Faktum är att det i verkligheten var ännu fånigare än det låter: Häromdan stod jag och grävde efter havregryn i skåpet ovanför kyskåpet när jag plötsligt kände något som drog mig håret... Visade sig att magneten som sitter i huvudet på mig tyckte det var roligare att klistra sig fast i skåpsluckan som visst hade ännu större dragningskraft. Alltså, jag menar MAGNETISK dragningskraft. Så där stod jag på en stol och visste inte riktigt hur jag skulle komma loss utan att ta i för häftigt. Sladden är rätt känslig, har jag förstått. Fy vilken knasig känsla. Kunde ju inte precis ringa efter hjälp med orden: "Jag har fastnat i mitt kylskåp. Kom och hjälp mig!"
"Jaja, det har vi misstänkt länge!" hade svaret säkert blivit då... Med lite trixande lyckades jag själv ta mig därifrån.
När jag nu drar till mig metaller, varför kan det inte då vara guld, silver, platina eller andra ädla diton? Gärna med tillhörande briljanter, safirer eller diamanter! (Som ju är en kvinnas bästa vän!) ;-) Kanske skulle jag ta en sväng inom närmaste guldsmedsbutik och luta mig långt fram över disken för att titta närmare på smyckena också "Vips!" klistrar sig diverse juveler fast i huvet på mig. Gäller bara att fluffa upp håret extra bra den dagen så att det inte syns att jag har ett kilo smycken i hårbotten... Nej JAG VET! Jag har läst kemi. Jag är faktiskt kemiingenjör, fast ingen kan tro det, så JAG VET att ingen av dessa metaller skulle fastna i magneten. Men erkänn att det hade varit häftigt! Min fantasi är det i alla fall inget fel på...
Kleptomani tillhör dock ingen av mina hobbies, som väl är, så jag får nöja mig med det glittriga jag har. Igår klädde jag och en kompis upp oss för att gå ner på stan och "ta en drink". Grävde fram en fyra år gammal klänning som hängde längst in i garderoben "för den är för stor". Det var den tyvärr inte längre. Den satt som ett smäck =( Piffade upp stassen med ett blingblinghalsband jag fått av syrran och kände mig ändå rikigt fin trots avsaknaden av "äkta" guld och diamanter. Min nya hörapparat är dessutom dekorerad med strasstenar i öronsnäckan, så det glittrar rejält. Vi hamnade i Grands Pianobar där vi beställde alkoholfria drinkar.
Kompisen fick ComfortAudio-micken, så att vi skulle kunna snacka. När pianisten började spela blev det tyvärr nästintill omöjligt att höra henne, men killen sjöng och spelade fina visor och var riktigt duktig, så det var en fröjd att lyssna. Jag testade enbart med CI:t och det lät nästan som normalt. Nej, jag hörde inte VAD han sjöng förstås, men det var en hel del låtar jag kände igen. Med "kände igen" menar jag att jag hört dem förut. Det betyder INTE att jag vet VAD de sjunger, VEM som sjunger originalet eller ens VILKET SPRÅK de sjunger på. Sånt kan jag inte höra, och har inte kunnat på många många år. Ibland kan jag, med ledning av språkmelodin GISSA vilket språk det är, men långt ifrån alltid. Jag kan i alla fall njuta av en vacker röst och av finstämda instrument och pianot lät väldigt fint i CI:t =)
De alkoholfria drinkarna till trots blev det ingen spinning imorse. Inbillar mig att jag ev har förkylning på G. Förhoppningsvis är det bara inbillning! Vad som däremot inte är inbillning är de där cornflakesstora vita flingorna som singlar ner från himlen =/ Gärna om fem veckor, men inte redan nu, snälla! Fem veckor! Det är bara fem veckor till julafton!!!
Fast, för min del kändes det som julafton redan förra fredagen. Efter morgonspinningen på fredagarna serveras det frukost på Sats. Jag skulle precis duka av min tallrik och mugg när jag hörde någon säga mitt namn. Så jag vände mig åt det hållet och där stod tjejen från receptionen och sträckte ut handen. "Jag kan ta dem, Christina." Hoppla! Jag hade inte ens sett att det stod någon bredvid mig utan reagerade på mitt namn, som jag hörde med mitt Implantatöra!!! Jag blev så lycklig att jag höll på att spräcka hela ansiktet med mitt leende och skuttade hela vägen hem trots det nyss genomförda spinningpasset. JULAFTON för EnDövEn!
Flera gånger de senaste dagarna har jag hört utryckningsfordon ute på gatan, fastän jag befunnit mig inne i min lägenhet! Nej, det är förstås inte "julafton" att det befinner sig utryckningsfordon på vägarna med sirenerna på, men att jag HÖR dem, det gör mig så glad! Det är helt OTROLIGT att det går att höra på detta viset! Även om jag har långt kvar, ångrar jag förstås inte en sekund att jag genomgått operationen! Icke! Jag hade egentligen inget annat val och jag är väldigt glad att jag fått den här chansen! Tack snälla Landstinget, sjukvården och alla ni som betalt skatt =)
Ringde Möllerström Medical (Agenturen för Med-El, som tillverkat min apparat) för ett par dagar sen för att beställa batterier till mitt CI. Tjejen som svarade var jättetrevlig och hon kände visst till mig och min operation, efs jag är den förste i Lund. Jag frågade, och det är visst cirka 35 personer i Norden som hittills har fått EAS-implantat = hybrid mellan hörapparat och CI. Det var ju inte så många, så jag är nog lite speciell ändå - hehe! ;-) Batteribeställningen gick iväg i tisdags och idag har jag ett paket att hämta på posten. Det var snabbt marscherat! =)
Nästa grej på agendan är att det är dags att byta ut även min vanliga hörapparat. Vet inte exakt vad det blir för någon i slutändan, men det lutar åt en Phonak. Avtryck för snäckan har jag gjort och det ska naturligtvis vara strasstenar i den också! Jag skäms inte för mina hörapparater. De får gärna synas och då kan de lika gärna vara snygga, eller hur? Ni skulle bara veta hur snygga hörapparater det finns nuförtiden! Alla möjliga färger. Jag hade problem att välja färg, för bland just de modellerna jag måste ha (de allra starkaste) finns inte den färgen jag helst velat ha - se nedan. Tror det blir den ofärgade transparenta.
När jag skriver nästa inlägg vet jag kanske vilken det blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar