torsdag 7 oktober 2010

Fjorton dagar som hör- och hårlös

Hårlös, tja, det har börjat växa ut några mm. Jag hävdar att "NÄ de e ju grått!", pojkvännen säger att "Det är det inte alls, det är samma färg som det andra", ärliga kompisen säger att "Jo, det är rätt så grått". Jaja, det går att färga när det så småningom växt ut ;-)

Hörlös är däremot ett väldigt obehagligt dilemma, som jag hoppas slippa vara så länge till =)

Ytterligare en vecka efter op kan jag konstatera att det är: Kliigt. Tyst. Men samtidigt: Oväsen (både inuti och utanför huvudet. Den värsta tinnitusen jag hade första dagarna efter op har dock lagt sig lite.) Sömningt. ONT! Långtråkigt. Många muggar te. Soffan. (Den valdes med stor omsorg för några år sen och har visat sig vara en mycket god investering.)

I fredags fick jag inte mindre är TVÅ blombuketter med bud!

                                 En från jobbet
och en från en kund =))) 

 
                     Jag blev förstås väldigt GLAD!                                      

Hade kompis på besök på em och tur var väl det för annars hade jag aldrig fått besked om att det var blommor på väg. Hör varken tlf som ringer eller om det ringer på dörren. Visst, jag har en vibrator som talar om ifall det ringer på dörren, men den funkar tyvärr inte alltid =(

I lördags var jag faktiskt och fikade på stan med en kompis. Nu när jag hör i stort sett inget, är jag extra flitig med min lilla "Comfort audio"-mikrofon. Hänger den på allt och alla. Den är avgörande för om jag ska välja soffan eller vännerna. Det ser lite intervjulikt ut, men än så länge har ingen sagt "nej" till att bära den. De tycker säkert det är kul att få känna sig som "kändisar" en liten stund ;-) (Pojkvännen tycker det är så skönt att HAN nu slipper anstränga sig så mycket... Hepp! Dubbel nytta alltså.)  Det var roligt att komma ut, men uj så trött jag blev. Det ÄR jobbigt att lyssna-pussla ihop-gissa, lyssna-pussla ihop-gissa, lyssna-pussla ihop-gissa... 

Födelsedagskalas hos M & P med deras vänner. Tänk er ett antal "syföreningstanter" och deras "gubbar" så kan ni ju gissa ljudnivån ;-) Jag kopplade bort oväsendet och sms:ade med pojkvännen, som var förkyld och såg fotboll på TV istället. Jag fick reda på matchresultatet och för att få en liten syl i vädret berättade jag för de andra runt bordet: "Nä fy! Vet ni att HIF förlorade mot GAIS med 0-1!"

Totalt tystnad uppstod... Sedan tittade alla på Sten som hade en obetalbar min. Alla andra skrattade. Vad jag inte visste, men snabbt blev upplyst om, var att han hade spelat in matchen och såg fram emot att få komma hem och se den. Nu hade jag alltså förstört alltihop! Jag vet att det är sånt som händer, men här blev jag än en gång påmind om det jobbiga i att inte höra det där "inte-så-viktiga" som folk pratar om. "Vad sa ni?" "Äh, det var inget viktigt ändå." Nä, kanske inte, men det är skillnaden mellan att vara delaktig eller att vara utanför. Bland det värsta som finns är när folk skrattar och man frågar "Vad skrattar ni åt?" " Äh, det var inget viktigt." Eller så svarar de "Jag berättar sen" och när man sen frågar har de glömt vad det "oviktiga" var. På jobbet har jag nästan slutat sätta mig i fikarummet. Dålig akustik, obehagligt stolskrap, alla skrattar och talar högt och jag hör ändå inget. Då sitter jag hellre ensam med min kaffmugg vid skrivbordet.

Åter till Sten och den där fotbollsmatchen. Jag hoppas verkligen att det ebbar ut till ett oskyldigt skämt så småningom, även om jag just då blev fruktansvärt ledsen. Säkert är att HIF kommer att spela många fler matcher =)

I söndags firade vi mina föräldrars GuldBröllop på restaurang. Som tur var fick vi ett eget rum lite avskiljt från övriga gäster, annars hade det kunnat bli väldigt jobbigt. Men, med tretton personer runt ett bord uppfattar jag ändå bara lösryckta ord lite här och där OM jag läser på läpparna. Dvs. nästan inget. Men, detta är ju min familj som känner mig och de upprepar, gestikulerar eller i bästa fall, använder teckenspråk. (Några kan.) Mycket trevlig tillställning!

Måndag, tisdag och halva onsdagen tillbringades i soffan.

Onsdag em tog jag iaf en tur i Pålsjö skog med mikrofonen på en kompis. Så skönt med frisk luft! Samtidigt som jag inte orkar ta mig ur soffan de flesta dagarna för att jag är så trött så VET jag att lite motion ger endorfiner som i sin tur gör mig mindre trött. Tja, nu var det ju inget gatlopp vi utförde precis. Snarare en lite lagom pensionärslunk, men icke desto mindre uppskattad!

Idag försöker jag undvika att somna... Än så länge går det bra, efs "onda örat" håller mig vaken och om jag skippar värktabletter är det lättare att inte somna. Några morgnar efter att jag stigit upp, har det runnit blod ner i halsen och i näsan. Det kommer från örat, men ska det aldrig sluta? Känns som om det fortfarande är lika mycket kvar och det värker som den värsta öroninflammation. I tisdags skrev jag ett mail till läkaren och därefter blev jag ombedd att komma på läkarbesök fredag morgon. Hade det varit allvarligt hade de antagligen kallat mig till onsdagen, men efs de öht bad mig komma dit, är det nog inte alldeles som det ska vara. De vill iaf kolla upp mig och det känns bra. Tror jag? Vet mer imorgon. Pojkvännen skjutsar mig =)

3 kommentarer:

  1. hoppas det gick bra hos läkaren. o du... bättre hör- och hårlös än hårlöSS eller hur?!

    jag har sagt ja till min operation o väntar nu på datum då det tydligen ska två överläkare till för operationen...

    nå, väntar på fler bloggposter fr dig!!! kram kram

    SvaraRadera
  2. Tänk vilka bra vibratorer de finns idag, de är inte bara till lust de kan tydligen också tala om när det ringer på dörren eller i telefonen ;)

    SvaraRadera