På väg till Önnestads folkhögskola där jag ska hålla ett föredrag. Jag har tänkt berätta om hur jag som dövblind kan fortsätta vara en person med en positiv och glad touch...
Som bekant är jag liiite av en tidsoptimist, men idag var jag i god tid tyckte jag. När jag kom fram till busshållplatsen verkade det däremot som att alla bussar precis avgått. Då bussen till sist dök upp hade jag hade ändå fortfarande gott om tid att hinna med 9:12-tåget där jag skulle möta upp P.
Efter att sedan ha lyckats krångla mig förbi allt folket som trängdes på busshållplatsen för att gå vidare in på Knutpunkten (Helsingborgs svar på "Centralen") upptäckte jag att det var ombyggnad på gång. Avspärrningar och annat stök. Jag stötte min käpp i diverse väggar innan jag äntligen fann vägen in till vänthallen. Spår spår spår, vilket SPÅR??? Ok, spår 4 och jag rusar nerför rulltrappan när jag plötsligt förstår att jag är riktigt sent ute. Nere på perrongen ser jag ett par röda ljus som rör sig BORT från mig... :-(
I panik skickar jag iväg en hälsning till P medan jag kommer på att jag kanske kan åka andra hållet, via Hässleholm stället. Frågar en vänlig kvinna i resecentrum och får reda på att det tåget går om mindre än en minut från spår 2b. Jag sliter till mig min vita käpp och springer i vild panik nerför rulltrappan. DÄR borta är 2b! Ja ja JA, jag hinner!!! Springer som om jag var jagad av en brunstig bisonoxe för att hinna hoppa på innan tåget går. Bara för att upptäcka att den där retliga styrfarten tåget börjat få upp inte var för att de tänkte vänta in galningen som springer med en vit käpp, nej-nej, accelerationen på tåget fortsätter medan den galna perronglöperskan fäller några tårar i ren ilska. För att inte tala om svetten som rinner längs ryggraden. Faktum är att jag hade planer på att göra ett snyggt Lucky Luke-hopp upp på sista tågvagnen, men tågen har inte längre såna där fina handtag där man kan hänga sig fast.
P lugnar mig snällt med att jag kan komma med nästa tåg, de kommer att skicka en tolkelev att möta mig på stationen i Önnestad.
Tror förresten alldeles bestämt att jag slog nytt världsrekord i 100 meter löpning, men som vanligt var det ingen där som klockade min tid. Guldet går till någon annan. IGEN!
Nu är frågan HUR jag ska kunna vända detta elände till något positivt?
Nu är frågan HUR jag ska kunna vända detta elände till något positivt?
Tänka tänka tänka... JO, jag fick en rejäl motionsrunda och till på köpet en stund för kontemplation med en extra kopp kaffe inne på Espresso House =D
Också positivt att du bor där du bor så att det kommer flera tåg samma dag! Så är det inte överallt..... L-M
SvaraRadera=) Jo det har du fullständigt rätt i! Påminner mig om min och mammas semesterresa i Irland för många år sen. Till vissa orter gick det bara tåg eller buss ett par gånger i veckan!
Radera(Dessutom hade jag i värsta fall kunnat boka färdtjänsttaxi till Önnestad, men E som gjorde det i tisdags blev OCKSÅ försenad...)