samt vilken ofantlig nytta den där käppen faktiskt gör.
Finurlig som jag ändå var (skryt, skryt) vände jag upp och ner på käppen och höll handtaget ner mot marken och viftade lite framför mig nån decimeter ovanför marken. Den fungerade absolut inte som en teknikkäpp, men väl som en markeringskäpp. Med det menar jag andra personer blev varse att ett blindstyre var ute och örlade omkring, medan blindstyret å sin sida inte hade så mycket teknisk nytta av käppen.
På hemvägen lyckades jag inte parera en enda vattenpöl utan klafsade rakt ner i den ena efter den andra med mina icke vattentäta gympadojor. Alltså är det tydligt hur BRA käppen är på att hitta vattenpölarna i vanliga fall. "Krr krr krr - blubb blubb." När "blubb blubb" kommer känner jag samtidigt i handen hur käppen rullar lite trögare i vattenpölen och kan i de flesta fall undvika den. Tack och lov gjorde käppen i denna decimerade form ändå så mycket nytta att jag kunde undvika både träd och bilar.
Som tur är har jag blivit lovad en ny käpp imorgon bitti för då kommer två av tjejerna från Region Skånes Dövblindteam till min arbetsplats för att informera mina kollegor om min dövblindhet. Om detta berättar jag mer för er en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar