I LÖV IT!

Igår gick när jag var nere en sväng på stan tyckte jag att ljudet var konstigt, som om basen försvunnit. "Det har nog hänt något med mitt implantat?" tänkte jag oroligt. "Hjälp! Jag kanske råkade skada mig när jag petade mig i örat med Topz imorse?!" (Vilket är omöjligt, eftersom implantatet sitter mellan skalpen och skallbenet med en elektrod rakt in i snäckan/cohclea. Alltså en bra bit ifrån ett Topz i ytterörat, men jag erkänner att jag nog inte tänkte så klart just då.) "Ujujuj! Voine voine... Bara det rättar till sig igen, så lovar jag att aldrig mer peta mig i örat med en Topz!" 

Oavsett vad det var, så hörde jag ändå vad folk sa, bara det att det lät extra nasalt och konstigt. Sen slog det mig att det kanske var högra örat jag inte hörde med - och mycket riktigt - jag hade inte slagit till strömknappen på den vanliga hörapparaten... Hmm, där hade jag gått runt i en halvtimme och inte fattat nånting ;-) (Vad gäller Topzen så tvivlar jag starkt på att jag kunnat hålla det löftet i alla fall.)

Jodå, det är bara att konstatera att jag hör mycket mer med CI:t än med hörapparaten, för med bara den hade jag inte hört annat än bilmotorer och ev mummel av röster på mycket nära håll =)

Det blåste rätt friskt och jag hörde ett märkligt skrapande ljud. Förstod snart att det var de torra höstlöven som flög omkring. Att löv kan låta vet jag, det hörs lite när jag drar med fötterna genom lövhögarna i skogen, men såhär? Jag stirrade koncentrerat på dem och insåg att jag hörde när ETT löv började flyga runt. ETT litet löjligt visset torrt och alldeles dött brunorange boklöv kunde ensamt göra så mycket ljud ifrån sig att jag hörde det!!! Nej, det var inget tyst ljud heller!

Senare när jag gick hem från stan igen hörde jag en papparöst som förklarade för de två ivrigt lyssnande sönerna i tio- tolvårsåldern om livet i allmänhet och om ekonomi i synnerhet. Vad de inte visste var att papparösten hade ytterligare en åhörare: Jag. Hehe. Jag hörde vartenda ord i samtalet och det var så intressant att jag nästan inte ville svänga in på min egen väg hem utan ville hellre lyssna ett tag till på den där papparösten. Stod i valet och kvalet en längre stund och funderade på om jag ändå inte skulle fortsätta att gå efter dem för lyssna vidare på samtalet. Som väl är valde jag inte detta alternativ, för vem vill vara en stalker? ;-)

Jag kan inte för mitt liv minnas att jag någonsin kunnat höra ett samtal på tio-tjugo meters håll, men här kunde jag. Och detta - vilket är det märkvärdigaste - UTAN läppavläsning! =D

I eftermiddags åkte jag och syster Två till syster Ett:s födelsedagskalas. Utanför huset väntade mamma som började prata med min syster Två när vi hoppade ur bilen, på tjugo meters håll. Mamma vet att jag ändå inte hör på det avståndet så jag var inte inkluderad i samtalet. Men jag hörde faktiskt allt vad de sa! Så de så! ;-) Snälla syster Två konstaterade att: "Ojdå, nu får man börja passa sig för vad man pratar om."

Det verkar som om jag kan uppfatta mer utomhus - som om ljudet liksom fortplantas bättre där? Vid nämnda tillfällen har det varit relativt lugnt runtomkring - inga bilar, inga andra störande samtal, ingen musik osv.

Önskar så att jag kunde beskriva vilken lycka det är! Eftersom jag inte kan det så får ni helt enkelt bara förstå att det är obeskrivlig lycka!!! =)

Lycka var det för övrigt också i fredags när jag fick en bukett tulpaner av pojkvännen! =)