En himla bra julklapp!

Julklappar - en glädje att både ge och få. 

När det är några veckor kvar till jul kommer vi till den eviga frågan: "Vad önskar du dig i julklapp?" 

I år bestämde jag och mina föräldrar oss för att inte bry oss om att byta några klappar. När man är vuxen blir det ju så att man själv köper det man vill ha. Dessutom är det för det mesta roligare att ge än att få.

I vår familj är vi ett ganska stort gäng till jul, så det brukar mest bli syskonbarn och pojkvännen jag byter klappar med. Och mina två systrar. Min bror fick en laddning knäck i år - för en gångs skull blev de helt perfekta. (Det vill säga riktiga "plombutdragare".)

Att trängas på shoppinggatan och i stadens butiker är illa nog en vanlig lördag, men att gå ner och försöka slå sig fram under veckorna före jul, det undviker jag helst. Tyvärr utarmas staden alltmer på butiker och den senaste butiken som slog igen var centrums enda fotoaffär. Det innebar att jag blev så illa tvungen att ta bussen till köpcentret utanför stan för att ordna med julkorten. Köpcentret är ett av de första som byggdes i Sverige och kallas Väla Centrum, men jag och pojkvännen kallar det för "VH" (Väla-helvetet) eftersom vi båda avskyr alla sorters köpcentrum med den trängsel, hets, dålig luft och dåligt ljus som förekommer där. Nästa år beställer jag julkorten i god tid på nätet istället, det är ett som är säkert.

Jag fick i alla fall till slut ordnat julklapparna till systersönerna. (Som sagt, Björn Borg-kalsonger går alltid hem hos unga herrar.) Brorsonen K fick ett par böcker varav en handlade om indianer - det senaste stora intresset, vilket underströks av att han istället för tomteluva valde att under precis hela julaftonen bära en färgglad fjäderskrud på huvudet. "Jag heter ju Björn också" sa K "så mitt indiannamn är 'Stora Björn'."

Mina övriga julklappsinköp löstes till största del medelst knapptryckning på datorn här hemma - smidigare än smidigt! Det slutade med att jag hade en kvar... Tioåriga brorsdottern E hade jag inte hittat någonting till. 

Då kom jag på den eminenta idén att rita ihop ett eget litet presentkort till henne. "Presentkort. Du och jag går på stan en dag och du får själv välja din julklapp. Fika ingår." Uttrycket "fika ingår" framkallade ett stort leende på lilla tösen. 

I lördags var det dags att inkassera julklappen. Vi vandrade ner mot stadens centrum och E som vet att jag hör bäst på mitt CI(cyber)-öra och samtidigt inte ser så bra, höll mig hela tiden i min vänstra hand. På så sätt hade jag störst chans att höra vad hon sa och dessutom hade hon koll på var jag var och vice versa. Därtill fungerade hon som min ledsagare nere i realisationsträngseln. 

Vi gick in i ett par affärer innan vi till sist hamnade på H&M. Där bland reafynden hittade hon både en härligt mjuk ljusblå tröja och ett par rosa morgontofflor som hon gärna ville ha, men hon kunde inte bestämma sig för vilket hon skulle välja. Eftersom det nu var rea, blev det ju mer för pengarna och jag sa: "Du, vet du vad. Du behöver inte välja. Du kan faktiskt få båda två eftersom de inte är så dyra. Dessutom är det pengar över, så att det kan bli ytterligare en liten sak innan du kommer upp i den summan som dina kusiners Björn Borg-kalsonger kostade." E sken upp i ett överlyckligt leende och tackade gång på gång för sina julklappar. 

Därefter var det så klart dags för "Fika ingår"-delen. "Vart vill du gå och fika?" undrade jag. "Vi kan gå till 'Kafferepet', där har jag varit med min mamma en gång och där var mysigt", sa lilla E. Så då styrde vi våra näsor dit, förstås. E erkände senare att det var det enda fiket hon visste namnet på, för är man bara tio år så har man inte hunnit gå på så många fik i sitt liv. Men det ska jag säga, att "Kafferepet" var ett väldigt bra val. Det är ett av stadens äldsta caféer, högt i tak och hyfsad belysning. Det var inte så galet trångt, utan vi fick ett eget bord. Självklart beställde vi varm choklad med vispgrädde. Det hör till när man är tio år och går på fik när det är minusgrader ute. Till detta åt vi varsin smarrig räkmacka. 

En riktigt fin win/win-julklapp! Jag slapp jaga julklapp. E fick välja sin julklapp helt själv. Det var rea och E fick dubbelt så mycket julklapp för pengen. Jag fick med mig en ledsagare på shoppingturen. Sist men inte minst: Vi fick en mysig fikastund. 

Detta kan kanske bli en tradition?