Visst var det lite obehagligt till en början men kanske inte riktigt så illa som jag befarat.
Dock kan jag ha råkat ut för en smitta... =(
Jag har nämligen blivit av med oskulden.
Färdtjänstoskulden, alltså!
Berättade i mitt förra inlägg om oron jag kände inför mitt livs första resa med färdtjänst. Bilen skulle enligt överenskommelse komma klockan 15:15 till Hörsel- och Dövenheten i Lund och endast några minuter efter avtalad tid kom bilen. Den var redan full av folk och jag, som var siste man (jaja, kvinna, då) fick äran att sitta i mitten i baksätet, inklämd mellan två äldre damer. Men men... Det var i alla fall inte kallt i bilen trots de fyra minusgraderna utomhus. I framsätet satt en äldre DÖDSFÖRKYLD herre som hela tiden snörvlade hostade och nös samt kom med små klämkäcka kommentarer till chauffören som kanske inte var alltför förtjust i att bli störd. Han hade nämligen full koncentration på GPS:en hela tiden, vilket var ganska uppenbart när han gång på gång gjorde märkliga u-svängar där till och med jag skulle ha hittat rätt... För övrigt var det en väldigt rar liten grabb som talade skånska utan någon som helst brytning ;-)
Vi åkte en liten sightseeingtur inom Landskrona på vägen där en av damerna hoppade av med kommentaren: "Ja, det blev en lååång resa det här!" Undrar just var hon hade blivit upphämtad - och NÄR? Efter totalt sisådär en och en halv timme var jag hemma. Det var väl inte så illa, tiden var ungefär densamma som om jag skulle åkt buss och tåg... MEN jag är väldigt upprörd över gubben som åkte färdtjänstbil i DÖDSFÖRKYLT tillstånd! Så gör man bara inte mot sina medmänniskor, anser jag!!! Är man så sjuk så stannar man fanimig hemma och åker inte ut och smittar ner en massa andra. I en liten personbil har man ju inte en chans att komma undan. Hoppas för egen skull att det är "basselusker" som jag redan haft, annars GRRR!
Nä, nu ska vi tänka positiva tankar här: JAG är frisk! Jag ÄR frisk! Jag är FRISK! JAG ÄR FRISK!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar