fredag 22 oktober 2010

Hjärnkoll?

I mitt förra inlägg beskrev jag hur GLAD jag var för att jag fått tillbaka lite av min akustiska hörsel på mitt opererade öra. Jag kan förvisso höra lite ljud på örat, men har ingen aning om VAD jag hör. Om jag tex knackar på en dörr, VET jag ju att jag knackar på dörren och således TROR jag att jag hör knackandet på dörren. Om jag inte vetat det, hade jag inte haft en aning om vad det var för ljud. Äh, egentligen är det så här, att när jag har bara höger hörapparat, då hör jag lite, men fattar inte varifrån ljudet kommer. När jag sen sätter på vänster hörapparat också, tycker jag plötsligt att jag hör mycket bättre. Provar jag sen att ta av höger hörapparat inser jag att jag inte hör ett skit med det vänstra örat. Bara ljud. Då är det så fiffigt ska ni veta, att tack vare att jag har båda hörapparaterna på mig, får jag ett slags riktningsljud eller om man vill, omgivningsljud, vilket gör det lättare för mig att höra på det bästa örat. Märkligt, men det är egentligen bara ett hjärnspöke...

Det är många som, då de passerat 40, får problem med att armarna börjar krympa, tex när de ska läsa tidningen. Då kan de ha en lins med vanlig synkorrigering på ena ögat och på andra ögat har de en lins för långsint... långsyntheten. Sen fixar hjärnan det där med seendet, så att de kan se lika bra på nära håll, som på långt håll. Vi både ser och hör alltså med hjärnan.

När jag får min nya CI/EAS kommer ljudet att låta väldigt märkligt från vänster öra, men "som vanligt" med höger öra. Men det fixar hjärnan till så det ska bli så bra så bra så ;-)

1) Ljudet kan alltså gå in via ytterörat och trumhinnan för att sedan fortplantas via hörselbenen till cohlea/snäckan och via hårcellerna i snäckan vidare till hörselnerven.
2) Ljudet kan också fortplantas via skallbenet vidare till hörselbenen-snäckan-hårcellerna-hörselnerven.
3) ELLER så kan man, som i mitt fall, välja att stimulera hårcellerna i snäckan på elektronisk väg.
När hörselnerven nåtts av en impuls skickar den informationen vidare till hjärnan som omvandlar detta till någon som sedan uppfattas som ljud.

Alltså är ljud något vi LÄR oss att uppfatta och tolka redan vid mycket tidig ålder. Det är också så, att om vi blir döva under lång tid, understimuleras hörselbanorna och vi tappar vårt sk hörselminne. Vi kan inte längre tolka vad det är vi hör. Om det inte gått alltför lång tid sedan hörseln försvann, kan vi lära om på nytt att tolka nervimpulserna. Spännande! På måndag ska jag börja inkopplingen av processorn och börja lära mig tolka ljud igen på mitt opererade öra. =)

Men så tänkte jag: ÖRAT då, vad ska det vara bra för? Jag menar, om det är hjärnan som hör...? Alltså, nu pratar jag om själva ytterörat. Det som syns. Om man nu skulle råka ut för en olycka så att örat "klipptes av" så skulle man ändå höra...

Fast det är ändå en förfärlig TUR att vi har våra ytteröron! De fungerar visserligen först och främst som en TRATT som samlar ihop ljudet och de skyddar samtidigt mot smuts, blåst och vatten. Men om vi inte haft våra öron, HUR skulle vi då ha gjort med:  

HÅRET? Örat lyfter ut håret från huvudet, så att det ser lite fluffigare ut.
PIERCINGS? Man kan smycka örat med piercings av olika slag. Tänk om vi skulle behöva sätta piercingen i näsan, läppen eller rent av i ögonbrynet? HUR skulle det se ut???
Vi måste ju ha någonstans att hänga både våra vanliga GLASÖGON och våra solglasögon.
ÖRONMUFFAR? Om vi inte hade våra öron, vad skulle vi då gjort av alla öronmuffar som ligger och skräpar överallt?
HÖRAPPARATER hade varit svåra att fästa utan ytteröra.
KEPSAR? Öronen stoppar kepsen, så att den inte ramlar ner över ögonen. (Det sista kom jag på igår, när jag köpte en något för stor dito.)


 Vissa djur har förmågan att kunna VRIDA PÅ sina öron, så att de själv kan bestämma VEM de vill lyssna på. Mycket praktiskt! Är det det som kallas "selektiv hörsel"?
Kor kan dessutom ha sina öron till att VIFTA MED. (Vad bra!, säger jag som ska bli ko i nästa liv. En sån där "Mamma Mu"-ko ;-) )
Vart skulle man annars göra av sin "HANDSFREE" när man pratar i mobiltelefon?
iPODEN? En del har hörlurar i öronen, när de vill lyssna på sin iPod.
Man får dock akta sig så att det inte kryper in "örnastörtar" (=TVESTJÄRTAR, och då pratar jag inte om bi-) i dem, krumelurerna där inne är säkert jättemysiga att krypa runt i.
OVÄSEN? Vill man ha tyst omkring sig, petar man bara dit öronproppar. HAHA! Gör då INTE som en kompis till mig gjorde! Hon var på resa och ville sova gott, så hon stoppade in ett par gummiöronproppar väldigt långt in i hörselgången. Nästa dag hade hon blivit döv på ena örat, så hon jagade i panik ifatt en läkare. Han grävde med viss möda ut en halv öronpropp, som hade gått itu och fastnat därinne...

Ytterörat är, liksom näsan, den kroppsdel som aldrig slutar växa. (Säger forskningen... Själv hävdar jag dock med bestämdhet att magen besitter PRECIS samma egenskap.) Håll med om att naturen har varit väldigt förutseende ändå: Med åldern behöver alltfler keps- och öronmuffsprydda män (och kvinnor) både glasögon och hörapparater. Nästa generation kommer dessutom att ha både handsfree och piercings i dem.

Det är alltså en jäkla tur att vi har våra ÖRON!   ;-)

2 kommentarer:

  1. ....jag kan också vifta på mina öron, det är inte bara korna som kan det ;)

    SvaraRadera
  2. Nähäää Pernilla, det tror jag inte på! ;-)

    SvaraRadera