fredag 29 november 2013

To pee or not to pee, that's the question.


Jag är på gymmet och kör ett styrketräningspass. Efter bröstpress återstår att ställa mig i den berömda positionen "plankan" så länge jag orkar. I så fall måste jag nog först gå på toa. Att göra "plankan" i lätt kissnödigt tillstånd känns inte som en bra idé.

Inne på damernas omklädningsrum konstaterar jag att båda toaletterna är upptagna. Då kommer jag på att det finns ju faktiskt en handikapptoalett i korridoren, så jag går ut dit.

Dörren till handikapptoaletten står lite lätt på glänt. Jag går in, vänder mig åt höger där strömbytaren finns, slår på ljuset, vänder mig mot dörren och låser omsorgsfullt. Ett extra tag i handtaget dubbelkollar att den verkligen är låst.

En helomvändning på 180 grader tar mig på tre steg till toalettsitsen. Jag har varit på den här toaletten förr, och vet innantill hur det ser ut därinne, så jag behöver inte leta mig runt så mycket. 

Framme vid toalettstolen lyfter jag på locket, river av en bit papper och torkar för säkerhets skull toalettsitsen. Därefter vänder jag mig återigen 180 grader med rumpan mot sitsen och stoppar in tummarna innanför resåren på träningsbyxorna beredd att dra ner dem vilken mikrosekund som helst. DÅ hör jag en mörk röst som låter: "mummel mummel mummel".

???

Vad var det? Jag fryser till en isstod där jag står med tummarna innanför resåren och baken vänd mot toastolen. Jag står stilla några sekunder och försöker greppa vad jag nyss hört, men det tystnar. Äh, det var såklart bara musik från gymmet. Så jag tar ett nytt tag och ska precis dra ner byxorna när det hörs igen: "mummel mummel mummel".

!!! 

Mina blick har vid det här laget helt frusit till, ögonen är stora och stirriga som på en Aye Aye (se bild) och jag kan inte flacka med blicken som jag brukar. Istället börjar jag så sakteliga leta längs med golvet där jag står och tittar.

Jag vänder hela överkroppen i en stel rörelse åt vänster där vasken finns och får syn på ett par mörka gymnastikskor i storlek 47. Jag vinklar upp min överkropp i stående ställning samtidigt som jag låter blicken följa de svarta strumporna som sticker upp ur de där 47:orna.

Nej nej nej, säg att detta inte är sant!

Ett par håriga vader övergår så småningom i ett par svarta shorts. Ojojoj, tänker jag, det här lutar åt pinsamt! Väldigt pinsamt! Ovanför shortsen dyker det upp en röd tröja och ett par armar som håller i en vattenflaska vilken i sin tur är på väg att fyllas med vatten från kranen.

Ett par decimeter ovanför armarna syns ett mansansikte med en mun som rör sig. Det är alltså därifrån som "mummel mummel mummel" kommer, hinner jag tänka. Det här ÄR pinsamt så det förslår!

Nu börjar jag rabbla en massa. Det går undan som den värsta mundiarré: "Oj förlåt, men jag är synskadad. Jag såg inte att det var någon här. Usch vad pinsamt, jag ska genast gå ut igen." följs av en något ilsknare röst och jag börjar skylla ifrån mig: "Jamen, hur skulle jag kunna veta att det var någon här, du hade ju inte tänt lampan och du får väl stänga dörren om dig!" samt det lite mer skamsna: "Ja, alltså, det var verkligen inte meningen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!" till ett generat skratt: "Hahaha, ja som det kan gå. Vilken tur att jag inte hann sätta mig ner och börja kissa."

Om mansansiktet egentligen försökte svara mig eller vid detta laget blivit helt stumt har jag inte en aning om. Jag hörde i varje fall ingenting. 

Sen släppte jag byxresåren, drog ner och slätade till linnet över byxkanten, la omsorgsfullt ner locket på toaletten, gick bort mot dörren, låste upp den och gick ut. Därefter stängde jag dörren noga bakom mansansiktet. 





4 kommentarer:

  1. Om du är både döv och blind, hur kan du då höra både mummel och se vad vederbörande som var inne på toa samtidigt med dig, hade på sig och med färger dessutom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Du satte fingret på exakt de fördomar jag måste leva med dagligen! Jag har något som heter Ushers Syndrom. Jag är inte helt blind idag. Jag har ett synfält ungefär så stort som att kika genom en tom hushållsrulle. Detaljseendet är det inte så illa med, men på grund av grå starr har jag svårt med vissa färger. På längre avstånd får jag in lite mer. Så mannen som stod någon meter bort (handikapptoaletter är som bekant lite större än vanliga) lyckades jag se i små etapper. Mörkerseende har jag inget alls. Döv, ja, jag hör lite lite i basen, och har ett Cochlea Implantat som hjälper mig höra. Vid just det här tillfället hade batteriet tagit slut, så det jag hörde då var bara mummel. DövBlind är ett begrepp som används för alla som har svårt att kompensera synbortfallet med hörseln och vice versa. Nu blir det kanske begripligare? Du kan läsa mer i högerspalten på min blogg och om du är nyfiken på vad Ushers är kan du kolla på http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/usherssyndrom. I dag finns det cirka 700 personer i Sverige som lever med Ushers. // Tina

      Radera
  2. Tack för att du klargjorde hur ditt handikapp är. Nu fattar jag lite mer om döv/blinda :).
    Ha ett fortsatt bra liv och det tror jag du får med din positiva inställning till livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det måste nog till att beskriva vardagssituationer för att förtydliga hur det fungerar. Eller rättare sagt, hur det INTE fungerar ;-) // Tina

      Radera