Hur man HAR det beror på hur man TAR det!

Tände lysröret över vasken och samtidigt som lyset tändes sa det "pling" från lampan. Jag släckte och tände ett par gånger till och det lät likadant varje gång. Är det normalt? Ja, inte att hålla på sådär att tända och släcka såklart, jag menar: Är det normalt att lampan plingar? Eller håller den på att gå itu? Det är inte så länge sen jag bytte, så den borde hålla många år till.

Var ute och gick i stormen idag. Underbart väder, men som det blåste! Jag var nästan orolig att vinden skulle ta tag i mitt CI och flyga iväg med det... 70.000;- är inget man vill se flyga iväg sådär, så jag gick och höll fast båda mina "Höron". Visst kunde jag tagit av "Höronen" och lagt dem i väskan, men ooonej, vill inte råka missa något ljud! ;-)

Hamnade bland "panschisarna" i Norra Hamnen sen. Där finns en rad uppvärmda(!) bänkar som står vända mot söder där solen värmer som mest. Bakom bänkarna är byggnader som läar för den oftast nordliga vinden och i en av lokalerna säljer de kaffe. Gissa var pensionärerna träffas? ;-)

Alkisarna har ett annat tillhåll, en hörna på norra sidan av Dunkers Kulturhus. Där är bänkar och ett "fint" konstverk att titta på. Det läar från två håll och är säkert varmt och gott när solen ligger på. Där vill ingen annan sitta. Gissa vad det luktar i den hörnan när solen skiner? =/

I alla fall, så satt jag på den uppvärmda(!) bänken och njöt av en god bok, medhavd bulle och solsken mot ansiktet. Om solen tar, misstänker jag att jag ser ut som en apa nu, för jag hade stora solglasögon på mig. De med gula glas. Jaja, de ser inte kloka ut, de är enorma och genomskinliga, men jag ser väldigt bra UT genom dem =) Nu vet jag varför äldre personer ofta har gula glas. Finfina kontraster och inte för mörka. Ger väldigt behagligt ljus, må jag säga.

Medan jag satt där hörde jag samtidigt något som lät som en hel orkester av flöjter, vilket jag snabbt förstod var vinandet i masterna på segelbåtarna i hamnen. Jag har kanske hört det litet grand när det varit storm och många båtar, men inte så tydligt och vackert som nu. När det ligger fler båtar i hamnen ska jag ner en blåsig dag och lyssna på mastorkestern =D

Just nu sitter jag inomhus med alla fönster och dörrar stängda och ändå kan jag höra en hund skälla där ute någonstans. När jag satt på bänken i eftermiddags kunde jag höra två män samtala tio, kanske femton meter bort. Jag lyssnade inte på dem, men om jag koncentrerat mig, tror jag att jag hade kunnat uppfatta några ord. Märkligt, för innan operationen hade jag inte ens vetat att männen fanns där om jag inte hade sett dem.

Promenenerade gjorde jag, för min rygg bär sig dumt åt. Den är helt sned första halvan av dagen och det värker som f*n. Det som hjälper bäst är att röra mig. Gå gå gå. Också spinning förstås! Jag opererade diskbråck för drygt tjugo år sen. (Jo, jag var väl extremt ung för en sådan operation, men...) Nu spökar ryggen rejält igen. Har plågats ordentligt i alla fall de senaste fem, sex åren. Sedan ett drygt år springer jag hos kiropraktorn titt som tätt. Många pengar blir det... Träffade på en kompis som ganska nyligen stelopererats i sin rygg. Hon har mer ont än någonsin och kom linkades med små små steg på sina kryckor och när hon hörde jag varit hos kiropraktorn var hennes första kommentar: "Men har inte du drabbats tillräckligt?"

Hmm, det där är en sak jag funderat över många gånger faktiskt... Vad är tillräckligt? Vem sätter gränserna? När har man fyllt upp sin kvot? Hur graderas de olika "defekterna"?

Om man, som i tex mitt fall, är syn- och hörselskadad samt dessutom har ont i ryggen, allergier, endometrios och lite annat mög, kan man då vara lugn för cancer, förkylningar, hemorrojder eller annat? Nej, så är det såklart inte. Och vad är "värst" att drabbas av? Cancer? MS? Fibromyalgi? Svåra allergier? DövBlindhet? Whiplash? Dumhet? Jag känner folk med alla möjliga diagnoser och jag kan bara upprepa det jag hört någonstans: "Det är inte hur du HAR det, utan hur du TAR det som avgör hur du mår." Så sant som det är sagt!

Jag svarade vänninan med kryckorna: "Tja du, vad ska man göra? Lika bra att skratta åt alltihop!" Så det gjorde vi. Båda två.


.