Teckenspråk, Utzon, Jacobsen, Plåster, Kräftor och Indienbesök

Jaha, vad hände då förra fredagen? Fick skjuts till Lund, var där i god tid, så jag bestämde mig för frukost på ett café. Ett sån't där café där de gör espresso och sedan bankar ut sumpen så att det låter som om man är på en byggarbetsplats, ni vet. "Nu ska jag testa" tänkte jag och plockade ut hörapparaten ur mitt fungerande öra och stoppade fingret i det. Knäpptyst! Men, detta oväsen ska jag defintivt kunna höra med mitt vänstra öra... "Snyft - jag har blivit HELT döv!"

Hur som helst, så hade det där onda stickandet i örat börjat avta, så det var iaf något... Nu var det kanske bara en gång i timmen som det stack till. Inga mer värktabletter mot detta. Bubblandet i örat var kvar, men jag kunde ligga på vänster sida och sova kortare stunder.

Vandrade i sakta mak upp mot sjukhuset och lyckades gå vilse! Hoppade på en "inföding", som snällt visade mig vart jag skulle. Klockan nio träffade jag iaf doktor* Sven, som sa att allt såg så fint ut. Ingen infektion. Sen tröstade han mig med att han konsulterat doktor* Helge i Uppsala och att det brukade ta tid för den akustiska hörseln att komma tillbaka. Räkna med bortåt tre månader innan du kan höra igen. DET kan jag lova, var som om ett ok lyftes från mina axlar, att få ett sådant besked. Hoppet är alltså inte ute än. Jag är inte hopplös! Eller, situationen är åtminstone inte hopplös. (Haha här skrattar jag lite för mig själv, ordet "hopplös" på teckenspråk är så löljigt roligt. Önskar jag kunde beskriva det.) OM du vill lära dig lite teckenspråk, har jag hittat en riktigt bra sida hos UR. Klicka på länken ovan.

*Doktor, läkare, överläkare, docent, professor? Jag hoppas att nämnda personer har överseende med att jag inte alltid använder rätt titel eller att jag blandar ihop titlarna emellanåt ;-)

Dagen slutade ändå med att jag åkte på migrän... Imigran-uppfinnaren, vem du nu är, är värd Nobelpriset!

På lördagen var vi bjudna på kräftskiva. Jag hängde lilla micken på pojkvännen och tog med bordsmikrofonen till festen. Nu ska jag väl kunna höra vad som sägs? Jodå, både det och allt annat i ett enda sammelsurium. Fast, på kräftskivor slafsas det mest och alla är upptagna med att krafsa ur kött ur klor, dricka "schnaps" och annat, så det var nog inte så mycket jag missade ;-) Pojkvännen fick agera tolk, efs han hade den bästa mikrofonen. Men, festen var tillsammans med släkt och goda vänner, som besitter både tålamod och viss förståelse, så det var bara trevligt! Jag uppskattar folk som inte

är rädda för att fråga =)

Syrran och jag fick tillfälle att visa upp vad "taktilt teckenspråk" innebär. Det är faktiskt riktigt intressant!

Bilden har jag kopierat från Fsdb:s hemsida, http://www.fsdb.org/

På söndagen 101010 var vi i Köpenhamn. En mycket mysig dag i underbar höstsol. Fikade på Café Jorden Rundt, väl värt ett besök om ni åker längs underbart vackra Strandvejen mellan Helsingör och Köpenhamn, både för det som serveras men framför allt för designen (Kim Utzon) och läget. Missa då inte heller Arne Jacobsens bensinmack från 1937. Den ligger på strandsidan någon km norr om nämnda Café. På vägen tillbaka stannade vi bla till i Nivå där vi tog en liten promenad i hamnen. Lyckades naturligtvis med konststycket att stuka foten...

Tre dagar senare var jag ute och promenerade med en kompis i Pålsjö skog och lyckades återigen stuka foten och även skrapa upp knäet. Nu är det ju inget ovanligt att jag har blåmärken och plåster överallt; så är det helt enkelt att vara "jag", som dessutom inte är så glad över att ha vita käppen framme alltid. Fick en fråga av någon häromdan: "Upplever du att du ser sämre nu när du bara hör på ett öra?" Vid närmare eftertanke måste jag nog svara: "Ja" på den frågan. För jag vet liksom inte var ljudet kommer från. Jag vänder mig alltid åt höger oavsett om ljudet kommer från vänster. Jag måste vara ännu noggrannare med att hålla koll på var folk och saker finns och upplevs säkert som ännu virrigare än tidigare. Efs jag har sämre koll på var saker är, missar jag dem lättare. Inte nog med det, det gör mig också extremt mycket tröttare att alltid vara hyperkoncentrerad och på helspänn. Kan tilläggas att jag haft migrän inte mindre än fem av de senaste sju dagarna. Gissa vad jag längtar efter att få min EAS-apparat inkopplad!!! Och naturligtvis längtar jag efter att få tillbaka min akustiska hörsel. Det är den som i första hand ska kunna hjälpa mig med riktningshörseln. Visste inte riktigt tidigare hur otroligt viktig den är! Alltså, med akustisk hörsel, menar jag den hörsel som är den vanliga - den som går via trumhinnan, till skillnad från den elektriskt stimulerade hörseln, den konstgjorda, som ska gå via implantatet direkt till snäckan, cochlea.

Efter hand som dagarna har gått, har det onda i örat faktiskt helt försvunnit. Bubblandet är borta och jag hostar inte blod längre. Det slår dock lock för örat fortfarande och det är väl en av förklaringarna till att trumhinnan inte vill fortplanta ljudet vidare.

Igår träffade jag en salsakompis från Indien som är på Sverigebesök tillsammans med sin syster. Jag har lyckats med konststycket att programmera om min telefonmikrofon från jobbet, så jag hängde på dem båda varsin mikrofon. De verkade lite besvärade till en början, men glömde snart bort dem ;-) Engelska med indisk accent kräver nämligen lite mer koncentration av mig, men de är urgulliga, så det funkade fint! Så mycket lättare det var med dessa mickar =) Ska se om det inte går att köpa fler, lite mindre sk "myggor". Herregud, med tanke på hur BRA de funkar! Om de inte är alldeles olösliga kan jag väl ha råd att köpa någon extra själv om det ska vara så!

Ikväll ska vi träffas igen på Cuba Libre, ett salsacafé. Får se hur/om det funkar för mig att befinna mig på ett högljutt, stimmigt och mörkt ställe. Jag hoppas att jag åtminstone fixar en timme... Pojkvännen har iaf lovat följa med. Han ska få en öl som tack ;-)