Bra och lite mindre bra med SOLEN!

Visst är det härligt när man får följa hur naturen skiftar hela tiden. Fåglar och andra djur får ungar, träden har blommor och gröna blad som ett halvår senare blir vackert röda, orange och gula. Marken är ena månaden täckt av vit snö som snabbt smälter bort, för att någon vecka senare återigen vara helt täckt av vitt. Vitsippor denna gång. "Snö på skaft" som Mamma Mu kallar dem. 

Ljuset skiftar också hela tiden; från att ha varit mörkt och jobbigt under vintern, till att vara ljust nästan hela den vakna tiden. Just nu på våren står solen inte så högt på himlen ännu, så vårsolen lyser skarpt och vasst rakt in i mina RP-ögon. "Usch!" tänker jag, som mer och mer störs av min gråstarr, katarakt, som gör att jag genast stänger ögonen och vänder bort huvudet. Prova att titta rakt på en svetslåga utan skyddsglasögon. Ungefär den effekten blir det för mig. Det gör riktigt ont i ögonen och jag ser inte ett dugg på en lång stund. Det är en svår balansgång, för samtidigt älskar jag den här tiden när det är ljust nästan hela tiden. Mina ögon föredrar helst när det är lite mulet, men själv tycker jag om sol. Svårlöst ekvation, det där.  

Det löser jag så gott det går genom att jag använder orange linser utan styrka, för att ta bort den värsta bländningen. Jag använder alltid keps för att skärma av solljuset och därtill kompletterar jag dessutom med solglasögon.   

Just vid årstidsskiftningar brukar jag bli påmind om min syn extra mycket. Det blir så påtagligt, när de strategier jag använt mig av i flera månader plötsligt inte räcker till eller fungerar längre. 

Till exempel så hände det något pinsamt på jobb i förra veckan... Vi har ett sammanträdesrum i banklokalen som är avskärmat mot banklokalen med en långvägg med glasrutor hela vägen. Glasrutorna i sin tur är alltid förhängda med ganska tunna beige gardiner, så att de som sitter i rummet skall kunna vara ostörda. Mitt på väggen finns en dörr in till rummet. Den andra långväggen i mötesrummet har fönster mot torget utanför banklokalen. När rummet är tomt, står dörren till rummet helt öppen och utifrån rummet ser man alltså rakt igenom rummet och ut på torget.

I god tid innan personalmötet gick jag in i det soldränkta rummet för att förbereda med mötesmikrofonerna till mina *Höron och skulle därefter gå ut igen för att fortsätta arbeta de fem minuter som var kvar innan mötet började. DÅ! ...gick jag rakt in i glasrutan, så att det tjongade i hela lokalen. Jag förstod först ingenting, men med ett synfält på fem grader ser man inte så mycket och när jag tittade rakt inifrån mötesrummet såg jag mina kollegor där ute och det var ju dit jag skulle! Jag hade missat dörrhålet, vilket jag inte borde ha gjort, för det hänger ju gardiner för glasrutorna. Eller...? NEJ, någon av mina kollegor hade plockat ner gardinen närmast dörren och därför trodde jag att det var dörröppningen. Vi har (hade) väldigt välputsade fönsterrutor, kan man säga.

Som väl var slutade det inte med något värre än en fläskläpp. På mig alltså, inte på kollegan ;-) Och gardinen hängdes genast tillbaka på sin rätta plats.

Igår åkte jag buss i utkanten av stan och skulle hoppa av på en hållplats som jag inte varit vid förut. Att försöka läsa på skärmen som ska ange nästa hållplats inne i bussen var verkligen inte lätt, inte när solen gassade in genom fönsterna. Jag hade någotsånär koll på var jag var i alla fall så jag tryckte på stoppknappen nästan direkt efter att vi lämnat hållplatsen före. Av någon anledning körde bussen ändå förbi "min" hållplats. "Hallå, skulle du inte stanna här?" ropade jag till chauffören, som svarade med att "Du har ju inte tryckt på knappen!" "Jo, det har jag visst det. Då är den väl trasig." Han stannade bussen ett par hundra meter längre fram och släppte av mig ute på motortrafikleden eftersom nästa hållplats låg flera kilometer bort i nästa by. Jag gick därför ute i gruskanten för att komma tillbaka dit jag skulle men vågade inte ta upp käppen. Det var illa nog att jag befann mig gåendes ute på en motortrafikled, inte ville jag väcka mer uppmärksamhet med min vita käpp därtill! Tur att grus känns annorlunda än asfalt mot skorna. ;-) 

Tomatplanta som jag fått av min kompis S,
samt curryört och basilika som skall
planteras ut så snart vädret tillåter.

Lite senare var jag hemma hos pojkvännen F, som nyligen köpt bostadsrätt. I trädgården har de varsin odlingsruta i en pallkrage och jag har tvingat ;-) honom att följa med och köpa jord och lite grönt. Nu har jag sått fröer och planterat kryddor i "hans" = MIN ruta och hoppas att det ska ta sig. Rädisor, sommarmorötter och salladslök förväntar jag mig skall poppa upp så småningom. F, som också är ekonom, kan inte alls se någon ekonomi i detta (vilket jag kanske inte heller kan men det tänker jag inte erkänna för honom) fast det är ju inte det som är grejen... GREJEN är något helt annat! Och det är det vissa som förstår. Andra gör det inte. Ännu.

Senare i sommar när F blir serverad smaskens sallad på egenodlade råvaror kommer han också att förstå. 



*Höron = Hörapparat + Cochlea Implantat