Jag ÄLSKAR Våren, men Våren älskar nog inte mig lika mycket tillbaka =(
Förut har jag alltid varit den som blivit förkyld så snart någon sagt "host", men nu har det gått långt mer än ett år sedan jag var förkyld sist. Jag har stämplat in minst två gånger i veckan på Sats träningscenter utan uppehåll i ett och ett halvt år. Motståndskraften mot förkylningsvirus har varit helt otroligt stark! =)
Så kom det sig för några veckor sen att jag vaknade en morgon med förskräcklig andnöd och jag rotade genast fram mina mediciner: Bricanyl och Pulmicort. De gjorde inte så värst stor nytta och när jag tittade på bästföre-datum, stod det mars 2011... Mina kollegor var riktigt bekymrade för mig. "Astma" väste jag fram och sedan ringde jag upp vårdcentralen för att be om nya mediciner. Jag blev genast beordrad att komma dit och inhalera i en sån där maskin och doktorn ville titta ordentligt på mig innan jag fick ny medicin, Därefter har det väl så småningom blivit aningen
bättre.
NU såg däremot förkylningsvirusen sin chans: "Kolla in henne nu, nu klarar hon nog inte mer. Skynda skynda, nu tar vi chansen!" Så kom det sig alltså att jag blev förkyld ovanpå alltihop. Det satte sig på lungorna och jag har hostat mig sönder och samman, känns det som.
Under den här tiden har alla träd blommat som vackrast, vi har beundrat Rhododendron på Sofiero slott, vi har försökt vandra kortare sträckor i naturen. Jag måste pausa varannan minut och flåsa lite extra, men jag vägrar kapitulera. För jag liksom älskar naturen - och VÅREN, inte minst.
Förra söndagen, på Mors Dag, tog jag med mig en klematis till min mamma och efter fika med halva släkten fortsatte jag och mamma till Fleninge Kyrka där vi lyssnade till en vårkonsert med alla de där vackra visorna som hör våren och allt det spirande livet till. Jag fick till och med sjunga (ja, kraxa, då) "Den blomstertid nu kommer" och kände mig jätteupprymd inför sommaren och de ljusa dagarna som komma skall.
Tills jag kom ut ur kyrkan och rosslade som en uppretad dobermann i strypkoppel. "Rossel rossel rossel" - det kommer alltså emellanåt stunder då jag blir jäkligt irriterad och arg på allt det där som hör våren till: Pollen och andra allergener. Gaaahh!
Det avgörande var dock igår morse då jag gick till jobb.
Jag har bestämt mig: Jag ÄLSKAR Våren trots allt. Det är minsann värt vartenda rossel och väsande att få uppleva den svenska Våren! Kärleken övervinner allt! Love conquers all! =D
Så tråkigt att du har såna problem med det som är våren! I år lär det ha varit intensivare än vanligt, om än kort, eftersom allt kom på en gång. Så är det ju oftast här i norr men vi har inte lika stor artrikedom. Fantastiskt duktig har du varit som ihärdigt tränat varje vecka utan uppehåll!! Det är min målsättning också men det har inte funkat... Trevlig sommar önskar jag dig och jag läser gärna på bloggen om dina öden och äventyr i livet. L-M
SvaraRaderaJa, det var väl det som hände med: Allt pollen kom "på en och samma gång" ;-)
RaderaDet där med träning (och allt annat nyttigt också, för den delen) är att det sägs ta tre veckor att utveckla en vana... Sen misstänker jag att det bara tar en vecka att avveckla densamma, så jag vågar helt enkelt inte skolka. ;-) På Sats har de ett stämpelkort där man efter 12 veckor i följd x 2 stämplar får en liten present. Presenten består av enkla reklamprylar, såsom tygkasse, reflexväst, svettband eller liknande, men det sporrar mig på ett barnsligt sätt.
Tack, jag önskar dig en fin sommar uppe i norra Sverige också! Nu har ni ännu ljusare kvällar än vad vi har och dem är jag riktigt avundsjuk på. =) // Tina